Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

 28 Januari – 2011……………
 
 
”Pappa la ner pennan och gick”..!
 
 
Hannas ord. För ett par dagar sedan….genom kvinnan med medial förmåga som visade sig för min syster.
Nu har han väl ändå spårat ut, tänker ni. Ibland undrar jag. Nej, inte ibland. Hela tiden…………………

Likväl…

”Pappa la ner pennan och gick”….

Hanna uttryckte situationen så. Enligt ”mediumet” är detta Hannas egen berättelse – förklaring – om hur hennes pappas liv förändrades – förstärktes – till att ENKOM handla om familjens väl och ve. Hanna var tydligen medveten om detta! Jag vägrar tvivla! Vill inte. Kan inte. Får inte!

Det kommer mer. Senare. Vi fortsätter tyvärr vår besvärliga kamp mot Montezumas energikrävande, inkräktande och ovälkomna gäst. Igår drabbades Sara. Och Alva ännu en gång. Vi byter av varandra Kicki och jag. Ömsom gäller det Saras spyor, ömsom Alvas. Vi kan inte annat än titta på varandra och skaka på huvudet….Det händer liksom inte! Likväl…

Våra tappra tjejer….Även om det handlar om ”vanliga och naturliga” orsaker (även om Kicki fortfarande är orolig för Alva) känner vi igen den obehagliga, frustrerande och tröstlösa situationen: Att tvingas stå bredvid utan att egentligen kunna agera, utan att kunna göra någonting för att hjälpa sina älskade barn………….
                                                                                                                                 
  Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta

 
I mitten av nästa månad……….då……………………………………..
 
 
    
  
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Annonser

Read Full Post »

26 Januari – 2011……………
 
 
Om budskap från Hanna….!

 

Tanken svindlar. Fotfästet glattar och världen såsom de flesta av oss känner den rämnar. En rationell värld, en endimensionerad värld där endast det vi ser och kan uppfatta existerar. Denna föga intressanta och föga inbjudande världsbild revideras – genomgår en radikal revolution – i samma ögonblick budskapet från en älskad dotter skär genom dimensionerna och når fram till sitt slutmål: Vi som lämnats kvar.

Det kan vara så att Hanna kommunicerar genom denna kvinna som häromdagen tog initiativ till att möta min syster när tillfället uppenbarades. Enligt henne lämnar Hanna aldrig oss eftersom hon inte ha lyckats föra fram sina budskap till oss, hennes familj. Hanna (flickan) uppvisar en enorm livsglädje och är medveten om sitt tillstånd även om det inte får hindra henne.

Eftersom jag dels har drabbats av magsjuka och känner mig kraftlös och dels försöker samla mina spretiga och diametralt olika, polariserade (förnuftet och tvivlet kontra tron och önskan)  tankar saknar jag förmåga att redogöra för den information som idag nådde mina öron. Det är så känsligt och så OMVÄLVANDE att det inte får bli fel.

Jag lovar mig själv att sätta orden på pränt så snart det överhuvud taget är möjligt. Hav förtröstan alla ni som förlorat någon till andra sidan.
 
                                                                                                                                                            
  Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta

I mitten av nästa månad ska Kicki och jag träffa kvinnan tillsammans med min syster……………………………………..

 
    
  
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

 25 Januari – 2011……………
 
 
Om oro…och oväntade vändningar….!
 
Det initierades på söndagmorgonen. Plötsligt väcktes vi ur en behaglig dvala av ett alltför välkänt och – då – förödande ulkande. Ljudet av ett barn som kräks lämnar ingen oberörd. Absolut inte föräldrarna till barnet. I synnerhet inte föräldrarna till ett barn vars vardag genljöd av denna fysiskt oerhört krävande anspänning…
Alva har därefter fortsatt få upp all form av näring som vidrört hennes gom. Vätskeersättningen kom upp. Morotssoppan likaså. Ingenting fick möjlighet att få fäste att kunna omvandlas till livsnödvändig energi i en liten människokropp. Likväl….likväl visade vår Soluppgång hela tiden prov på samma tapperhet som kännetecknade hennes äldsta storasyster. Hon log, skrattade till och med ett kraftlöst skratt, och visade aldrig några tecken på uttorkning eller apati. Jag förstår det inte. Det övergår mitt förstånd hur en elvamånaders flicka kan genomlida oräkneliga kräkningar utan att förbli sängliggande, totalt apatisk och omedveten om sin omvärld. Det hände aldrig.
Idag på morgonen fick jag samtalet jag hela tiden bävat för. Kicki hade talat med sjukvårdsupplysningen (för vilken gång i ordningen är omöjligt att redogöra för!) och någon där hade uttryckt sin – i vår situation – plumpa åsikt om att det var bekymmersamt med frånvaron av feber…= HJÄRNTUMÖR…Det var Kickis spontana och fatala reaktion. Jag begav mig naturligtvis omgående hem men sedan samtalet ägde rum inträffade något…ett mirakel i miniformat. Som i ett trollslag piggnade Alva till  – lika plötsligt och oväntat som glädjande! Sedan dess har hon i princip varit sig lik: En livlig individ präglad av sann nyfikenhet, en medfödd utforskargen och ett glatt, sprudlande humör! Hon är tillbaka och därmed är även vi föräldrar tillbaka på ”rätt spår”…… 
 
                                                                                                                                                            
  Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta
 
Ett par bilder från vår rekreativa resa finns nu att beskåda under ”Fotoalbum”, i mitten av bilderna. Jag rekommenderar gärna ”Hotel Taurito Princess”!

 

Imorgon kanske jag har  – för oss änglabarnsföräldrar – fantastiskt revolutionerande nyheter att berätta…..
  
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

22-23 Januari – 2011……………
 
 
Om att resa utan Hanna och om ett uteblivet race…..
 
 
Engelskan har olika definitioner: Sky respektive Heaven. Men i likhet med franska språket har vårt eget språk begåvats med en gemensam term för att definiera såväl en dröm om en abstrakt angenäm plats efter livet som ett påtagligt synligt tak över vår planets mark och vatten: Himmel.  

Under en vecka har vi haft förmånen att kunna beskåda och njuta av en underskön variant av begreppets senare definition. Som målad av en mänsklig hand uppenbarade varje ny dag en närmast tillrättalagd och retuscherad version av jordens tak. Blå. Artificiellt blå. En kraft att räkna med ville uppenbarligen att familjen Liliequists vistelse på Gran Canaria skulle kantas av vackrast möjliga fysiska ramar och förutsättningar.

Under denna azurblå himmel erbjöd vädergudarna en behaglig, för att inte säga idealisk, temperatur om du av en händelse befann dig på platsen för ett enda ändamål: Njuta av en veckas rekreativ semester.

Under transferresan från flygplatsen i en kurva på toppen av ett berg utbrast plötsligt tjejerna två rader bakom oss med röster som kom farligt nära falsett: ”Kolla, där nere ska vi bo!”. Min spontana reaktion i samma ögonblick hade likheter med ett avskyvärt ord – avundsjuka –  eftersom jag dels insåg hur vackert beläget hotellet låg, dels var lyckligt omedveten om vilket hotell som väntade på att få inhysa oss (Kicki hade dock läget under kontroll). Till min stora glädje överensstämde bokstäverna på våra biljetter med den blandning av gigantiska gemener med tillhörande initiala versal för att bilda en trojka ord som skulle symbolisera vår kommande fristad: Hotel Taurito Princess.

 Den bedårande utsikten avnjöts från nionde våningen dit den exteriöra hissen smidigt förde oss i önskad omfattning. All inclusive-konceptet fullbordade lugnet som vi eftersträvade lika hett som den strandsatte längtar efter en förbipasserande båt eller den vilsne ökenvandraren traktar efter skymten av en oas. Lugn och rekreation; Återskapande.

För- och eftermiddagar var vikta åt vattenlek, ofta med alla fyra fysiskt närvarande. Både Sara och Alva skrattade sina gurglande skratt när deras kroppar nådde vattenytan efter vådliga luftturer orsakade av undertecknad. Även om den tempererade delen av poolen erbjöd en behaglig temperatur medförde den generöst tilltagna tiden i bassängen att den mänskliga kroppens egen temperatur sjönk, något Sara löste lika galant som genialt genom att slänga sig i den otempererade poolen med förklaringen att hon skulle ”gå och värma sig” (!) för att därefter åter ”skruva sig” (vilket innebar att hon hoppade samtidigt som hon snurrade ett halvt varv i luften) ner i vattnet hos oss andra! Enkelt men genialt som sagt!

Tiden mellan och efter vattenlekarna ägnades i huvudsak åt förtäring och åt spel och vila.

På Rhodos tvingades vi konfrontera dels den nattliga discomusiken (som bekant låter som ett idogt, aldrig sinande dunkande eftersom där ändå finns vissa betongkreationer – dock föga ljuddämpande – i vägen), dels det obehagliga fenomenet med ett komplett set badhandukars mystiska nocturna resa till de tidigare tomma solstolarna: Solstolsracet. Nu lyste dessa – för oss – oönskade företeelser lyckligtvis med sin frånvaro! Istället vaggades vi till sömns av ett lugnande vågskvalp som (höjd)avståndet till trots lät som om det rullade precis utanför fönstret. Vilken lisa! När sedan morgonrodnaden avtäcktes kunde vi i lugn och ro avnjuta vår frukost – ofta bestående av chokladinsprängda croissanter med nutella försiktigt utbrett på ovansidan…! – innan valfri solsäng inbjudande stod och väntade på sin soltörstande gäst. Inget jäkt. Ingen jakt. I sin egen takt…..Bara glada, vänliga till synes lyckliga människor som alla tagit sig de många milen till solen av en och samma anledning: Rekreation. Att helt enkelt fylla på sina sinande energidepåer.

 Det har vi fått förmånen att få göra. Kanske var det Hanna som målade himlen blå. Om den var oskyldigt blå låter jag vara osagt. Men den känsla av artificiellt blå som jag upplevde har jag svårt att skaka av mig. Foton är på väg.

Vid hemkomsten fick jag dessutom höra av en närstående om en händelse/upplevelse som får oss att se livet och döden i en helt annan dager, i ett helt annat ljus. Det hon berättade skapar ännu flera timmar efter beskedet angenäma ilningar i kroppen på mig. Hon beskrev hur en person med medial förmåga plötsligt konfronterade henne med en fråga huruvida hon tror på andar eller ej. När hon antydde en positiv inställning svarade personen att hon har sett en liten flicka bredvid henne under sex månader, en envis oerhört stark flicka med ett uppdrag. Hon berättade mer men eftersom personen som sökte upp henne lovade att återkomma med all den kunskap och information hon ofrivilligt (eftersom flickan tränger igenom hennes ”försvar”) får ta del av väntar jag med att redogöra för detta längre fram. Jag vill att alla ska få veta detta, känna till, att allt inte bara tar slut. För mig befästes vissheten.

                                                                                                                                                                    
  Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta
 
    
  
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

18 Januari…

Om uppvaknanden…

Det finns uppvaknanden. Sedan finns uppvaknandenInatt erfor jag en situation jag knappt minns om jag tidigare erfarit. Hanna umgicks med sina syskon i en livshistoria som levdes medan jag sov. Det var en fantastisk upplevelse! Verklig! Naturligtvis var den verklig! Det var en verklighet som inte skulle vara en alternativ utan en sann dylik…Lyckan spirade, familjen var fullkomlig. I samma stund min person vaknade ur denna vackra saga infann sig en tomhet, en ursprunglig saknad och desperation som sannolikt ska tillerkännas själva ursprungsdefinitionen av allt negativt som ett uppvaknande kan erbjuda berörda individer.

Drömmen slogs i spillror och kvar var den nya familjekonstellationen. Utan kambiet. Hanna – vi ska klara av att leva. Det är vi skyldiga dig och världen….

/ Pappa

Read Full Post »

16 Januari – 2011……………
 
 
Om skridskor och om msm…..
 
 
 
 
Jag har som förhoppningsvis framgått mått ganska bra de senaste dagarna. Det är dock svårt att sätta fingret på den exakta anledningen till min upplevelse av ökat välbefinnande, men jag vill gärna delge en tänkbar variabel: Msm….
För den oinvigde låter msm sannolikt som en variant eller nyhet inom cyberkommunikationsvärlden men det är egentligen så långt från detta som bara är möjligt. Det var en nära vän som introducerade fenomenet i våra liv våren 2008, initialt som ett ädelt försök att förlänga en älskad människas – tillika vår förstfödda dotters – liv….Jag kommer för alltid att minnas denna tid som ”De otaliga försöken med hopp om ett oväntat mirakels tid”….
MSM: Metylsulfonylmetan. I klartext handlar det om organiskt svavel. Bland flera funktioner bör poängteras att organiskt svavel enligt uppgift neutraliserar inkräktande toxiner i kroppen. Det var naturligtvis ett desperat försök (som samtliga andra…) vars fåfänga vi bortsåg eller vägrade inse i våra hjärtan. Msm var inget livselixir, inte i bemärkelsen att ha förmåga att neutralisera invaderande mördarämnen och ohämmad celldelning. Burken med det verkningslösa pulvret fann istället sin givna plats längst in i skafferiet, given en ny och isolerad uppgift: att samla damm…..Likväl…
Likväl gjorde minnet av burken sitt återinträde i mitt medvetande i princip på dagen då tre veckors kontinuerlig och sammanhängande huvudvärk passerades och jag närmast skrek efter smärtlindring. Tänk om…Kanske…
Om det beror på pulvrets effekt, om det handlar om psykologiska aspekter eller om världsalltet sonika beslutade sig för att förinta huvudvärken får jag sannolikt aldrig veta. Men trenden bröts hursomhelst. Huvudvärken gav med sig och de energikrävande smärtslöjorna i mitt nya liv som jag dagligen kämpar med att förlika mig med skingrades.Om de även upplöstes får framtiden utvisa….
 
Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta
 
Häromdagen introducerades en ny företeelse i Saras liv. Skridskoåkning. Av förklarliga skäl har vi inte haft möjlighet att öppna samma aktivitetsdörrar för Sara som vi de facto gjorde för Hanna. Skridskoåkning var en lika frekvent som omtyckt aktivitet för såväl Hanna som undertecknad. Vintertid. Men att se Saras energi och envishet över att ge sig den på att behärska de ovanliga fotdonen på en såphal yta var som att lägga en värmedyna över ett fruset hjärta. Hon stapplade fram, föll på ändan, reste sig lika smidigt och graciöst som en annan bara kan drömma om, och skulle liksom outtalat bemästra skridskoåkningens svåra konst innan passet gick mot sitt slut! Vilken energi! Vilken gnista! Det finns så mycket latent talang och vilja i den människokroppen….Så mycket potential som inte har fått komma ur henne på grund av denna vår artificiella och djupt olyckliga livssituation. Potential och kunskap som ingen känner till, sannolikt inte ens hon själv. Vi får se tiden an och möta henne där hon är i varje enskild situation.
 
Mina tjejer……
 
Vi har det riktigt bra just nu.
    
  
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

13 Januari – 2011……………
 
 
Om ordets omedelbara påverkan…..
 
 
”Att samla kärlek ger tur, att samla hat leder till katastrof. Den som står framför problemens dörr och inte känner igen den kan mycket väl råka lämna den öppen och låta olyckorna strömma in.”    (ur ”Segraren står ensam”) 
 
Han skriver faktiskt så, Paolo Coelho. Att samla kärlek ger tur….Att samla hat leder till katastrof. En gång – i en värld av yttre mätbar tid – för inte särskilt länge sedan levde jag i villfarelsen att jag oförtrutet aktivt, medvetet och självklart sökte ge näring åt den villkorslösa kärlek som spirade hos familjen Liliequist. Villfarelse eftersom Urd, Skuld eller om det var Verdandi eller om de alla tre tillsammans hade kokat ihop en sammansvärjning gentemot den formel som Coelho presenterar liksom för att statuera ett hänsynslöst och omdömeslöst exempel på att denna formel är underordnad en äldre, mer välkänd ekvation:  Nulla regula sine exceptione. Ingen regel utan undantag. Hannas livstråd klipptes bryskt av  – denna gång ledde den älskvärda ekorresysslan istället till en mänsklig katastrof…….
Har jag då blind för verkligheten omedvetet och ofrivilligt dragit till mig hat istället för kärlek? Har jag vid ett obemärkt tillfälle i tron om att ha handlat enligt Kärleksspåret istället råkat halka in på det förgörande Hatspåret, råkat öppna Pandoras ask och på så sätt låtit olycka, sjukdom och till och med död sippra in i vår falskt skyddade tillvaro? Jag kan naturligtvis inte tro det. Jag vägrar tro det.
Men kärnan i Coelhos resonemang köper jag annars mer än gärna. Det är svårt att ta sig ur en negativ livsspiral. Har den en gång intagit nedåtstigande riktning krävs åtskilliga åtgärder och ofta genom andra människors försorg för att vända på livsspiralen. Men att söka kärleken och bygga sig ett förråd för dels förvaring, dels att ösa ur måste vara den enda sanna livsformeln för oss människor. Kärleken övervinner – som bekant – allt…………………………………..

 
                                                                                                                                                                      
  Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta
 
”Att leva är farligt för hälsan. Det leder alltid till döden, förr eller senare.”   (a.a.)
 
Coelhos funderingar lämnar ingen oberörd. Det är svårt att säga emot.

 
    
  
Rött hjärta Rött hjärta  Amor Vincit Omnia Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta  Rött hjärta

För evinnerlig tid………..

/ pappa Niklas

Read Full Post »

Older Posts »