Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2011

29, nej 30 juni – viktig uppdatering.

 
Om ett fåfängt – utan vare sig elegans eller känsla – försök att sätta tidlösa ord på en gränslös oro…
 
 
 
Alva.  

 
Som en blixt från en klar himmel. Det kan inte beskrivas på ett annat sätt. Plötsligt kränger en sovande Soluppgång till och utstöter det där fruktansvärda, metalliska, ljudet som omedelbart för tankarna till en hund. Skit. Vad är det som händer?
 
Redan i samma sekund numret till sjukvårdsupplysningen för det lika självklara som obligatoriska samtalet hade slagits var vi införstådda med det ”kallakårardrypande” svar som levererades: ”Akuten”. Helst igår.
 
Hur skall en pappa (eller mamma) formad av en fantastisk människas, sin dotter, död med ord kunna fånga essensen av den genomgripande, outhärdliga smärta som i ett enda slag intagit bålen och slitit sönder hjärtat i bitar? Ett hjärta som aldrig tillåts läka och bli helt. Hur skall han kunna komma i närheten av att ens ge en fingervisning om den egna själens ofullständighet, när denna med osviklig takt oförtrutet utsätts för angrepp av den allra tyngsta dignitet? Angrepp på själva essensen i hans liv. Angrepp på hans barn
 
Är det tillåtet att känna indignation i sammanhanget? När jag nu med facit i hand och Kicki och Alva har kommit hem igen efter noggranna undersökningar, adrenalininandning et cetera mot den ”falska krupp” som läkarna diagnosticerade henne med,  reflekterar över mina känslor, mina tankar, som överväldigade mig vid deras frånvaro, är det återigen ett ambivalent förhållande som synliggörs: Apatisk oro och förtvivlan parad med omedelbar indignation och vrede. Varför? Kommer vi aldrig att få respit?
 
Men nu har jag släppt dessa destruktiva och bittra tankar. Tjejerna sover nu. Nu är jag bara oerhört glad. Glad, lättad och lycklig över att familjen är samlad igen. Tack till er som aktivt visade att ni bryr er om oss. Tack till min pappa som ställde upp. Som vanligt!
 
 
Rött hjärta  Mina tjejer……….

 
  
 Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Naturligtvis… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Annonser

Read Full Post »

29 juni……….

 
Om det synkronistiska inslaget och om fotografier…
 
 
 
Hotell Strandbaden.  

 
Det finns bakgrundsmusik som helt enligt outtalade normer och värderingar per se lyder terminologins ändamål: Bakgrundsmusik. Vackra toner som inte vill eller har till uppgift att föra en dominerande tillvaro i det aktuella och ändamålsenliga utrymme som musiken ämnats för. Tonerna utgör en sublim stämningsskapande kuliss som intuitivt liksom krattar gången för det väsentliga som förväntas förekomma i lokalen, nämligen konversationer, sociala möten, tillfälliga mänskliga relationer. Musiken blir hängande i periferin och skapar därigenom förutsättningar för mänskliga samtal. 
 
Vad vi nu fick uppleva var en annan variant av ”bakgrundsmusik”. Här åsyftas snarare en form av ”primärmusik” som omedvetet eller ej omöjliggjorde för konversationer mellan festdeltagarna. Varken genre eller styrka på musiken kändes rätt i sammanhanget. Under ett par timmar som passerade mellan senaste planerade aktivitet och startskottet för kvällssupén skvalade ofantligt högljudda techno-eurodiscotoner ut ur de massiva och imponerande högtalarna som vid tillfället tycktes vara placerade överallt! I själva verket var de koncentrerade till den gigantiska uteserveringen, dit samtliga deltagare frivilligt hade sökt sig. Sara hade öronproppar. Tack gode gud för det. Nu i efterhand inser jag att jag sannolikt har svarat ”Goddag yxskaft” till de festdeltagare som vågade trotsa ljudvolymen och uppriktigt ville få till stånd en konversation med en förvirrad trebarnspappa, för dagen klädd i kolonialvit utstyrsel.
 
Under tiden höll otroligt nog Morfeus sitt väna och sammetsmjuka grepp om Alva. Hon och Kicki hade tidigare förflyttat sig in i restaurangen och jag kunde emellanåt skymta hur Kicki samtalade med andra glada människor medan Alva befann sig i drömmarnas land. 
 
På grund av, eller som det skulle visa sig tack vare, musikens beskaffenhet valde vi fyra senare att dinera inomhus i ett festutrymme som inte var lika välfyllt. Av en händelse styrde vi våra blickar – med omedelbart bud till apostlahästarna – mot ett ledigt bord intill ett annat som huserade ett medelålders par och ett barn i tioårs-åldern. Det hann inte gå en lång stund innan kvinnan vänligt men bestämt och direkt uppmärksammade oss dels om vilken enorm energi tjejerna utstrålar (jag vill minnas att hon använde ”flickorna”) men också vilken underbar interaktion vi hade mellan oss familjemedlemmar! Naturligtvis visste varken hon eller någon av hennes bordskavaljerer vilka vi var. Hon kunde således initialt inte inse hur hennes uppfattning skulle tas emot av oss ej heller veta att dylika ord betyder allt för oss. Samtalet som därpå följde är bland de mest intressanta, mest givande som jag har fått förmånen att delta i. Parets tioåriga son hade i dagarna framgångsrikt opererats för en tumör i benet och livet hade plötsligt blivit ett stadium, ett tillstånd, utan gränser för deras familj. Naturligtvis! De lyssnade på våra berättelser om Hanna, om hur våra livs fokus korrelerar dåligt med många andra människors, något de hade insett i samma ögonblick de såg oss tillsammans!!!
Paret hade precis premierats med ”tidningarnas motsvarighet till filmens Oscar, eller travets Elitlopp” för deras egen nyhetstidning (vars namn jag tyvärr inte kan minnas) och att de i denna dubbla eufori kunde bekräfta oss i detta artificiella sammanhang ter sig märkligt men samtidigt enastående. Och visst är det nästan kusligt att de använde sig av liknelsen med Elitloppet: Årets Elitlopp vanns av Brioni, styrd av kusken Joakim Löwgren. Jockes närmaste man heter Micke Fagerberg. Micke och hans fru Annika är några av våra bästa vänner….
 
Återigen Linda: Miljoner tack för att du är du. 
 
Det finns nu några bilder (tre stycken under ”Fotoalbum”) från tillställningen i Falkenberg. Vitt och beige i en ganska angenäm kombination. Glad i hatten? Förmodligen… 

  
Rött hjärta

 
Idagarna ska Hanna återigen utföra en postum altruistisk handling tack vare Er generösa givare. Denna gång är barnet som lika obegripligt som tragiskt invaderats inte ens två år fyllda….Hur är det möjligt?………….. ”Hannas Minnesfond” är uppdaterad.  

   
 Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Naturligtvis… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Read Full Post »

27 juni……….

 
Om tankar kring ovanliga situationer och om att tillåta känslorna få tillbörligt utrymme….
 
 
Röd ros  Rött hjärta 
 
Det händer inte varje dag. Vid närmare eftertanke har det aldrig hänt tidigare. Att vi fått förmånen att ikläda lejonkostymen och närvara vid firandet av nyöppningen av ett hotell med anor. Nya ägare. Unga killar med illusoriskt obegränsade ekonomiska resurser och om möjligt i besittning av ännu större affärsmässiga visioner för den nya gemensamma ägodelen: Hotell Strandbaden i Falkenberg. Med ansvar för det operativa arbetet, hotelldirektör till yrket, ingen mindre än Soluppgångens gudmor, uppenbarade sig Linda. Hon tyckte att vi skulle tillåta oss att frottera oss med den rara skara gäster som bjudits in för att med sin blotta närvaro utgöra startskottet för hotellets nya era, med sin alldeles unika nisch: Kolonial atmosfär…..

 
Klädseln var enhetlig och presenterades såsom kolonialvit. Tankarna tilläts initialt föra en fri associationsresa, vandrade mot engelska och holländska 1800-tals kolonisatörer för att slutligen landa i en blandning av vita kläder med inslag av beige. Det skulle visa sig att majoriteten hade använt liknande associationer och anammat samma färgkombination. Synen av några hundratal festdeltagare uniformt klädda i vitt vars dominans enkom bröts av små områden av beige, måste sannolikt ha framkallat illustrativa tankar på Tuxen, Kröyer, Locher och de andra Skagenmålarna och på Sveriges samtida kulturella elit (däribland Engström och Zorn) som vid tiden för förra sekelskiftet spankulerade till synes planlöst och bekymmerslöst bland sanddyner och vattendrag på bilder för evigt bevarade för omvärlden genom enastående ögonblicksskildringar på olja och akvarell. Det var i varje fall min egen inre bild av skådespelet. Kicki och jag ville av naturliga skäl inte vara utan våra smörblommor varför de var två av annars fåtaliga närvarande barn. Det är ingen hemlighet att en av dessa smörblommor – den minsta – kräver aktiv punktmarkering, något som omöjliggjorde för oss att delta i de välplanerade och högintressanta tävlingar som planerats för festdeltagarna. Men med stranden, i närheten av den uråldriga piren, belamrad med otaliga vita, välstrukna klädesplagg förstärktes upplevelsen av att befinna sig i en målning av någon av makarna Kröyer. Övriga strandbesökare måste ha haft svårt att stilla sin nyfikenhet…..
 
Vilken fantastisk känsla hotellet förmedlar! Vi som har upplevt Strandbaden före och efter ombyggnationen är införstådda med vad jag åsyftar. Om det inte hade varit så att vi tagit oss till byggnaden för egen maskin och fysiskt vandrat in i densamma hade vi inte kunnat ana att vi befann oss i de utrymmen som tidigare tillhört kedjan Elite Hotels. Tänk vad inspiration parad med inredningskunnande kryddat med nödvändiga ekonomiska muskler kan åstadkomma!
 
Glasen hann knappt bli halvtomma innan de återigen såg orörda ut. Den inbjudande plockmaten (laxrullader et cetera), den taktfasta musiken (som senare tyvärr krävde öronproppar och förhindrade intressanta och givande konversationer men som det senare skulle visa sig indirekt förde med sig ett sant synkronistiskt inslag till vilket jag lovar att återkomma i ett senare inlägg), leendena som välkomnade dig varhelst du vände dig, middagen, den vackra omgivningen, allt omslutet av en fantastisk atmosfär som allt sammantaget blev en enastående succéartad premiärkväll. När vi sedan stötte ihop med ”AmigoOla Selmén” var jag inte riktigt säker på vem i familjen Liliequist som log mest….sannolikt Amigofantasten Niklas….
 
Sara och jag höll ut aningen längre än övriga i familjen och vi somnade sannolikt i samma ögonblick huvudet landade i den extremt mjuka huvudkudden.
 
Från djupet av våra ömma hjärtan tackar vi dig Linda, och dina chefer, för en fantastisk upplevelse! Minnet lär bestå. Och som sagt – återkoppling till den utpräglade synkronistiska händelsen är redan på gång. I tanken…..Här följer en länk till hotellet. Jag vågar (nästan) också utlova fotografier från tilldragelsen…..

  
http://www.strandbaden.se/?gclid=CKrNjO-61qkCFQu-zAodoSEyMA

  
Rött hjärta
 
 
”Kan en människa ta bort smärtan av en förlust från sitt hjärta? Nej. Men hon kan glädjas åt något hon har vunnit.” (ur ”Det femte berget” och ”Kärlek”)
 
”Tiden är det enda läkemedel som hjälper mot alla definitiva kärlekssår, även kallade ‘brytningar’. Man måste lida intensivt och helt hålla sig borta från droger, lugnande medel och böner till helgon.” (ur ”Krönika – Överenskommelse mellan de i kärlek sårade”)
 
Jag skulle kunna ha författat orden själv. Inte för att jag skulle ha förmågan till det utan för att jag helt enkelt håller med författaren i allt han förmedlar. Jag har dessutom återkommande redogjort för hur jag hela tiden har tillåtit mina känslor löpa amok, att helt enkelt få fritt spelrum att levas ut i endera riktning utan artificiell bedövning. Tiden är på vår sida…..Och vinsten som Coelho nämner torde vara ganska uppenbar med de senaste delarna i familjen Liliequists liv i åtanke…..  

 
  
 Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Naturligtvis… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Read Full Post »

24 juni…

 
Om speciella tillfällen….
 
 
Midsommarafton.
 
Ännu en högtidsdag, ytterligare ett inplanerat tillfälle för gemenskap och där vi omedvetet, pliktskyldigt och intuitivt liksom beordras att ha roligt. Men jag rår inte för det. Jag går på det. Jag köper konceptet med hull och hår. Jag har sedan lång tid tillbaka insett att livet ska levas, inte transportera människor från en punkt till en annan. Därför:
 
 
GLAD MIDSOMMAR TILL ALLA OCH ENVAR!!!

 

Ler  Ler med öppen mun  Blinkar

 

 Hannas Minnesfond är återigen uppdaterad. Tacksamheten går utöver alla gränser……………..
 
 
  
 Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Så självklart… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Read Full Post »

22 juni….
 
 
Om en frivillig frånvaro som blev till en underbar närvaro på en annan plats…
 
 
Hemma igen. Men ingen har kanske ens noterat vår absens…? 
 
 
Tankarna fanns onekligen. Tankar som ganska snart hade övergått i en mer värdeladdad kostym och kommit att bli farhågor. Framför oss såg vi ett fullt realistiskt scenario där dessa farhågor skulle besannas. Verkligheten ville dock något annat. Kickis och mina initiala tankar – gemensamma, och med all önskvärd tydlighet perfekt synkade som vore de initierade av en man – var verkligen av en art som skall placeras under definitionen, ”farhågor”. Med risk för att påskynda att det går inflation och slentrian i användningen av uttrycket ”Verkligheten överträffar dikten”, att ordalydelsen används i fel sammanhang, var det exakt detta som hände. Våra farhågor besannades inte. De gick överstyr…..
 
Soluppgången. Prinsessbakelsen. Minsta smörblomman. Miraklet bland mirakel. Smeknamnen är otaliga på detta lilla underbara yrväder som oftast ändå brukar lystra till namnet Alva…………..
 
Vi hade föraningar, självfallet byggda på upplevda erfarenheter, om att Alva skulle sysselsätta oss på vår efterlängtade rekreationsresa (=återskapanderesa!) till landet i sydöstra europa. Men inte ens i vår vildaste fantasi hade vi kunnat föreställa oss utfallet – HUR en människa, knappt en tvärhand hög, de facto kan uppbringa – åtminstone – en vuxen människas totala uppmärksamhet! Punktmarkering alla vakna timmar. Synen bland våra medresänerer runt poolerna torde åtminstone har varit underhållande: Först kom yrvädret, därefter (oftast) en stressad, svettig pappa som gjorde allt han kunde för at ge sken av att ha läget under kontroll, när hans inre i själva verket i uppror skrek något helt annat….ONGEBONGE!
 
Det finns inte en trappa, prång, fysisk beståndsdel som denna ljuvliga upptäcktsresande inte har undersökt. Likt ett uppskruvat leksaksdjur satte hon sig i rörelse i samma nanosekund hennes sandalbeklädda fötter nådde marken. Varje gång! Utan undantag! I ögonvrån kunde jag (när tillfälle gavs!) se en skymt av hur flertalet andra semesterhungrande människor tillbringade sina dagar: I avslappnat horisontalläge med ögonen behagligt slutna bakom sina solglasögon som samtliga försökte påskina att de faktiskt var äkta vara och inte några billiga kopior inhandlade samma dag i den enda butik som låg i anslutning till hotellet. SOLGLASÖGONEN – inget annat!
 
Men om vi bortser från det ofrivilliga träningsläger som resan i mångt och mycket blev, höll semestermålet sina uttalade löften, löften som i all väsentlighet korrelerar med alla andra semestermåls löften! Naturligtvis. Vädret var idealiskt efter att i exakt rätt tid ha genomgått en metamorfos, precis ha hämtat sig ifrån ett rasande oväder. 22 till 25 grader, onaturligt blå himmel i total avsaknad av skymmande moln, och helt vindstilla. Parat med en behaglig pool som fyllde sin uttalade uppgift som lek- och svalkplats var de väsentliga parametrarna liksom redan uppfyllda. Under våra resor har vi aldrig tidigare kunnat uppleva ett tydligare fokus på barnen och familjen. Nu var ju förvisso hotellet ett så kallat Blue Villagehotell men dessa brukar inhysa hotellgäster som av olika skäl verkar ha missuppfattat (?) hotellets uttalade inriktning. Så inte denna vecka.
 
Bad, lek, Bamseklubb och mat. En kort och koncis rekapitulation av veckan. Med risk för att vara småaktig och verkligen leta efter saker att hänga upp sig på var maten inte till full belåtenhet. Vad barnen anbelangar.Variationen kunde ha varit större och köket mer innovativt. Men visst, barnen behövde knappast gå hungriga från bordet! Glass och flytande föda svalkade våra strupar i en behaglig ström så det blev aldrig tal om uttorkning heller. Olika ”happenings”, ofta med Bamse och hans vänner eller clownen Coco som regissörer och medverkande förgyllde eftermiddagarna. Otroligt uppskattat av barnen! Och av vissa föräldrar…………..! Särla föreställningar med sång- och dansnummer skapade stämning och en sammanhållning som gjorde att alla närvarande från flera nationer unisont undrade hur krig och skärmytslingar överhuvudtaget kan förekomma. Gemenskap i tillfällig tillika frivillig exil.
 
Plumpen i protokollet kom under den sista dagen. Transferbussen skulle gå klockan 18.30 men vi var tvungna att checka ut redan klockan 12.00……Sex och en halv timmars väntan på det oundvikliga tillika självklara slutet på en magnifik vistelse blev för energikrävande. Många familjer fick ha kvar sina rum till klockan 17.00, vilket naturligtvis gav deras sista dag en annan dimension. Det är således den enda – egentliga -negativa synpunkten som vi kommer att presentera i Fritidsresors egen utvärdering. Kanske skulle hotellets personal i fortsättningen planera rumsuthyrningen efter förekomsten av riktigt små barn i behov av nödvändig och välbehövlig eftermiddagstupplur i luftkonditionerat utrymme…………………
 
När vi summerar äventyret och ser tillbaka på bulgariska Sinemoretz vid Svarta Havet på gränsen till Turkiet, som resmål, kommer vi dock att kunna minnas ett riktigt fint resmål som tillhandahöll allt en familj behöver i sammanhanget.
 
 Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Så självklart… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Read Full Post »

19 juni……….

 
Om oskyldig ergo ”besatthet” ….
 
 
”Jag måste skriva om kärlek. Jag måste tänka och tänka, skriva och skriva om kärlek – annars kommer min själ inte att härda ut.” (ur ”Elva minuter” och ”Kärlek”)
 
 
Måste. Paolo Coelhos uppriktiga introverta bikt berättar om en situation som liknar min egen. Jag MÅSTE skriva om Hanna. Jag måste tänka och tänka, skriva och skriva om Hanna – annars kommer MIN själ inte heller att härda ut…..
 
Det är ingen överdrift. Inte när den egna själens blotta existens är avhängig vetskapen om att Hanna aldrig dör. På riktigt. Hanna tillåts leva kvar i orden. ”Cogito ergo sum”. Dèscartes otroligt välgenomtänkta och välformulerade citat illustrerar själva kärnan i det jag själv försöker förmedla. ”Jag tänker, alltså existerar (finns) jag”.
 
Så länge vi tänker på Hanna kommer hon att existera, hur sublimt och abstrakt det än må tyckas. Det är naturigtvis en väsentlig skillnad och tydlig omskrivning av Dèscartes landmärke bland citat, men i min värld uttrycker min tolkning en vidare och mer angenäm innebörd: En älskad människa upphör således aldrig att existera i omgivningens verklighet, så länge vederbörande tillåts fortsätta dominera våra tankar.
 
Jag kommer sannolikt att fortsätta sätta ord på mina aktuella känslor av den enkla anledningen att jag VILL göra det. VILL eller MÅSTE? Ibland är skillnaden så sublim att den knappt är märkbar…………
 
Och dessutom: Hanna ÄR ju kärleken…….

 
 Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Det tål att upprepas… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Read Full Post »

16 juni……….

 
Om evighet som är just det….
 
 
”Ingen känsla – kärleken, till exempel – åldras med kroppen. Känslorna är av en värld där tiden inte finns och inte rummet och inga gränser” (ur ”Brida” och ”Kärlek”)

Hur ska man förhålla sig till denna genomgripande insikt…? Sorg och saknad….Inga ord kan komma i närheten av att uttrycka magnituden i dessa begrepp…

Rött hjärta 

Imorgon 17 juni, fyller smörblommornas moster år.

GRATTIS MOSTER LOTTA!!!

 Födelsedagstårta
  Rött hjärta   Amor Vincit Omnia Rött hjärta Hanna är kärleken Rött hjärta Rött hjärta Rött hjärta Så självklart… Rött hjärta
 
 
/pappa Niklas…

Read Full Post »

Older Posts »