Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2012

30 juli…

 
 
 
 
Om telefonsamtal…
 
 
 
En dag i början av maj kom vi körandes på den skraltiga Slottsmöllebron. Plötsligt ringde telefonen. En man presenterade sig som ”Mikael” och inom några minuter hade han redogjort för sitt ärende. Resultatet publiceras i veckans nummer av Hemmets Journal. Både Kicki och jag blev faktiskt påtagligt känslosamma när vi varsamt läste texten i tidningen som kom med posten i fredags. Och bilderna…..
 
 
Tack Mikael!
 
 
 
Våra tjejer……
 
 
 
 
 
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

29 juli…  …

29 juli…

 
 
 
 
Om dagar man som barn drömde om, om fighting spirit och om att det hann gå två år nio månader och 14 dagar innan…
 
 
 
Sommar när den är som bäst. Det går liksom inte att uttrycka tydligare än så. Himmelsfärg som skulle ha fallit Hanna i smaken, enbart med ett annat färginslag som blandad med himmelns djupblå skulle emanerat i en behaglig grön nyans. Gul. SOL!
 
Långa gemensamma frukostar som under dagarna tre samtliga åtföljdes av förväntansfulla barn och vuxna som alla hade svårt att dölja sin iver över att äntligen…Över att äntligen få uppleva de där lättjefulla, bekymmerslösa dagarna på stranden som man som barn – medvetet eller återberättat – gärna vill intala sig själv att ha fått uppleva! Dessa dagar är faktiskt de första som vi i vår aktuella familjekonstellation har tillbringat på stranden i Sverige! Och ibland överträffar verkligheten dikten! Dessa, mina sista under semestern, dagar har varit…sagolika. Jag är så oerhört tacksam över att vi fick uppleva detta, i synnerhet eftersom det ju tidigare har sett ganska dystert ut, vädermässigt….
 
 
 
Rött hjärta
 
Furulundsbadet. Fullskalig utomhusbassäng som frekventerades av otaliga andra barn och vuxna som med all önskvärd tydlighet delat vår saknad. En del av bassängen, två banor, var öronmärkta för personer som för tillfället ville undvika stojet och istället lägga olika antal längder mellan sig och bassängkanterna. Simning. Just i denna del av bassängen befann sig en ljushövdad fighter, ett sexochetthalvt-årigt mänskligt vattenväsen med gropar i kinderna, och tillryggalade fyra längder. 200 meter. TVÅ HUNDRA!??? För en knappt simkunnig pappa är detta inget mindre än en…bragd. Simborgarmärket fann aldrig vägen till min märkessköld men igår hittade det fram till min lyckliga dotters!
 
Rött hjärta
 
 
TVÅ år, NIO månader och FJORTON dagar. Det hann rinna en del vatten under broarna innan Kicki och jag förmådde titta på inspelningarna med Hanna sedan hon lämnade oss. Idag kände vi plötsligt en unison längtan efter att få höra hennes röst. Den lät som Saras….
 
Vi bänkade oss framför TV:n, satte i en vhs-kassett, och plötsligt mitt framför våra oförberedda ögon svingades vi tillbaka till en svunnen tid då vi precis blivit en trio, då vi i uppenbar eufori lyckligt ovetande om framtiden lekte med en jollrande mörkhårig halvårig flicka. Det gjorde initialt så fruktansvärt ont att se henne. Full av liv. Bus i blick. En underbar liten tjej full av framtidshopp……eller inte………..
Sara och Alva satt i våra knän och Alva hade vissa problem med att ta in vem det var som tittade tillbaka på oss från TV:n! Hanna. Hannagull. Minuterna sprang på och blev till tidsenheter av större mått. Leenden och skratt avlöstes av förtvivlan och tårfyllda ögon. Ny vhs-kassett sattes i och en lite äldre Hanna materialiserades framför oss. Det som slog oss först var…likheten. I utseende men framför allt i fråga om röstlikhet. Hanna var i all väsentlighet en större version av sina systrar! Det gick kalla kårar längs med våra krumma ryggar när Hanna bara ett par meter från oss förde livliga diskussioner med yngre varianter av oss, kårar som emanerade ur en surrealistisk insikt om att det lika gärna kunde ha varit Sara….
 
Minuterna framför ”Minnenas Television” växte och blev som sagt till timmar. Om vi inte hade insett det tidigare berömde vi varandra här och nu för att vi så ofta hade lyckats fånga vår förstfödda på ljud och bild.
Kort därpå återupptäckte vi videokameran som av olika anledningar förblivit undanstoppad i ett obetydligt skåp. Sedan fångade vi tjejerna på dvd…..!
 
 
 
 
  
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

24-25 juli…
 
 
Om mina reflektioner kring sorg, sömn och kring en aktuell dröm…
 
 
Sorg. Ett förlamande fenomen som inte sällan slår undan fötterna på den drabbade, som får vederbörande att inte bara förlora fotfästet utan också tillfogar individen smärta. Outsäglig smärta.
 
Sorgarbete och sömn. En pågående cykel av perioder med olika stadier av sömnkvalitet och duration, perioder som tycks avlösa varandra med irrationellt och obegripligt mönster. Långa, relativt betraktat, perioder med djup sömn som bara störs av surrealistiskt manifesterade men i upplevelsen skrämmande konkreta mardrömmar. ”Bara”…. Därefter perioder av sömnlöshet när intellektet intuitivt och omedvetet ergo högst påtagligt försöker värja sig mot den så innerligt välbehövliga, väntande sömnens presumtiva fasor.
 
Sannolikt är det så att individen måste dämpa dessa känslor under hennes vakna tid för att sömnen ska bli fredad tid. Vilotid. Tiden då människans väsen tillåts utestänga all form av påverkande input.
 
Igårkväll var Sara inte hemma. Hon sov över hos en kompis och avskedet när vi skiljdes åt illustrerar med all (icke!)önskvärd tydlighet det väsenskilda förhållandet mellan förälder och barn i fråga om upplevelse av separationsångest: Jag ville inte släppa henne ur min kram medan Sara helt obekymrat och närmast otåligt undrade om vi inte skulle gå nångång…? Det bär emot att tvingas inse att man som förälder inte är oumbärlig eller inte alltid rankas först…………Samtidigt som det ju är helt FANTASTISKT! En fas som vi knappt hann få uppleva med Hanna. Våra tjejer….
 
Drömmen.
 
Att denna dröm skulle hemsöka mig just denna natt kanske därför inte är så märkligt. I drömmen befann jag mig på kyrkogården. Dagen hade bara vaknat, gryningen hade nyss inträtt. Det låg en förtätad dimma över kyrkogården. Om jag hade befunnit mig i ett fågelperspektiv och om jag inte hade vetat bättre hade jag förmodligen trott att det rörde sig om massflykt bland kyrkogårdens själar (”inte hade vetat bättre”…? Vad vet jag egentligen?). Jag närmade mig Hannas grav men i drömmen var gravstenen annorlunda, inte  det hjärta som finns i verkligheten. Nej, stenen hade snarare formen av en stjärna som i gryningsljuset tycktes självlysande. När jag kommit fram och varsamt blickade mot det ovala fotot insprängt i stenen samtidigt som jag som vanligt lyfte mitt pekfinger för att vertikalt föra detta över fotografiet stelnade jag plötsligt till. Fotografiet visade inte Hanna. Fotografiet visade…Sara.
 
Jag kommer inte ihåg vad som sedan hände. Det mest sannolika är nog att jag vaknade till tillfälligt utan att kunna förstå vad jag hade varit med om. Drömmen har liksom materialiserats under dagen och blivit…påtaglig. Skrämmande. Jag ryser till och med nu när jag försöker återge upplevelsen!
 
Men…Oron för att det ska hända tjejerna något är…evig och genomgripande. Kan inte göra något åt det……………..
 
 
  
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

22 snart 23 jul…

22 snart 23 juli…
 
 
Om vår najad…
 
 
Själv älskade jag att vara under vattnet. Röra mig, dyka ner, simma, under ytan. Att säga att jag avskydde att simma vore kanske för starkt. Men det var aldrig något jag tyckte om än mindre behärskade…!
 
Eftersom inte heller Kicki är att betrakta som en naturlig najad har vi svårt att förstå att vår mellersta dotter älskar att simma! Alltså att tyngdlöst förflytta sin lekamen horisontellt på mark av materialet H2O utan att någon gång nudda mark av fast karaktär! Hon flyttar gränser, de egna, och utmanar hela tiden omedvetet sig själv! Idag, på badhuset, såg vi hur en liten blond, tapper och oerhört modig, människa befann sig ensam på bana fyra, mittersta banan, och tillryggalade nautiska meter efter meter! Även på det relativt sätt långa avståndet från bassängkanten kunde vi se beviset för den lilla flickans glädjerika upplevelse av aktiviteten: Groparna i kinderna! Hon tycktes älska varje centimeter av den blöta ansträngningen!
 
Dagen slutade med två nya märken: Hajen Brons och Hajen Silver, märken som för Sara fungerar som konkret påminnelse för en framgångsrik personlig utmaning! För två  ängsliga föräldrar som hade ynnesten av att få närvara, fungerar minnet av bilden av en simmande flickas smilgropar som fantastisk balsam och påtaglig illustration för outsäglig och gränslös lycka……………………….!   Stjärna  Rött hjärta  Röd ros
 
  
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

21 juli…  O…

21 juli…

 
 
Om Mirakel  Röd ros  och märklig synkronicitet    Stjärna   …!?
 
 
I ett ögonblick av förutbestämd (???) übermänsklig perfektion, en nanosekunds mirakulösa fullkomlighet, inträffar det. Alla komponenter samarbetar till fullo, samtliga variabler korrelerar, alla bitar faller på plats. Ett barn blir till och ser om allt faller väl ut så småningom också världens ljus! Fortfarande finns naturligtvis dessa ”lyckligt omedvetna individer” som tycks leva efter det förhatliga och allt annat än insiktsfulla mottot ”att skaffa barn”, men de flesta av oss inser nog idag vikten av att värdesätta gåvan att ”få bli gravida”!
 
Jag vill på detta enkla men förhoppningsvis tydliga sätt visa Linda, Magnus och Erik den innerliga glädje vi känner för er när er tidigare TRIO nu har blivit en FYRKLÖVER!
 
 
GRATTIS TILL ER NYA FAMILJEMEDLEM OCH VÄLKOMMEN TILL LIVET LILLE OTTO!
 
 
 
Rött hjärta  Ler med öppen mun
 
Synkronicitet? Jag har återkommit till detta flera gånger men har hela tiden på något oförklarligt sätt undgått att lägga till det uppenbara……..(?)…….
 
4 september. Datumet när helvetet började där Hannas sjukdom framträdde för första gången. Dagen innan, 3 september, har ALVA som innehavare. 20 juli. Hanna drabbas av den ödesdigra hjärnblödningen samtidigt som vi får empiriska bevis i form av bildbevis (ultraljud) på att ett liv har börjat gro och växa i Kickis livmoder. Dagen innan. 19 juli. SARAS namnsdag…………………………………Det slog mig bara häromdagen…………………………..Vad betyder detta???? Vill världsalltet säga något? Insinuera något???
 
Kanske inte. Krystade sammanträffanden finns det gott om! Men…när en människa kommit att ta seriöst på synkronicitetens krafter uppstår en situation som väcker…tankar…..
 
 
  
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

20 juli…  O…

20 juli…uppdat.
Om Genombrott…och om 20 juli 2009…….
20 juli 2009. Vi anade ingenting. Det kom som en blixt från en klar (BLÅ – paradoxalt nog…) himmel. Hjärnblödningen. Hanna hade lekt – efter omständigheterna som vanligt – under dagen, skrattat, hoppat, levt….På morgonen hade vi mottagit det fantastiska beskedet, det obeskrivligt lyckliga budskapet att det fanns ett liv inuti Kickis mage! Vi hade till och med fått se den ovanliga ultraljudsbilden där den lilla krabaten liksom låg inuti ett hjärta – bilden såg förvisso ut så! Lyckan visade sig återigen för oss!
Men säg den lycka som varar…För oss varade den knappt tio timmar, fram till tidpunkten då hjärnblödningshelvetet förintade allt hopp om vår förstföddas fortlevnad….Läkarna uteslöt allt hopp. Hanna skulle inte vakna upp mer. Vi vet alla vad som hände. Mirakulöst uppvaknande. Ny hjärnblödning. Ånyo ett mirakel! Tre månader på övertid. Resten är tragisk historia…………..
——    ——    ——    ——    ——    ——
Jag skrev för en tid sedan om min kusin som forskar kring HIV. Nu har han och hans grupp i Lund gjort en upptäckt som sakkunniga betraktar som ett genombrott i sammanhanget. Beviset för att detta bör betraktas som en milstolpe är att Joakim fått sin artikel publicerad i världens kanske mest ansedda tidskrift inom medicin. För den intresserade bifogar jag ett citat ur LT:s artikel och hänvisar dessutom via två länkar till artikeln i LT och till en intervju på Sveriges Radio.
”Det finns två typer av virus, dels den vanligaste varianten HIV1 och dels HIV2, som är en mildare variant som nästan uteslutande finns i Västafrika. Förhoppningen är att upptäckten ska leda till nya sätt att angripa viruset på och kanske även kunna förebygga sjukdomen. – ‘Det här öppnar upp för nya möjligheter att hitta nya angreppspunkter mot viruset. Något som också kan leda till att vi hittar ett vaccin, säger Joakim Esbjörnsson’.”
Undrar om vi en dag kommer att ståta med nyckeln till jordens samtliga sjukdomars gåta……………………..? Tänk att det finns människor som vill – och kan – ägna sina liv åt – viga sina liv – att söka efter svaren….utomordentligt enastående. Tålamod är en ynnest. Ihärdighet en dygd. Trägen vinner………………………..?
Rött hjärta
Torsdag 19 juli. Saradagen! Tack till alla er som hedrade oss och Sara med er närvaro!!!
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

18 juli…
 
 
Om Bemärkelsedagar, Minnesfonden och ovanlig utflykt…
 
 
Först och främst: Minnesfonden har fått påfyllning! Alla vet hur mycket detta betyder för Kicki och mig. Tack…! Sidan är uppdaterad.
 
Idag har tre killar – tre generationer om man så vill – grenslat sina cyklar och gemensamt tillryggalagt de nära fyra milen som utflykten förde med sig! FYRA mil….det var ett tag sedan som undertecknad cyklade så långt! Men vilken härlig omgivning vi fick se! Små asfalterade vägar avlöstes av ännu mindre grusvägar som ledde trion i en knixig färdväg runt Halmstads perifera östliga delar. Vädret som tidigare under dagen krävt både stövlar och regnrock genomgick i samma sekund vi greppade cykelhandtagen en lika oväntad som välkommen metarmorfos: Sol och tydlig blå himmel bakom det uppsprickande molntäcket! Farfar (pappa) hade gjort ett formidabelt jobb och packat en mycket uppskattad fikakorg som måste ha tyngt ner cykeln i det grusiga underlaget! Filip (systerson) och jag fick allt serverat och det enda som avkrävdes oss i form av motprestation var att hänga med i det rådande cykeltempot. Och DET lyckades vi med!
 
Det blev en cykeltur där ”patriarken” målade upp gamla minnen, där vi svingades 45 år tillbaka i tiden och fick lära känna den lite yngre patriarken och matriarken (mamma) lite bättre! Tidiga badplatser tornade upp sig och väckte undertecknads nyfikenhet! Vackra, välskötta gårdar och mysiga stugor brottades om uppmärksamheten. Det var fyra härliga mil med några fina depåstopp men där ett särskilt stopp fick den tärande känslan att återigen göra sig påmind – sorgen…Denna gång sorgen över en materiell saknad, över en företeelse som på många sätt präglat både min pappa och mig själv, nämligen en golfbanas förfall och existensupphörande….Bäckavattnets golfklubb finns inte mer. Jag visste om det. Jag kände till att BGK hade ‘kursat’ och att banan inte längre omhändertogs. Men….att SE eländet, att beskåda hur en bana som vi i mångt och mycket varit pionjärer till, eller i varje fall tidiga medlemmar i, hade förvandlats från en enastående vacker anläggning till en okontrollerad äng, gjorde faktiskt…ont. Förgänglighetens ansikte. Naturen som övertar taktpinnen och låter omgivningen återgå till grunden.
 
Kvar står ett splitternytt komplex i form av restaurang, golfshop och klubbhus, ofärdiga funkisstugor som likt spöklika, svarta kuber står och blickar över den lilla dammen till artonde hålet, med tomma, döda ögon…Kvar finns såren, ärren, efter vad som en gång varit svårlästa greener. Kvar finns….minnena, minnen som en ung pojke – inte ens tonåring – aldrig kommer att förlora även om de naturligtvis kommer att förblekna med tiden, helt enkelt för att tiden per se fungerar så. Även om det finns undantag till regeln…………
Det gjorde ont. Kändes tyngre än vad jag hade föreställt mig. Bäckavattnet finns inte mer. Det är denna känsla, denna slutgiltighet, som är…svår att bära. Jag behöver kanske inte illustrera vad…vem…jag egentligen syftar på……………………………..
 
Men cykelturen var en härlig upplevelse! Tack ”fåffå” och Filip! Och farmor och Mia för att ni gjorde det möjligt!
 
Rött hjärta
 
Torsdag. 19 juli. Just denna dag bär på ett alldeles speciellt namn, ett namn som lär betyda ”prinsessa”, ett namn som många menar att självaste Jesus dotter bar då det begav sig. Sara.  I morgon blir det FEST! Vår underbara dotter, vår livlina har namnsdag! Vi älskar dig ”så mycket så det inte är klokt!”
 
 
GRATTIS PRINSESSAN SARA!!!
 
 
  
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

Older Posts »