Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2010

Nyårsafton 2010……..

 

 Till ALLA vänner, bekanta och alla omtänksamma människor i vårt avlånga land:

 

GOTT NYTT ÅR! 

  Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta
 
   

Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

30 december………….
 
 
Om ”det förutbestämda?” eller vad som skulle kunna ske…………

 

 Torsdagkväll. Den nästsista kvällen 2010…

Eldsjälsgala med miljonbingo på TV…..Kicki säljer sannolikt de aktuella lotterna i sin affär och tog tillfället i akt att köpa en egen. Spel samtidigt på båda brickorna. 15 rader på vardera lott ger sammanlagt trettio vinstchanser. På raden längst ned väntade en ny Bingolott på den lyckliga vinnaren som framgångsrikt lyckats få fem siffror i rad. Längt upp väntade storvinsten: En miljon kronor. Spelet fortgick. Efter en stund tornade fyra överkryssade siffror upp sig på den översta raden. Endast ”O73” saknades för att göra kvintetten komplett. ”O74” och ”O75” hade redan blivit dragna. Kvar fanns således FYRA nummer som börjar på ”O7…”. Lotta Engberg fortsatte oförtrutet dra nya nummer med samma energi som hon enligt uppgift alltid gör. Efter två nummer inledde hon med ”O…”, fortsatte med ”7…” för att efter vad som kändes som flera minuter slutföra sifferkombinationen med en…”2:a”…Ofrivillig hjärtklappning…Ytterligare två nummer senare återkom de galopperande hjärtslagen…”O…”…”7…”.Hjärtslagen hördes nu utanför kroppen……”0…”……………………………………………………..

Jag insåg ganska snabbt att vi nyss (vid andra dragningen av numret på ”O…”) hade 33 % chans att bli miljonärer…33 %. I samma stund tanken planterades kom två insikter över mig som dels korrigerade min hjärtrytm, dels gjorde mig…besviken….Att hjärtrytmen så snabbt fann sin normala takt beror naturligtvis på att vi  – familjen Liliequist – inte hade blivit lyckligare av monetär framgång. Det finns förvisso många ekonomiska hål att täta men dessa hål får fortsätta att tätas till under en lång, långsam process. Besvikelsen härleds naturligvis till den förlorade möjligheten att kunna hjälpa andra i Hannas namn. En miljon kronor….många barn och familjer skulle ha fått välförtjänt möjlighet att kunna förgylla sin dag med en sådan ekonomisk plattform att stå på….

Och då kan jag inte annat än stilla undra om inte allt ändå är förutbestämt……?

   Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta 

Grattis Ola på din stora dag!

Imorgon tar 2010 på sig sin finaste svid. Nyårsafton. Återkommer………….

 
 
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

28 december………..natten kryper närmare…
 
 
Om postemotionella reaktioner…………
 
 
Det har blivit mer en regel snarare än ett undantag. Initialt tog vi det för var det vid en första anblick verkade vara: En engångsföreteelse, en händelse isolerad från det stora normaliserande sammanhanget från vilket undantaget är exkluderat. Idag fick vi veta källan till fenomenet, uttalat av huvudpersonen själv: Rädsla. Ursprunglig fruktan. Total, förlamande, hysteri inför att förlora sina föräldrar, inför ett faktum av att bli lämnad ensam kvar….
Vi har sedan en tid tillbaka – vid närmare eftertanke varje kväll/natt i över en vecka fram till idag – tvingats se på hur vår älskade livlina Sara plötsligt har satt sig upp i sin säng hysteriskt gråtande, hulkande, över något som vi naturligtvis varje gång uppfattat som en lika naturlig som fruktansvärd reaktion på en pågående mardröm. Hon kommer märkligt nog omgående till ro oftast i samma ögonblick som Kicki eller jag lägger armen om henne och ömt vyssar henne. Inom kort sover hon igen och natten förflyter därefter stilla. Detta har upprepats en gång varje kväll/natt den senaste tiden och först nu ikväll fick vi veta varifrån ursprunget kommer – Den lika självklara som väntade: Seperationsångest muliplicerad med alla typer av, alla former av, rädslor för att förlora sina återstående familjemedlemmar.
Verkligheten börjar så sakteliga hinna ikapp vår Livlina. Den traumatiska upplevelsen som av olika, sannolikt helt naturliga, försvarsmässiga skäl kapslades in, motades bort, i samma ögonblick den inträffade har uppenbart och föga förvånande börjat sippra ut ur Saras skrymslen som gömmer det omedvetna. Hannas död har  – kommer att ha – naturligvis en gigantisk psykisk-emotionell inverkan på en liten flicka som vid händelsen ännu bara höll på att lära känna sin älskade storasyster, sin naturliga och självklara förebild och ledsagare.

Nu ikväll kunde hon så äntligen sätta ord på sina känslor och ge uttryck för sin uppriktiga, genuina och förtvivlade fruktan över att något ska hända oss. Hon grät floder, initialt till synes otröstlig men ganska snart vilande avslappnat i sin mammas trygga famn. Sedan fann vi oss så tillsammans i den trånga soffan som ikväll kom att inhysa fyra familjemedlemmar som alla på olika sätt sörjer (kanske till och med Alva?) och söker efter samma sak: En trygg plattform att utgå från och kunna luta sig tillbaka mot. Vår fantastiska mellandotter saknar sin storasyster kanske mer påtagligt än vad någon egentligen har trott. Föreställ hennes förtvivlan inför ett liv utan hennes föräldrars närvaro. Magnituden på den känslan fick vi blott alltför väl skåda och erfara nu ikväll……………
 
Rött hjärta  Mina tjejer…..Ingen skulle kunna älska någon högre och mer ursprungligt än vad jag älskar er…….Rött hjärta
 
 
 Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta 
 
 
Hannas Minnesfond har fått ytterligare påfyllning i dagarna. Orden för att beskriva vår tacksamhet räcker snart inte längre till. Tack…Tack….TACK!!!!!  Rött hjärta    Sidan är uppdaterad.

  

Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

26 december……en annan Annandag….snart 27 december…..
 
 
Julhelgen 2010 kan läggas till handlingarna…………
 
 
Medvetenhet. Påtaglig…medvetenhet. Det är sannolikt jag i framtiden kommer att minnas min egen sinnesstämning och upplevelse under denna andra jul utan Hanna……
 
Absensen av vår förstfödda blev med all (o-)önskvärd tydlighet nämligen brutalt påtaglig, närmast konkretiserad i/till fast form. Den helt igenom medvetna insikten – hänsynslöst ditslagen -hade jag gärna sluppit erfara……En jämförelse mellan julen 2009 och denna (fortfarande aktuella) är naturligtvis intressant att göra men det finns bara en egentlig likhet: Hannas fatala frånvaro…..
Julen 2009 finns på pappret. Den är för evigt dokumenterad i historieböckerna. Den har förvisso således ägt rum. Men i min livsdokumentation framträder den skrivna texten suddigt, närmast oläsligt. Minnesbilderna tycks ha manipulerats i likhet med filmens innovativt kreativa bildförvrängare som i mitt fall verkar ha lagt all energi på att skapa otydliga, för att inte säga blanka – tomma – sekvenser i avsikt att försöka framhäva ett slags känsla av psykiskt vacuum hos huvudrollsinnehavaren. Föresatsen blev en stor framgång. En lika ovälkommen som olycklig succé: Jag minns…ingenting.
Försvarsmekanism? En mental/emotionell spärr som utan min vetskap automatiskt slogs på i skydd mot sannolik närmast förväntad emotionell kollaps? Låter rimligt. Jag vet inte vad alla mammor och pappor som under 2010 så tragiskt kommit att ingå i den emotionellt stukade skaran änglabarnsföräldrar säger om mitt resonemang. Kanske är de/ni på ett annat emotionellt plan än vad jag var 2009? Kanske inte….

Julen 2010 som ännu inte riktigt har släppt sitt grepp om oss förde åter in – medvetet eller ej – en förnimmelse om…Hopp. Hanna finns inte längre med och förgyller våra jular och upphöjer dem till en nivå av familjär och känslomässig perfektion. Aldrig mer. Någonsin. Det är ganska tunga ord. Definitiva på ett omisskännligt och föga svårförstått sätt. Det känns. I varje ögonblick vi upplever och i varje andetag vi tar finns insikten om att en essentiell del av våra liv fattas oss. Likväl…Någonstans i all desperation och förtvivlan finner vi en mening. Att orka. Även i den kanske mest känslosamma högtid vi känner till och får uppleva. Julen utsöndrar en arom, en air av magiska krafter, av gåtfulla och andliga fenomen. Som människa är det svårt att stå bredvid, oberörd och egal. En tid av hänryckning och vördnad inför julens sanna och ursprungliga innebörd. Hoppets initiering. Tidpunkten för en vid gren av det mänskliga släktets stam som en dag för ganska exakt två tusen år sedan fick se hur deras gudstro (= syn på världsalltets beskaffenhet) personifierades in i en enda mänsklig gestalt och ett slags empiriskt bevis för ett liv efter detta kan sägas uppdagades. Denna Kristusgestalt lyftes upp i ett koncentrerat ljussken, och trädde in i Himmelriket. Där har även våra änglabarn samlats. Där väntar Hanna, sannolikt en smula otåligt, på ”alla som hon gillar”…………………………………………………………………………

Vi har tänkt enormt mycket på dig Maria, på dig Camilla, på dig Anna-Maria och på Moas föräldrar. Första julen. För Camillas familj har det inte ens passerat en månad.

Hoppas att ni, alla andra änglabarnsföräldrar/familjer och alla andra omtänksamma människor har kunnat finna sinnesro och inre lugn under dessa dagar. Jag hoppas det innerligt…..

   
 Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta 
 

Tack till min underbara familj för att jag får finnas hos er. Jag älskar er ”så mycket så det inte är klokt” precis som Hanna själv hade uttryckt det………..
 
 

Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

23 december……endast några enstaka minuter innan dagen genomgår en metamorfos och blir till Julafton 2010….
 
 
Om familjekonstellationer på…………julafton….

  

Julafton 2009. Vi hade precis – bara två månader tidigare – förlorat vår förstfödda. En tragedi bland tragedier eller en Tragediernas tragedi om man så vill. Vår fantastiska livlina – Prinsessbakelsen Sara – medförde omedvetet att ”julfirandet” ändå blev av. På något för mig märkligt och surrealistiskt sätt tog vi oss genom julhelgen, till synes hela och ”välbehållna”. Ett liv spirade dessutom i Kickis livmoder. Ett annat liv. En för mig då overklig, närmast utomjordisk, abstrakt tanke som förverkligades i ett mirakel bland mirakel eller Miraklernas mirakel för den som istället väljer den definitionen: Alva!  Rött hjärta

Imorgon kommer denna Solens egen speciella lilla solstråle att för första gången i egen hög person få närvara vid vår familjs jultraditioner! Vi står inför en stundande julafton fylld med företeelser och händelser som en liten krabat kommer att få uppleva för första gången! Det är…stort. Närmast gigantiskt vid närmare eftertanke.

Alva och Sara: Från den varmaste platsen i mitt hjärta önskar jag att ni ska få en fantastiskt fin dag imorgon. En dag omsluten av kärlek och kryddad med minnesvärda upplevelser! Och så hoppas och tror jag att mannen i rött med det långa, vita skägget kommer framåt kvällen och inleder sitt besök med ett välkänt ”Ho-Ho!”.

Och när jag ändå håller på vill jag önska er två, er mamma, er syster i Himlen, alla släktingar, vänner, bekanta och inte minst alla änglabarnsföräldrar/familjer en

 

 Rött hjärta  FANTASTISKT FIN JUL!  Rött hjärta
 
 
 
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

22 december……
 
 
Utan dig finns jag inte…………
 
”Gud skapade världen på sex dagar. Men vad är världen? Den är det du eller jag ser. Varje gång en människa dör förstörs en del av universum. Allt det som den människan kände, upplevde och betraktade försvinner med henne, på samma sätt som tårarna försvinner i regnet” (ur ”Segraren står ensam”)
 
Som tårar i regnet. Ett liv?
I ett dylikt ödesmättat perspektiv försvinner allt som kännetecknade människan, allt som denna stod för och förmedlade till sin omvärld. Denna syn korrelerar dåligt med min även om jag naturligtvis förstår vad som åsyftas. Uppfattningen om universums successiva diminuering beskriver fenomenet och andemeningen på ett insiksfullt och illustrativt sätt. Men min absoluta övertygelse är att Hannas tankar och oförstörda värderingar och förhållningssätt lever kvar hos människorna hon kommit att beröra på djupet, inte minst hos hennes pappa…
”Cogito ergo sum” är ett annat välkänt uttryck som bidrar till latinets unika ställning som citatmakare. Jag tänker alltså finns (lever) jag. Om jag inte missminner mig var det Dèscartes som initialt yttrade orden, eller i varje fall var den som fått äran av att ha gjort det. Jag kan ta fel. Upphovsmannens identitet är av sekundär betydelse. Viktigare är innebörden i de sedan länge bevingade orden. Människans existens, ”själva varats berättigande”, är intimt sammankopplad – för att inte säga avhängig – med vår ras unika förmåga: gåvan att kunna tänka.

Hannas vackra yttre omslöt om möjligt än vackrare tankar. Hon avskydde orättvisor av de slag ett barn i förskoleåldern kan förnimma och upptäcka. Det är självfallet ingen unik egenskap för just Hanna men den kom att utmärka sig som en naturlig egenskap hos en för sitt liv vilt kämpande liten flicka med ett hjärta av guld och ett sinne som skapt för vackra, omtänksamma och godhjärtade tankar och i förlängningen handlingar. Sannolikt.

Och eftersom jag tänker på henne så finns hon. Hur länge vet ingen………………………………………………………

 Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta 
 
Vad ”ger” man sitt döda barn i ”julklapp”? Makabert uttryck – i sanning är det så. Men för oss är det en brutal verklighet. Det första som slår mig (och andra?) är att tänka extra mycket, extra innerligt, på henne under julen. Men vem försöker jag lura?! Ägna fler tankar, tydligare, starkare tankar, mer varaktiga tankar? Som om det skulle vara möjligt! Nej, Hanna är naturligtvis emotionellt implementerad i alla enskilda ögonblick på dygnet. Det som ändå står i vår makt att göra är två påtagliga varianter av samma fenomen: Att ömt vårda Hannas minne.
1. Gravsmyckningen. Naturligtvis kommer vi att vårda gravplatsen lika ömt och smycka den i likhet med hur hennes rum varje år som genom ett trollslag kläddes i gnistrande julskrud. Vi vill att Hanna ska kunna titta ner från sin givna plats ovan och kunna konstatera att hennes föräldrar inser hur mycket dessa små men obligatoriska handlingar betyder för henne.
2. Hennes önskan. I samma anda  – att vårda Hannas namn – korrelerar andemeningen i hennes Minnesfond väl med. Därför är det en självklarhet att vi som föräldrar bidrar med medel till fonden så att hennes uttalade önskan om att hjälpa kan fortgå.
 
Ett annat enastående sätt att uppmärksamma henne på är att faktiskt – såväl i tanke som i handling – anamma hennes egenhändigt ihopsnickrade uttryck som får mina tankar att osökt gå till och snudda vid ett slags globalt andligt kärleksbudskap: ”Jag älskar alla som jag gillar – jag älskar alla!”
 
Tänk om världen kunde leva upp till Hannas magiska formulering……Då vet jag en som skulle fyra av Himlens största och bredaste leende!
 
Utan dig finns jag inte. En väsentlig del av universum – en betydande del av dess kambium – förstördes den där fatala natten, den 14 oktober 2009. Kambiet avlägsnades. Kittet löstes upp. Hanna…dog. Hannas frånvaro har lämnat ett avgrundsdjupt hål efter sig. Bottenlöst. Men trots hålets beskaffenhet fyller enkom tanken på henne igen hålet – med råge……Goda tankar. Vackra tankar. Tankar med en omringande air av…andlighet, av påtaglig vördnad. Textens inledande retoriska påstående ska naturligtvis inte tolkas bokstavligt. Även om Hanna har tagits ifrån oss vandrar vi kvar här på jorden. Vi finns. Existerar. Likväl…likväl har en essentiell del, ”en tidigare Niklas”, upphört att existera. Han gjorde det 14 oktober 2009……..

 
Rött hjärta
 
Texten på sidan med Minnesfonden är nu också uppdaterad! Återigen: TACK till alla som bidrar! Birgitta, Stig, Mats och som jag också förstår, familjen Wahrenberg!
 
Födelsedagstårta
 
Imorgon hoppas jag att Helena Gaudenz får den uppmärksamhet hon så väl förtjänar! Du kommer alltid att ha en särskild plats i våra hjärtan, Helena! GRATTIS!
 
 

Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

21 december……
 
 
Om synkronicitet när den är som bäst…………
 
 
Familjen Wahrenberg ville gärna uppmärksamma Sara på hennes stora dag den 16 december men av olika anledningar fann vi oss istället sittandes med en kopp rykande hett kaffe bredvid återstoden av den dagsgamla rosa prinsesstårta som Sara hade beställt dagen till ära, eftermiddagen därpå. Samtalen handlade självfallet som vanligt om våra barns väl och ve men vi kom också in på andra mer eller mindre aktuella företeelser däribland en som ånyo väckte påtagligt liv i det allerstädes närvarande men ibland slumrande fenomenet; synkronicitet.
Det är ganska exakt ett år sedan vi senast besökte Ronald McDonald Hus i Lund. Denna vår lika bildliga som bokstavliga fristad under Hannas utdragna och kampfyllda sjukdomstid, där vi gavs möjlighet att få tröst och stöd hos såväl en underbar personalstyrka som i andra drabbade familjer. Den egentliga anledningen till varför vi kom att diskutera våra upplevelser av vistelsen här just denna eftermiddag med Wahrenbergs har jag ännu inte fått någon rätsida på. Hursomhelst, under samtalet ringde plötsligt vår stationära telefon ilsket och till min stora häpnad var det Nicole som ringde från RONALD McDONALD HUS I LUND och bjöd ner oss till deras julfest måndagen den 20 december klockan 17.00……….!
 
Naturligtvis behövdes ingen betänketid utan när måndagförmiddag hade övergått i måndageftermiddag stuvade vi in oss i en iskall bil, påbyltade och i antalet klädesplagg per capita räknat, rustade till tänderna. Färden söderut blev på många sätt en enigmatisk upplevelse. Ni som var med när ”kvarn brann” eller anser att det bor något av en cineast inom er eller – precis som som jag – svarar ”ja” på båda frågorna (!), kan försöka föreställa er känslan i Bergmans (jo, jag måste erkänna att jag sällar mig till Bergmananhängarna i det här fallet!) mästerliga produktion ”Smultronstället”, och applicera den upplevelsen på en nutida version där en hel familjs senaste livserfarenheter återupplevs under en fysisk resa egentligen otäckt lik den som den promoverande hedersdoktorn in spe gör på sin bilfärd genom Sverige i riktning mot…just det, Lund………………………………..! Således lika mycket en individuell inre resa som en gemensam fysisk dito.
 
Att betrakta hur Centralblocket i Lund plötsligt, men naturligtvis väntat, tornar upp sig likt en gigantisk, hoppförgörande betongkoloss – vilket den ju också är! – inför dina skräckfyllda ögon är ingen upplevelse man önskar någon man älskar. Åsynen av denna var mer än tillräcklig för att avstyra våra högst preliminära och vaga planer på att avlägga en lika snabb som obligatoriskt påtvingad visit på avdelningen….
 
Men enbart silhuetten av Ronald McDonald väckte positiva känslor och angenäma minnen fulla av hopp och framtidstro! Återföreningen med personalen blev också så hjärtlig och genuin som vi hade föreställt oss, hoppats på!
Vi tillbringade fyra fina timmar tillsammans med våra ”levande änglar” (personalen) och fick också träffa nya människor som av olika, mer eller mindre tragiska, anledningar tvingas tillbringa sina liv i absolut närhet till den vård som Lunds sjukhus specialicerat sig på.
På R. McDonalds hus blir vi sedda, uppmärksammade och bekräftade, precis som alla människor behöver bli, i alla sammanhang….Sara känner sig som hemma. Även vi föräldrar upplever att vi kommer hem! Och nu har även Alva fått uppleva den speciella, vänliga, familjära atmosfären!
 
Siv, Carina, Jeanette, Nicole, Angela och Pyret och alla ni andra inklusive ni fantastiska volontärer: Tack för att ni fanns där när vi var fullständigt förlamade av skräckfylld chock. Tack för att ni genom ert sätt att vara förhindrar att familjer faller isär, pulveriseras, att människor kan få känna….medmänsklig värme. Ronald McDonald är en unik företeelse i en konstruerad och artificiell låtsasvärld som i ett enda tragiskt ögonblick tyvärr blir brutalt verklig för några av oss. Ni är unika och i sanning…underbara. Tack för att ni…finns.

 
 
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

Older Posts »