30 juli…Â Â Â…

30 juli…

 

 

 

 

Om telefonsamtal…

 

 

 

En dag i början av maj kom vi körandes pÃ¥ den skraltiga Slottsmöllebron. Plötsligt ringde telefonen. En man presenterade sig som ”Mikael” och inom nÃ¥gra minuter hade han redogjort för sitt ärende. Resultatet publiceras i veckans nummer av Hemmets Journal. BÃ¥de Kicki och jag blev faktiskt pÃ¥tagligt känslosamma när vi varsamt läste texten i tidningen som kom med posten i fredags. Och bilderna…..

 

 

Tack Mikael!

 

 

 

VÃ¥ra tjejer……

 

 

 

 

 

 

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

29 juli…Â Â Â…

29 juli…

 

 

 

 

Om dagar man som barn drömde om, om fighting spirit och om att det hann gÃ¥ tvÃ¥ Ã¥r nio mÃ¥nader och 14 dagar innan…

 

 

 

Sommar när den är som bäst. Det går liksom inte att uttrycka tydligare än så. Himmelsfärg som skulle ha fallit Hanna i smaken, enbart med ett annat färginslag som blandad med himmelns djupblå skulle emanerat i en behaglig grön nyans. Gul. SOL!

 

LÃ¥nga gemensamma frukostar som under dagarna tre samtliga Ã¥tföljdes av förväntansfulla barn och vuxna som alla hade svÃ¥rt att dölja sin iver över att äntligen…Över att äntligen fÃ¥ uppleva de där lättjefulla, bekymmerslösa dagarna pÃ¥ stranden som man som barn – medvetet eller Ã¥terberättat – gärna vill intala sig själv att ha fÃ¥tt uppleva! Dessa dagar är faktiskt de första som vi i vÃ¥r aktuella familjekonstellation har tillbringat pÃ¥ stranden i Sverige! Och ibland överträffar verkligheten dikten! Dessa, mina sista under semestern, dagar har varit…sagolika. Jag är sÃ¥ oerhört tacksam över att vi fick uppleva detta, i synnerhet eftersom det ju tidigare har sett ganska dystert ut, vädermässigt….

 

 

 

 

Furulundsbadet. Fullskalig utomhusbassäng som frekventerades av otaliga andra barn och vuxna som med all önskvärd tydlighet delat vÃ¥r saknad. En del av bassängen, tvÃ¥ banor, var öronmärkta för personer som för tillfället ville undvika stojet och istället lägga olika antal längder mellan sig och bassängkanterna. Simning. Just i denna del av bassängen befann sig en ljushövdad fighter, ett sexochetthalvt-Ã¥rigt mänskligt vattenväsen med gropar i kinderna, och tillryggalade fyra längder. 200 meter. TVÃ… HUNDRA!??? För en knappt simkunnig pappa är detta inget mindre än en…bragd. Simborgarmärket fann aldrig vägen till min märkessköld men igÃ¥r hittade det fram till min lyckliga dotters!

 

 

 

TVÃ… Ã¥r, NIO mÃ¥nader och FJORTON dagar. Det hann rinna en del vatten under broarna innan Kicki och jag förmÃ¥dde titta pÃ¥ inspelningarna med Hanna sedan hon lämnade oss. Idag kände vi plötsligt en unison längtan efter att fÃ¥ höra hennes röst. Den lät som Saras….

 

Vi bänkade oss framför TV:n, satte i en vhs-kassett, och plötsligt mitt framför vÃ¥ra oförberedda ögon svingades vi tillbaka till en svunnen tid dÃ¥ vi precis blivit en trio, dÃ¥ vi i uppenbar eufori lyckligt ovetande om framtiden lekte med en jollrande mörkhÃ¥rig halvÃ¥rig flicka. Det gjorde initialt sÃ¥ fruktansvärt ont att se henne. Full av liv. Bus i blick. En underbar liten tjej full av framtidshopp……eller inte………..

Sara och Alva satt i vÃ¥ra knän och Alva hade vissa problem med att ta in vem det var som tittade tillbaka pÃ¥ oss frÃ¥n TV:n! Hanna. Hannagull. Minuterna sprang pÃ¥ och blev till tidsenheter av större mÃ¥tt. Leenden och skratt avlöstes av förtvivlan och tÃ¥rfyllda ögon. Ny vhs-kassett sattes i och en lite äldre Hanna materialiserades framför oss. Det som slog oss först var…likheten. I utseende men framför allt i frÃ¥ga om röstlikhet. Hanna var i all väsentlighet en större version av sina systrar! Det gick kalla kÃ¥rar längs med vÃ¥ra krumma ryggar när Hanna bara ett par meter frÃ¥n oss förde livliga diskussioner med yngre varianter av oss, kÃ¥rar som emanerade ur en surrealistisk insikt om att det lika gärna kunde ha varit Sara….

 

Minuterna framför ”Minnenas Television” växte och blev som sagt till timmar. Om vi inte hade insett det tidigare berömde vi varandra här och nu för att vi sÃ¥ ofta hade lyckats fÃ¥nga vÃ¥r förstfödda pÃ¥ ljud och bild.

Kort därpÃ¥ Ã¥terupptäckte vi videokameran som av olika anledningar förblivit undanstoppad i ett obetydligt skÃ¥p. Sedan fÃ¥ngade vi tjejerna pÃ¥ dvd…..!

 

 

 

 

  

 

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

24-25 juli…Â …

24-25 juli…

 

 

Om mina reflektioner kring sorg, sömn och kring en aktuell dröm…

 

 

Sorg. Ett förlamande fenomen som inte sällan slår undan fötterna på den drabbade, som får vederbörande att inte bara förlora fotfästet utan också tillfogar individen smärta. Outsäglig smärta.

 

Sorgarbete och sömn. En pÃ¥gÃ¥ende cykel av perioder med olika stadier av sömnkvalitet och duration, perioder som tycks avlösa varandra med irrationellt och obegripligt mönster. LÃ¥nga, relativt betraktat, perioder med djup sömn som bara störs av surrealistiskt manifesterade men i upplevelsen skrämmande konkreta mardrömmar. ”Bara”…. Därefter perioder av sömnlöshet när intellektet intuitivt och omedvetet ergo högst pÃ¥tagligt försöker värja sig mot den sÃ¥ innerligt välbehövliga, väntande sömnens presumtiva fasor.

 

Sannolikt är det så att individen måste dämpa dessa känslor under hennes vakna tid för att sömnen ska bli fredad tid. Vilotid. Tiden då människans väsen tillåts utestänga all form av påverkande input.

 

IgÃ¥rkväll var Sara inte hemma. Hon sov över hos en kompis och avskedet när vi skiljdes Ã¥t illustrerar med all (icke!)önskvärd tydlighet det väsenskilda förhÃ¥llandet mellan förälder och barn i frÃ¥ga om upplevelse av separationsÃ¥ngest: Jag ville inte släppa henne ur min kram medan Sara helt obekymrat och närmast otÃ¥ligt undrade om vi inte skulle gÃ¥ nÃ¥ngÃ¥ng…? Det bär emot att tvingas inse att man som förälder inte är oumbärlig eller inte alltid rankas först…………Samtidigt som det ju är helt FANTASTISKT! En fas som vi knappt hann fÃ¥ uppleva med Hanna. VÃ¥ra tjejer….

 

Drömmen.

 

Att denna dröm skulle hemsöka mig just denna natt kanske därför inte är sÃ¥ märkligt. I drömmen befann jag mig pÃ¥ kyrkogÃ¥rden. Dagen hade bara vaknat, gryningen hade nyss inträtt. Det lÃ¥g en förtätad dimma över kyrkogÃ¥rden. Om jag hade befunnit mig i ett fÃ¥gelperspektiv och om jag inte hade vetat bättre hade jag förmodligen trott att det rörde sig om massflykt bland kyrkogÃ¥rdens själar (”inte hade vetat bättre”…? Vad vet jag egentligen?). Jag närmade mig Hannas grav men i drömmen var gravstenen annorlunda, inte  det hjärta som finns i verkligheten. Nej, stenen hade snarare formen av en stjärna som i gryningsljuset tycktes självlysande. När jag kommit fram och varsamt blickade mot det ovala fotot insprängt i stenen samtidigt som jag som vanligt lyfte mitt pekfinger för att vertikalt föra detta över fotografiet stelnade jag plötsligt till. Fotografiet visade inte Hanna. Fotografiet visade…Sara.

 

Jag kommer inte ihÃ¥g vad som sedan hände. Det mest sannolika är nog att jag vaknade till tillfälligt utan att kunna förstÃ¥ vad jag hade varit med om. Drömmen har liksom materialiserats under dagen och blivit…pÃ¥taglig. Skrämmande. Jag ryser till och med nu när jag försöker Ã¥terge upplevelsen!

 

Men…Oron för att det ska hända tjejerna nÃ¥got är…evig och genomgripande. Kan inte göra nÃ¥got Ã¥t det……………..

 

 

  

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

22 snart 23 jul…

22 snart 23 juli…

 

 

Om vÃ¥r najad…

 

 

Själv älskade jag att vara under vattnet. Röra mig, dyka ner, simma, under ytan. Att säga att jag avskydde att simma vore kanske för starkt. Men det var aldrig nÃ¥got jag tyckte om än mindre behärskade…!

 

Eftersom inte heller Kicki är att betrakta som en naturlig najad har vi svårt att förstå att vår mellersta dotter älskar att simma! Alltså att tyngdlöst förflytta sin lekamen horisontellt på mark av materialet H2O utan att någon gång nudda mark av fast karaktär! Hon flyttar gränser, de egna, och utmanar hela tiden omedvetet sig själv! Idag, på badhuset, såg vi hur en liten blond, tapper och oerhört modig, människa befann sig ensam på bana fyra, mittersta banan, och tillryggalade nautiska meter efter meter! Även på det relativt sätt långa avståndet från bassängkanten kunde vi se beviset för den lilla flickans glädjerika upplevelse av aktiviteten: Groparna i kinderna! Hon tycktes älska varje centimeter av den blöta ansträngningen!

 

Dagen slutade med tvÃ¥ nya märken: Hajen Brons och Hajen Silver, märken som för Sara fungerar som konkret pÃ¥minnelse för en framgÃ¥ngsrik personlig utmaning! För två  ängsliga föräldrar som hade ynnesten av att fÃ¥ närvara, fungerar minnet av bilden av en simmande flickas smilgropar som fantastisk balsam och pÃ¥taglig illustration för outsäglig och gränslös lycka……………………….!      

 

  

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

21 juli…Â Â O…

21 juli…

 

 

Om Mirakel    och märklig synkronicitet       …!?

 

 

I ett ögonblick av förutbestämd (???) übermänsklig perfektion, en nanosekunds mirakulösa fullkomlighet, inträffar det. Alla komponenter samarbetar till fullo, samtliga variabler korrelerar, alla bitar faller pÃ¥ plats. Ett barn blir till och ser om allt faller väl ut sÃ¥ smÃ¥ningom ocksÃ¥ världens ljus! Fortfarande finns naturligtvis dessa ”lyckligt omedvetna individer” som tycks leva efter det förhatliga och allt annat än insiktsfulla mottot ”att skaffa barn”, men de flesta av oss inser nog idag vikten av att värdesätta gÃ¥van att ”fÃ¥ bli gravida”!

 

Jag vill på detta enkla men förhoppningsvis tydliga sätt visa Linda, Magnus och Erik den innerliga glädje vi känner för er när er tidigare TRIO nu har blivit en FYRKLÖVER!

 

 

GRATTIS TILL ER NYA FAMILJEMEDLEM OCH VÄLKOMMEN TILL LIVET LILLE OTTO!

 

 

 

 

 

Synkronicitet? Jag har Ã¥terkommit till detta flera gÃ¥nger men har hela tiden pÃ¥ nÃ¥got oförklarligt sätt undgÃ¥tt att lägga till det uppenbara……..(?)…….

 

4 september. Datumet när helvetet började där Hannas sjukdom framträdde för första gÃ¥ngen. Dagen innan, 3 september, har ALVA som innehavare. 20 juli. Hanna drabbas av den ödesdigra hjärnblödningen samtidigt som vi fÃ¥r empiriska bevis i form av bildbevis (ultraljud) pÃ¥ att ett liv har börjat gro och växa i Kickis livmoder. Dagen innan. 19 juli. SARAS namnsdag…………………………………Det slog mig bara häromdagen…………………………..Vad betyder detta???? Vill världsalltet säga nÃ¥got? Insinuera nÃ¥got???

 

Kanske inte. Krystade sammanträffanden finns det gott om! Men…när en människa kommit att ta seriöst pÃ¥ synkronicitetens krafter uppstÃ¥r en situation som väcker…tankar…..

 

 

  

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

20 juli…Â Â O…

20 juli…uppdat.

Om Genombrott…och om 20 juli 2009…….

20 juli 2009. Vi anade ingenting. Det kom som en blixt frÃ¥n en klar (BLÃ… – paradoxalt nog…) himmel. Hjärnblödningen. Hanna hade lekt – efter omständigheterna som vanligt – under dagen, skrattat, hoppat, levt….PÃ¥ morgonen hade vi mottagit det fantastiska beskedet, det obeskrivligt lyckliga budskapet att det fanns ett liv inuti Kickis mage! Vi hade till och med fÃ¥tt se den ovanliga ultraljudsbilden där den lilla krabaten liksom lÃ¥g inuti ett hjärta – bilden sÃ¥g förvisso ut sÃ¥! Lyckan visade sig Ã¥terigen för oss!

Men säg den lycka som varar…För oss varade den knappt tio timmar, fram till tidpunkten dÃ¥ hjärnblödningshelvetet förintade allt hopp om vÃ¥r förstföddas fortlevnad….Läkarna uteslöt allt hopp. Hanna skulle inte vakna upp mer. Vi vet alla vad som hände. Mirakulöst uppvaknande. Ny hjärnblödning. Ã…nyo ett mirakel! Tre mÃ¥nader pÃ¥ övertid. Resten är tragisk historia…………..

——    ——    ——    ——    ——    ——

Jag skrev för en tid sedan om min kusin som forskar kring HIV. Nu har han och hans grupp i Lund gjort en upptäckt som sakkunniga betraktar som ett genombrott i sammanhanget. Beviset för att detta bör betraktas som en milstolpe är att Joakim fått sin artikel publicerad i världens kanske mest ansedda tidskrift inom medicin. För den intresserade bifogar jag ett citat ur LT:s artikel och hänvisar dessutom via två länkar till artikeln i LT och till en intervju på Sveriges Radio.

”Det finns tvÃ¥ typer av virus, dels den vanligaste varianten HIV1 och dels HIV2, som är en mildare variant som nästan uteslutande finns i Västafrika. Förhoppningen är att upptäckten ska leda till nya sätt att angripa viruset pÃ¥ och kanske även kunna förebygga sjukdomen. – ‘Det här öppnar upp för nya möjligheter att hitta nya angreppspunkter mot viruset. NÃ¥got som ocksÃ¥ kan leda till att vi hittar ett vaccin, säger Joakim Esbjörnsson’.”

www.sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5198188

www.laholmstidning.se/article/20120719/LAHOLM/707199947/1012/-/upptackt-som-ger-nytt-hopp

Undrar om vi en dag kommer att stÃ¥ta med nyckeln till jordens samtliga sjukdomars gÃ¥ta……………………..? Tänk att det finns människor som vill – och kan – ägna sina liv Ã¥t – viga sina liv – att söka efter svaren….utomordentligt enastÃ¥ende. TÃ¥lamod är en ynnest. Ihärdighet en dygd. Trägen vinner………………………..?

Torsdag 19 juli. Saradagen! Tack till alla er som hedrade oss och Sara med er närvaro!!!

AMOR VINCIT  OMNIA

/ pappa Niklas

Read Full Post »

18 juli…Â Â O…

18 juli…

 

 

Om Bemärkelsedagar, Minnesfonden och ovanlig utflykt…

 

 

Först och främst: Minnesfonden har fÃ¥tt pÃ¥fyllning! Alla vet hur mycket detta betyder för Kicki och mig. Tack…! Sidan är uppdaterad.

 

Idag har tre killar – tre generationer om man sÃ¥ vill – grenslat sina cyklar och gemensamt tillryggalagt de nära fyra milen som utflykten förde med sig! FYRA mil….det var ett tag sedan som undertecknad cyklade sÃ¥ lÃ¥ngt! Men vilken härlig omgivning vi fick se! SmÃ¥ asfalterade vägar avlöstes av ännu mindre grusvägar som ledde trion i en knixig färdväg runt Halmstads perifera östliga delar. Vädret som tidigare under dagen krävt bÃ¥de stövlar och regnrock genomgick i samma sekund vi greppade cykelhandtagen en lika oväntad som välkommen metarmorfos: Sol och tydlig blÃ¥ himmel bakom det uppsprickande molntäcket! Farfar (pappa) hade gjort ett formidabelt jobb och packat en mycket uppskattad fikakorg som mÃ¥ste ha tyngt ner cykeln i det grusiga underlaget! Filip (systerson) och jag fick allt serverat och det enda som avkrävdes oss i form av motprestation var att hänga med i det rÃ¥dande cykeltempot. Och DET lyckades vi med!

 

Det blev en cykeltur där ”patriarken” mÃ¥lade upp gamla minnen, där vi svingades 45 Ã¥r tillbaka i tiden och fick lära känna den lite yngre patriarken och matriarken (mamma) lite bättre! Tidiga badplatser tornade upp sig och väckte undertecknads nyfikenhet! Vackra, välskötta gÃ¥rdar och mysiga stugor brottades om uppmärksamheten. Det var fyra härliga mil med nÃ¥gra fina depÃ¥stopp men där ett särskilt stopp fick den tärande känslan att Ã¥terigen göra sig pÃ¥mind – sorgen…Denna gÃ¥ng sorgen över en materiell saknad, över en företeelse som pÃ¥ mÃ¥nga sätt präglat bÃ¥de min pappa och mig själv, nämligen en golfbanas förfall och existensupphörande….Bäckavattnets golfklubb finns inte mer. Jag visste om det. Jag kände till att BGK hade ‘kursat’ och att banan inte längre omhändertogs. Men….att SE eländet, att beskÃ¥da hur en bana som vi i mÃ¥ngt och mycket varit pionjärer till, eller i varje fall tidiga medlemmar i, hade förvandlats frÃ¥n en enastÃ¥ende vacker anläggning till en okontrollerad äng, gjorde faktiskt…ont. Förgänglighetens ansikte. Naturen som övertar taktpinnen och lÃ¥ter omgivningen Ã¥tergÃ¥ till grunden.

 

Kvar stÃ¥r ett splitternytt komplex i form av restaurang, golfshop och klubbhus, ofärdiga funkisstugor som likt spöklika, svarta kuber stÃ¥r och blickar över den lilla dammen till artonde hÃ¥let, med tomma, döda ögon…Kvar finns sÃ¥ren, ärren, efter vad som en gÃ¥ng varit svÃ¥rlästa greener. Kvar finns….minnena, minnen som en ung pojke – inte ens tonÃ¥ring – aldrig kommer att förlora även om de naturligtvis kommer att förblekna med tiden, helt enkelt för att tiden per se fungerar sÃ¥. Även om det finns undantag till regeln…………

Det gjorde ont. Kändes tyngre än vad jag hade föreställt mig. Bäckavattnet finns inte mer. Det är denna känsla, denna slutgiltighet, som är…svÃ¥r att bära. Jag behöver kanske inte illustrera vad…vem…jag egentligen syftar pÃ¥……………………………..

 

Men cykelturen var en härlig upplevelse! Tack ”fÃ¥ffÃ¥” och Filip! Och farmor och Mia för att ni gjorde det möjligt!

 

 

Torsdag. 19 juli. Just denna dag bär pÃ¥ ett alldeles speciellt namn, ett namn som lär betyda ”prinsessa”, ett namn som mÃ¥nga menar att självaste Jesus dotter bar dÃ¥ det begav sig. Sara.  I morgon blir det FEST! VÃ¥r underbara dotter, vÃ¥r livlina har namnsdag! Vi älskar dig ”sÃ¥ mycket sÃ¥ det inte är klokt!”

 

 

GRATTIS PRINSESSAN SARA!!!

 

 

  

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

13 juli…Â Â O…

13 juli…uppdat.

Om oväntade händelser och om Minnesfonden…

Tyvärr har vi Ã¥nyo tvingats betala ut bidrag (tvÃ¥) ur fonden. Vi längtar till den dag dÃ¥ vi inte behöver göra det mer, till den dag GÃ…TAN äntligen har blivit löst, när vapnet mot monstret är dödligt och definitivt…....Sidan till Hannas Minnesfond är uppdaterad och tyvärr har vi ytterligare en ansökning som vi av olika skäl ännu inte lyckats föra över pengar till…

Torsdag. Öland. MörbylÃ¥nga. Bara Kicki och jag. En heldag utan vÃ¥ra barn, utan övrig familj eller medföljande vänner. Overkligt. Kan inte minnas när detta senast hände, fem-sex Ã¥r sedan? Hur kom detta sig?….

Jo, en TV-inspelning som blev……oväntad……………………………….?

AMOR VINCIT  OMNIA

/ pappa Niklas

Read Full Post »

10 juli…Â Â O…

10 juli…

 

 

Om semester och rannsakan…

 

 

Sedan Hannas död har impulsen att rannsaka mig själv blivit svÃ¥r, nej omöjlig, att undertrycka. Reflektion är förvisso en företeelse som vi med fördel kan/ska använda oss av som en naturlig del i livet, ett verktyg given människan till att värdera sina handlingar, utförda och/eller presumtiva. Men per se är reflektion inte ett entydigt positivt fenomen. När en reflektion omedvetet styr in pÃ¥ rannsakans eller rannsakningens domäner riskerar handlingen snarare att sätta ovälkomna griller i vederbörandes huvud och till och med bli upphov till ödesdiger sinnesstämning….

 

Tärande, dränerande frågeställningar får lätt övertag: Kunde jag ha agerat annorlunda? Gjort mer? Eller som en nära vän retoriskt undrade häromdagen om förlusten av ett barn var ett straff för något man som förälder gjort i ett tidigare liv? Frågeställningarna är många och man kan som sagt stånga sig blodig mot den osynliga vägg som dylika frågeställningar automatiskt sätter upp.

 

Det är lätt att ”lÃ¥ta sig” förtäras av bitter sorg. Sorgen är inte lätt att bemästra! Och när reflektion iklär sig rannsakans bistra utstyrsel blir situationen knappast enklare…

 

 

Semester! Detta hoppfulla, energigivande (nåja!) fenomen!

Semestertider innebär tyvärr (för oss!) också extrem arbetsbelastning för Kicki eftersom hennes personal naturligtvis måste ha sin rättmätiga och välförtjänta ledighet! Men samtidigt behöver Kicki detta, inte minst ur ett psykosocialt perspektiv! Att jobba och att träffa folk är helt enkelt en energiboost för henne!

Vi andra tre dÃ¥? Vi gör som vanligt. Tar det lugnt och försöker leva i varje ögonblick. Idag har vi eftersom det smÃ¥regnar (tjejerna hade precis bänkat sig framför morgonens sommarlovssändning när jag masade mig upp frÃ¥n den tilltalande sängplatsen) bland annat invigt det lÃ¥nade Wii-spelet där vi gick en mysig rond pÃ¥ den svÃ¥ra golfbanan, bakat chokladbollar (med ett kök som ser ut som ett bombnedslag som bieffekt!) och lekt hela havet stormar pÃ¥ ”baltanen” (= kombination av balkong och altan eftersom vi har suterängshus). Nu behövde Ã¥ldermannen i gänget en välbehövlig paus frÃ¥n denna fysiska ansträngning och vad passade dÃ¥ bättre än att fÃ¥ ur sig nÃ¥gra aktuella tankar…?!

 

Hoppas att alla får möjlighet att njuta av sommaren!

 

 

 

  

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

4 juli…Â Â Om…

4 juli…

 

 

Om fantastisk text i härlig melodisk förpackning…

 

 

Ibland kan a capella vara så vacker(-t). Ibland kan ett framträdande också träffa bullseye. Som igår.

Pros and cons. Skansen. En lika plötslig som oväntad favorit i mitt begränsade musikförråd. Jag hoppas att det är rätt länk!

 

http://www.youtube.com/watch?v=ACGroez-ZTg

 

   

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »