Posted in Uncategorized on 25 mars 2011|
6 Comments »
25 mars 2011…………..
Om världens beskaffenhet….om en ”Heureka-upplevelse”! och om Ekorrhjul………..
Sökandet fortsätter…
”Hela vårt samhälle är byggt för människans andliga verklighet. Förr eller senare måste alla kulturer verkligen förstå att vi är andliga varelser och att våra kroppar bara är atomer med en viss vibration, en vibration som kan höjas i och med att vår inre kontakt och bönekraft ökar.” (Redfield)
Heureka! Det Redfield nu för fram finner jag….angenämt. Passande. Kongruensen med min egen övertygelse svämmar över! Människan har en uttalad mission – sprungen ur en ursprunglig andlig dimension – att utföra under vår biologiskt och fysiskt begränsade tid på jorden. Enligt Redfield handlar uppdraget om att ”väcka hela världen till fullständig andlig medvetenhet, generation efter generation, och att fullfölja detta uppdrag så samvetsgrant som möjligt. Det är därför vi redan från början – ja, till och med före födseln – deltar helt och fullt i den här livsprocessen.”
Före födseln? Finns det en slags predestinerad, intuitiv, koppling mellan föräldrarna och deras ännu ofödda barn? Svaret illustreras bäst i citatet nedan.
”Alla här vet att själar redan före avelsen tar kontakt med föräldrar. De ger sig till känna, särskilt för modern. Det är en del av den processen som går ut på att avgöra om de blivande föräldrarna verkligen är de rätta.”
Vårt andliga ofödda jag skulle således enligt detta synsätt göra en intuitiv men aktiv bedömning av den aktuella tillika presumtiva föräldrakonstellationen. Förutsatt att jag tolkar Redfields tankegångar korrekt, handlar detta ”val” som varje ny andlig varelse – varje människa – behöver göra till syvende och sist om att skapa bästa möjliga förutsättningar för att kunna leva ett sannare – mer äkta – liv i förhållande till tidigare generationer. Genom denna makalösa intuition – sprungen ur själva världsalltet (?) föds vi med införlivad kunskap om att livet handlar om att levas i riktning mot att öka den ackumulerade, globala visdomen i vår samtid……………..
” Barnet har ett tilltänkt öde som han eller hon visualiserar i en före-livetvision, och generna samverkar på ett exakt sätt för att ge barnet de anlag och förmågor som behövs för att uppfylla den här visionen” (a.a.)
Redfield fortsätter:
”I dess (föräldraprocessen, min anmärkning) idealiska form samarbetar föräldrarnas intuition med barnets intuition för att ge barnet de bästa förutsättningarna att uppnå hans eller hennes livsmål.”…”Och livet i de yttre kulturerna (= vårt samhälle, min anmärkning) är fortfarande i allt för hög grad fokuserat på det materiella, inte på livsprocessen i sig’…’Just nu reducerar ni livet fortfarande till trivialiteter, till världsligheten, när det i själva verket är en ständigt pågående mysteriös och upplysande process” (a.a.)
Nu börjar det brännas. Plötsligt uppenbarar sig den springande punkten, den primära anledningen till varför jag ihärdigt fortsätter mitt sökande efter kunskap efter…sammanhang. Jag var snubblande nära att skriva ”Mening” men insåg i samma tankeögonblick att det var en något missvisande terminologi. Sammanhang. Ja, där kom det.
Flera människor oberoende av varandra har inlett intressanta diskussioner med mig och försökt komma till insikt om hur det är att fortsätta leva sitt liv när själva kambiet i ens liv skalats bort. Många har använt definitionen ”hjul”, eller ”ekorrhjul” för att beskriva tillståndet som de själva befinner sig i. För att liksom sätta på pränt och för mig själv försöka illustrera känslan jag bär med mig, kan jag för enkelhetens skull låna det redan myntade ordet ”hjul” och presentera min egen version (existerar sannolikt redan) för att på så sätt visa på var jag befinner mig i ”det verkliga livet”. Min uppfattning är att en stor majoritet i västvärlden kan räknas in och ingå i det så kallade ”Vardagshjulet”. Individuella skillnader kan förenklat sägas härledas till hur fort hjulet snurrar. En förenklad men de facto högst applicerbar modell. Mellan september 2007 och…ungefär augusti 2010 kan jag betraktas som en ”avhoppare” – Mitt liv som i en enda isolerad händelse plötsligt kunde definieras såsom surrealistiskt, var inte längre applicerbart på Vardagshjulet (Nota bene att jag redan tidigare hade gjort regelbundna frivilliga ”avhopp”, dock aldrig att dessa kunde definieras som surrealistiska). Istället befann jag mig nu i en vacuumfylld glaskula – eller bubbla – någonstans mellan olika världar i en dimension vid sidan av det verkliga livet.
Problemet (eller är det egentligen ett problem…?) är att Vardagshjulet enbart har återkommit i formen av ett slags hologram, som en imaginär påminnelse om den förhäxande föreställningen om världslig progress och ständig jakt efter oväsentligheter som materiell framgång och ”påmålad och falsk” (Ugglas uttryck i populär låt) lycka. Som om sann lycka inte enbart kommer inifrån………….Jag ingår dock i andra människors Vardagshjul. Som om jag gästspelar i en pjäs som kunde vara uppsatt och regisserad av Tarkovskij själv. Märker människorna inte hur de riskerar att stressa sönder sina egna väsen? Ergo känns det inte längre påtvingat. Min värld är möjligtvis semisurrealistisk, farligt nära att nå epitetet realistisk. Nu känns det ändå som att jag gör ett frivilligt och medvetet val att fortfarande stå utanför det tärande hjulet. Sådär lite vid sidan om…Jag känner vare sig något behov eller tvång att implementeras i en levnadsmall som kommer otäckt nära att kallas uniform. Jag vill leva, och jag vill leva mitt eget unika liv.
Det finns undantag. Där ute i ett ekorrhjul på gränsen till att löpa amok finns…pionjärer, människor som vågar gå mot strömmen, som aktivt prioriterar. Peter, du har en beundrare i undertecknad!
Människans värld utvecklas således genom generationer. Jag instämmer med Redfield. Varje generation för den andliga utvecklingen framåt. Världssynen vidgas. Föräldrar försöker – medvetet eller ej – per se påverka (projicera sig själva?!) sina barn, få dem att överta sina egna förvärvade åsikter, sin egen livsåskådning och värdegrund. I all välmening, med de bästa av avsikter, naturligtvis. Men barn är klokare än så. Barn besitter en intuitiv förmåga att kunna veta/känna vad som är ofullständigt i sina föräldrars levnadsmodell och hur denna efterlevs. Jag tolkar Redfield som att detta är en viktig aspekt i utvecklingsprocessen i det att vi intuitivt väljer våra föräldrar för att synliggöra och medvetandegöra diskrepansen mellan föräldrarnas världssyn och den synliggjorda, optimala åskådning som föranleder mänsklig utveckling i andlig mening. Vi tar över stafettpinnen från våra föräldrar. Undrar vilken generation som kommer att föra den över mållinjen……………..?
För en tid sedan blev ännu en av mina manliga kusiner pappa på nytt! Jag vill på detta sätt ödmjukt och hjärtligt gratulera Johan och hans flickvän Hanna till en fantastisk dotter! Och med en mamma med ett dylikt vackert namn finns alla förutsättningar för ett lyckligt liv…………………………………….
Amor Vincit Omnia Hanna, Sara och Alva är kärleken
/ pappa Niklas
Read Full Post »
Hannagull 