Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

snart 29 okt……

Om en dag jag både minns och undrar om jag verkligen har upplevt
29 oktober 2009. Dagen då vi begravde vår förstfödda…Begravde…Det är för makabert att ens kunna föreställa sig hur det skulle kännas att få vara med om detta. Men för alldeles för många av oss kan vi inte ens leka med tanken på hur det skulle vara. Vi vet…
29 oktober. Måndagen 29 oktober 2012 blir på flera olika sätt en svår och surrealistisk dag. Hannas begravningsdag. Och samtidigt börjar serien ”Livet på andra sidan” sändas. En programserie som sannolikt har ett inslag direkt och intimt förknippat med Hanna…..
29 oktober. Vissa datum är….fel.
Stjärna
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

snart 26 okt……

Om måndag kl 21.00
Telefonsamtalet i våras tog oss med överraskning. Nordisk film? Jovisst kan vi ta oss till Öland för ändamålet. I juli tuffade det överfulla tåget i sakta mak från Halmstad via Lund till dess ändstation i Kalmar. Där plockade en ung produktionsassistent utan vare sig lokalsinne eller tyngd i foten som lades på gaspedalen upp oss och obegripligt nog nådde vi slutmålet i Mörbylånga på utsatt tid. Resten av dagen var vi i TV-teamets våld och resultatet kommer eventuellt att kunna ses i TV-serien som börjar på måndag kl 21.00 i 7:an. Serien heter ”Livet på andra sidan”. Mediet som vi fick tillbringa en stund med hette Zoe……………..
Stjärna
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

18 okt……

Om att uppmärksammas
Hannas Minnesfond har återigen fått essentiell påfyllning för att kunna fylla sin ursprungliga, och enda, funktion. Tusen, och åter tusen tack! Tre år har gått sedan tanken på att en minnesfond ens skulle komma på tal att bli aktuell. Minnesfond. Ett fenomen som naturligtvis skulle vara vikt åt äldre människor…………Sidan är uppdaterad.
Stjärna
Och så var det det där om att uppmärksammas. För några dagar sedan var det en speciell persons tur. Länken nedan leder den nyfikne på rätt väg….
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

14 okt…… …

14 okt……

 

   

 

 

 

 

 

Om förintelsens dag…

     

 

Tiden stod på något oförklarligt sätt helt stilla. Vårt hela liv kom plötsligt att frysas i ett ögonblick, sammanflätat i något som samtidigt gav uttryck för evighet och förgänglighet. Sista andetaget. Vår dotters sista konkreta avtryck som levande människa. Hur lätt är det att formulera de orden……

 

14 oktober 2009. Tre år. Det kunde lika gärna ha varit tre månader, tre veckor eller tre dagar. Så tydlig och intim är upplevelsen av dödsögonblicket. Men …det skulle också ha kunnat stå 13 år, 33 år eller 333 år. Så avlägset kan jag uppleva ögonblicket.

 

Det är denna obegripliga emotionella ambivalens av upplevelsen som genererar ett märkligt uttryck hos undertecknad. På samma gång medverkar jag vid hennes sista minuter med samma smärtsamma själsliga och kroppsliga tortyr samtidigt som jag ibland måste tvinga mig att förstå att det verkligen har hänt….?

 

Hon orkade inte längre. Efter att jag ljudligt uttalat orden att hon fick gå, tog det inte lång stund innan hon…gick…vidare….innan hon bröt sig ur sin kroppsliga fångenskap och hängav sig åt sin nyvunna…frihet….?

 

Kvar i det kalla rummet fanns…vi…hennes nära och kära, lämnade åt vår nya upp-och nervända livsituation, utan vare sig karta, kompass eller minsta ledtråd till hur vi skulle ens kunna förmå leva vidare…Vår ledstjärna hade slocknat, kvar fanns en tom, svart natthimmel……

 

Människor fortsatte sina liv. Naturligtvis. Även om vi initialt var oförmögna att ens notera detta. När vi väl gjorde det blev uppvaknandet både brutalt och allt annat än önskvärt. Hur i h-e kan ni springa runt som om inget har hänt när i själva verket ALLT har hänt??!!!’

 

Men…bubblan hade bara kapslat in några få, många var påverkade men vi var ett fåtal som omedvetet föll in i vår egen autentiska fantasivärld, en slags överpåtaglig låtsasvärld där Underlandet som Alice trillar in i stämmer bättre överens än den pågående så kallade autentiska världen med tillhörande ekorrhjul som andra människor oreflekterat irrar omkring i. Ja, det finns onekligen fog för att ställa sig frågan om vilken av världarna som bör kallas autentisk i en djupare mening….

 

Tre år. Jag kommer ibland på mig själv med att sitta och stirra rakt ut i tomma intet. Ingen punkt att fokusera på, inget som pockar på uppmärksamhet, bara rakt ut. Och samtidigt kommer bilderna och rösterna. Bilderna av en leende Hanna som säger att hon älskar mig ”så mycket så det inte är klokt”. Därefter följer en kavalkad av minnen, ett bildspel över ett liv som hänsynslöst och brutalt rycktes bort från människor som stod i beroendeställning till henne, som inte ens kunde tänka tanken på att leva sina liv utan henne, sitt livselixir, utan själva kambiet i deras då illusoriskt fullkomliga liv. Jag kom på mig själv med att sitta så också nu….

 

Jag saknar henne. Jag saknar henne så orimligt mycket att det vid olika tillfällen känns övermäktigt.

 

Många lever i villfarelsen att ”nu är det väl bra – nu har det ju gått flera år”. Vissa pratar inte om Hanna längre. Åtminstone inte med mig. Har de glömt henne? Men, det är inte bra. Jag tänker på henne hela tiden, även om folk kanske inte märker detta. Jag har dock lärt mig att ”hantera” eller ”kontrollera” min sinnesstämning på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit möjligt. Jag kan ”föra mig” och till och med vara med i diskussioner om trivaliteter och oengagerande spörsmål. Men i varje sådan situation finns en längtan. En längtan efter givande samtal som för mig närmare en förklaring på det som de flesta någon gång går och grunnar på men som enkom ett fåtal ägnar ansenlig mängd energi åt, nämligen vad detta liv till syvende och sist går ut på…..

 

Hanna har svaret. Hon vet. Varje sekund i återstoden av mitt liv kommer jag att önska att hon aldrig skulle få veta svaret……………..

 

  AMOR VINCIT OMNIA

 

/ pappa Niklas

Read Full Post »

 5 okt…Till …

 5 okt…Till min fru…

 
 
 
 
Om bestående kärlek…om 40 årFest och om 5 års sorg…
 
 
Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta
 
 
4 oktober 2007 somnade hon in. Vår ”Mommo”. Hennes hjärta klarade inte av påfrestningen. Hjärtesorg orsakade hennes död. 5 år har gått. Saknar dig Mommo….
 
*
 
5 oktober 1972. En första anblick ger vid handen en ganska anspråkslös kombination av bokstäver och siffror. Ett datum bland andra otaliga datum. Ett datum som försvinner in i ett mischmasch av datum utan att på något sätt utmärka sig.
 
Men…Inget kunde vara mer felaktigt! För fyrtio år sedan såg en liten lintott världens ljus för första gången och storasyster Lotta fick sin hett efterlängtade (???) lillasyster. Christine. Kicki. Eller Kicka som hon kom att kalla sig själv.
 
Jag fick förmånen, ynnesten, den gränslösa lyckan, att få bli en inte helt oviktig del av hennes liv en gång för ganska länge sen nu. Sedan den kalla novemberdagen har vi fått uppleva något som de lärde enklast skulle ha definierat som…livet.
 
Outsäglig glädje! En genomgripande och fullständig eufori! Hopp! Förtröstan. Likgiltighet. Tristess. Vedermödor. Frustration. Ilska. Svartsjuka. Hopplöshet. Sorg. Oändlig sorg och bottenlös förtvivlan. Hela spannet av känslor.
 
I september 2007 insjuknade Kickis förstfödda i vad som senare skulle visa sig vara en fatal sjukdom. En månad senare förlorade hon sin mamma, en människa som sannolikt dessutom var hennes bästa vän. ”Mommo” orkade inte med den emotionella påfrestningen och dog av brustet hjärta. En månad senare konstaterades att Hanna hade en (då förmodad) obotlig hjärntumör. Två år följde, två år av utomjordisk psykisk/emotionell påfrestning på en inblandad förälders hela väsen. Två år av dikotomiskt motsatspar hos de starkaste känsloyttringar en människa överhuvudtaget förmår uppbåda. Två år. Därefter….fritt fall. Nerkastad i ett bottenlöst svart hål, infångad i en nedåtgående vacuumspiral utan vare sig medveten vilja eller faktisk förmåga att ens försöka få stopp på den degenererande processen. Hanna dog. En människa som fått växa inuti en livgivande livmoder, som fått berika världen med sin blotta ankomst, som fått sina föräldrar att komma närmare en uppfattning om meningen med livet och fått dessa att inse att de är världens lyckligaste människor, fick av skäl vi bara kan spekulera i enkom förgylla världen med sin faktiska närvaro i sju korta men essentiella år.
 
Mitt i detta virrvarr av förlamande sorg fortsatte en av förlust hårt märkt och för evigt av saknad tatuerad människa, på samma gång, äkta maka, dotter och mamma, sin kamp att fortsätta det vi fått att förvalta till något bra, den största gåva en människa givits, nämligen…livet. Oförtrutet. Plågat, självfallet. Men, fortfarande fungerande. Hennes make gick en annan väg. Förmådde inget annat. Fungerande absolut inte. I en situation där vi alla plågades av vår förlust, där var och en i varje andetag förde en intensiv kamp mot den egna i sanning egoistiska sorgen var det den individen som egentligen bar på den största sorgen (man ska naturligtvis aldrig jämföra eller gradera upplevelsen av sorg) i egenskap av både dotter och mamma och med tanke på sin relation till båda, som blev den klippa att luta sig mot. De känslomässiga orkanbyarna ven likt ett rörelselarm av laserstrålar i ett slumpmässigt rörelsesystem – från alla håll och i alla riktningar, vi visste aldrig var och när de skulle övermanna oss. Bara att……
 
Kicki var klippan. Hon ÄR klippan.
 
Nu när hon fyller fyrtio kan jag inget annat än utbrista i ett högljutt GRATTIS ÄLSKLING!  Ler med öppen mun Ler med öppen mun Ler med öppen mun Ler med öppen mun
 
 
Hoppas att du får en FANTASTISK FÖDELSEDAG! Det hänger förvisso en del på undertecknad att din upplevelse åtminstone kommer att peka åt det hållet! Ingen kunde vara mer värd att få uppleva en magisk dag än du Kick! Vi älskar dig ” så mycket så det inte är klokt!”
 
En ros för alla dina tjejer och en puss från din man  Röd ros  Röd ros  Röd ros  Röda läppar!!!!!!
 
 
 
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ din man Niklas
I kärlek

Read Full Post »

2 oktober………

2 oktober……

Om tacksamhet….

Påfyllning. Hannas Minnesfond har ånyo vuxit. Alla vet vad det betyder för de som kommer att få ta del av fondens medel. Från djupet av våra hjärtan: Tack! Sidan är uppdaterad.

Rött hjärta Amor  Rött hjärta  Vincit  Rött hjärta Omnia

/ Niklas

Read Full Post »