Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2010

30 april….

 
 Hoppas att alla i vår omgivning får en mysig Valborgsmässoafton!
 
 
Det är för mycket som går i fel riktning just nu.

Men jag vill ändå framhålla två positiva händelser idag: Tack Helena för ditt spontana besök och för allt du hade med dig till tjejerna och oss! Vi älskar spontana visiter!

Och så måste jag framhålla hur roligt det var att träffa moster Britt idag! Det har åtminstone passerat 20 år sedan vi senast sågs och ändå kändes det helt naturligt och avslappnat att umgås! Underbart att träffas Britt!

Hoppas att du och övriga gäster på Lisas och Joakims (min kusin) bröllop får en fantastisk upplevelse imorgon!

Lisa och Joakim:

  Från djupet av våra hjärtan: GRATTIS!!!
 
Ni får se till att ha roligt så att det räcker till för oss också! LOVA DET
______________……_______________……______________
 
I förrgår blev jag bekant med ett citat av Pogo eller Walt Kelly som han väl egentligen heter. Det lyder:
 
”Vi har mött fienden i oss själva.”
 
Hur svårt det än är så måste vi kanske ibland acceptera att vi själva är vår största och värsta fiende…
Min egen erfarenhet visar i alla fall på hur insikten om detta gör att jag försöker finna andra orsaker, omständigheter kring mitt misslyckande/tillkortakommande/brist på välbefinnande (eller vilken term vi väljer att använda i sammanhanget) som helt enkelt är fantasifoster skapade av mitt eget medvetande som ett slags falskt skydd mot min sårbara integritet eller …stolthet (?).
 
Breathnach gräver betydligt djupare och resonerar kring människans två inneboende väsen: Det goda, sanna jaget och dennas ”onda tvillingsyster”: vårt ego.
I Breathnachs värld för detta dikotomiska motsatspar en inbördes kamp om att ta herravälde över individen och utgången av den kampen är naturligtvis avgörande för individens välbefinnande. 
 
Vårt Ego anför två livsfarliga krigshärer – eller fenomen – i den dagliga kampen om makten över våra tankegångar i vårt vardagsliv:
Rädsla och Skrämsel.
 
Jag behöver knappast redogöra för hur dessa begrepp påverkar oss såväl fysiskt som emotionellt och psykiskt. Människan upplever rädsla i många vitt skilda situationer och vi känner oftast igen de fysiska yttringarna som verkar uppstå per automatik. Mitt obehag av att vistas i stora folksamlingar och bland okända människor är helt nytt för mig och en erfarenhet som jag gärna hade varit utan. Jag är obehagligt medveten om bakgrunden och orsaken till mitt obehag, likväl är det svårt att erkänna för mig själv att jag de facto känner som jag gör! Mitt ego har tydligen vunnit slaget mot mitt sanna jag. SlagetINTE KRIGET!
 
Jag tror att resonemanget bottnar i påtvingade utsvävningar från det trygga i vår vardag, i vårt liv. För mig råder förvisso inga tvivel om detta. Den funktionella människan Niklas, existerar faktiskt fortfarande. I mitt hem, tillsammans med mina nära och kära. I naturen, ensam eller med mina nära och kära. I aktiviteter där jag tillåts koncentrera mig på EN företeelse i taget, inte fler. Då fungerar jag.
Precis som jag är övertygad om att Sara behöver en trygg plattform att utgå ifrån i varje situation, behöver också jag i allra högsta grad detsamma. Trygghet. Mycket av min trygghet försvann när min älskade förstfödda lämnade oss…
 
Egot finns enligt Breathnach i många förklädnader. Den kan således även visa sig som en vänlig, viskande röst, kusligt lik vår intuitiva inre röst, som försöker förleda oss med falska och farliga ”uppmuntringar” som i klartext går emot de tillvägagångssätt som vi innerst inne känner som sanna och äkta.
 
Dagens Visdomsord handlar om att finna strategier till att överlista vår så kallade inre fiende som sannolikt alla människor härbärgerar:
 
”Försök att synliggöra mönstret i din självsaboterande verksamhet”
 
När vi lyckas med detta ska vi enligt Breathnach, vara i besittning av nyckeln till att överlista vår inre fiende…vårt ego.

 
 Jag kan inte riktigt förlika mig vid tanken på att må så dåligt som jag gör just nu……Jag känner att jag inte längre är med i situationerna och det gör mig förtvivlad……

Men…Nu övergår snart april i maj. Om en månad skulle Hanna fylla 8 år.
 
Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

Forts…29 april….
 
Jag kunde dock inte gå och lägga mig utan att visa en underbar leende Hanna som faktiskt verkade uppskatta en puss av sin pappa! Fotot är från de de sista veckorna när Hanna inte kunde lämna sängen. Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska publicera bilder från hennes sista tid eller inte, och i samspråk med Kicki har vi valt att dela med oss av en Hanna som in i det sista förmådde väcka en sådan oerhörd glädje hos alla oss som fick äran att vara nära henne! Jag ämnar också inom kort att publicera en bild där hennes underbara ögon blir i fokus.

 
Hanna – denna genomunderbara människa…

 

Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

29 april….
 
Grumligt.

Precis så har jag upplevt min dag idag.

Kicki har återigen fått dra ett stort lass för att ro hem situationen.

Min migrän vägrar släppa taget om mig och själva smärtan är inte det värsta. Det är känslan av otillräcklighet och att tvingas förlita sig på att Kicki kan hantera situationen. Vilket hon ju oftast gör – med bravur dessutom.

Tack…

Nu ska jag försöka komma till ro och hoppas att Morfeus denna gång lyckas besegra den kraft som orsakar huvudvärk….
 
Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

28-29 april forts…

Tittade in på Hallandspostens hemsida och klickade på fliken ”folk och familj” – då kom HANNA upp…Reportagen från Busfabriken och nekrologen verkar vara uppdaterade.

Jag sitter och tittar på en förstoring av bilden från Legoland…Hela Hannas ansikte fyller skärmen och saknaden efter henne fyller mig med en outsäglig saknad och förtvivlan…JAG ÄLSKAR HENNE SÅ OFANTLIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Read Full Post »

28 april….
 
 
En händelserik dag med planering av dop och ett kärt återseende av farmor och farfar!

  VÄLKOMNA HEM FRÅN ER TIDSMÄSSIGT LÅNGA RESA!

Sara vår Sara.

Det finns tillfällen när en människa instinktivt reagerar med förvåning och, kanske inte direkt med förfäran, men med en obestämd känsla av obehag…

När vi idag fick beskåda en scen där Sara i rollen som storasyster satt böjd över Alva i sin babysitter och förde följande monolog gick en ilning genom våra kroppar:

 ”Alva – Hur har du haft det på dagis idag? Har du ätit ordentligt? Vem har du lekt med idag? Har du inte lekt med någon? Jaha, du ville leka själv…” Et cetera, et cetera.

Ok…(Kicki, det räcker nog nu…Vi får nog verkligen inse att vi upplevs som tjatiga och att vi omedvetet förvärrar situationen genom att vi utan att riktigt inse det lägger psykisk press på vår prinsessa…)

Vårt ”uppvaknande” i brist på lämpliga uttryck, skedde egentligen redan i mitten av förra veckan när något hos oss förklarade att vi måste hanteras varligt med Sara, och inte ständigt ställa samma frågor, som hon ALLTID måste uppfatta som ett nederlag; ”Eftersom hon inte heller idag lekte med någon kan inte heller vi föräldrar känna någon tilfredsställelse…” Mitt skräckscenario är just nu att vi de facto har utsatt Sara för psykisk press hur omedvetet det än må vara.

Idag fick vi tyvärr ett illustrativt exempel på att mina farhågor besannats genom att Sara i LEKEN utförde en form av rollspel kring sin vardag. Det beviset hade jag gärna varit utan även om det tydligt poängterade allvaret i vårt upprepade, felaktiga beteende gentemot Sara. Hädanefter (vi har dock som sagt insett problemet tidigare) kommer vi inte att – som jag inser att Sara kan uppleva situationen – ”ställa henne mot väggen” med våra – i sanning all välmening! – oerhört besvärande frågor kring hennes umgänge på dagis.

Men, nota bene, vi kommer självfallet inte att nöja oss med nuvarande situation utan kommer även i fortsättningen att föra dagliga diskussioner med personalen om hur den aktuella dagen har varit och vilka åtgärder man har vidtagit för att aktivt försöka lösa upp knutarna och skapa en förskoleavdelning som inkluderar samtliga barn i alla situationer.

Idag fick rektorn äntligen situationen klar för sig, vilket naturligtvis även inkluderar vetskap om Saras bakgrund. Mitt intryck var att hon lyssnade och uppriktigt ville försöka åstadkomma en bra situation för Sara. Vi är inte ute efter några omvälvande reformer utan vår primära önskan är att få alla berörda att tänka till och reflektera kring en situation innan en förändring ens kan initieras. Nästa steg i vårt fall är att rektorn kallar till ett möte med personalen och genomför en form av ”brainstorming” för att därigenom finna lämpliga utvägar och tillvägagångssätt. När detta är avklarat kommer vi föräldrar att informeras och därefter får vi se var vi landar……

Men, om inte det enskilda barnet anses som verksamhetens kärna, då förstår jag ingenting längre….
________________……_________________……_________________
 

Idag har vi träffat vår doppräst, som för övrigt är samma man som har vigt oss och begravt Hanna….

Dopakten är därmed fastslagen med psalmer och allt! Även en av faddrarna kom hem till oss lite senare och blev upplyst om genomförandet. Faddrarna har som alla vet en aktiv roll i proceduren – inte minst dessa båda………

Och avslutningsvis vill jag ännu en gång hälsa farmor och farfar – mina föräldrar! – varmt välkomna hem! Vi har saknat er!

 
 
Amor Vincit Omnia    Hanna e ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

27 april forts…

Det finns en ny bild i fotoalbumet där Hanna ler mot kameran. Den är från Hotel Legoland i juni -09 och är en av de sista bilderna på Hanna då vi fortfarande närde hopp. Det är också den bilden som vi valde att ha  på ”programmet” i kyrkan…..En av mina favoritbilder och ändå, eller kanske därför, kan jag inte hålla tillbaka tårarna…

Jag får inte in att hon inte finns mer…

Read Full Post »

27 april….
 
 

”Vilken väg du än väljer,
 så finns det alltid någon
 som säger att du har fel.
 Det dyker alltid upp svårigheter
 som frestar dig att tro,
 att dina kritiker har rätt.
 Att ha bestämda riktlinjer
 och följa dem till slutet
 kräver mod.”
  
Jag lägger ganska mycket energi på att finna mitt individuella kall, att blottlägga min egen uppfattning om vad som är äkta framgång för mig. Livet är till för att levas fullödigt och äkta och detta är känslor som kanske inte alltid infaller automatiskt i våra liv. Det krävs sannolikt en stor mängd REFLEKTION också! 
 
Tidigare inlägg har innehållit en hel del tankar och teorier i ämnet men jag vill ändå ytterligare poängtera hur essentiellt det förvisso är för oss att anamma detta förhållningssätt, denna infallsvinkel på livet självt!
 
Äkta framgång (enligt Breathnach) innehåller visdomsord som att känna sann trivsel i arbetslivet och att få ge sina nära och kära de kärleksbevis som vi längtar efter att få ge dem! Äkta framgång handlar också om att leva med vetskapen om att om detta var vår sista dag på jorden skulle vi inte känna någon ånger eller bitterhet över hur dagen gestaltade sig. Vidare beskriver konceptet hur vi har uppnått en trygghet där vi kan acceptera våra begränsningar, där vi kan försonas med vårt förflutna och där vi även vågar bejaka våra passioner!
 
”Äkta framgång handlar inte om att samla på hög utan om att avstå, eftersom allt man har är allt man behöver. Äkta framgång är att känna sig nöjd med att vara den man är, sätta värde på det förflutna, fira det man presterat och se med respekt på den sträcka man redan avverkat. Äkta framgång är att nå den punkt då det är lika viktigt att vara som att göra.”…”Äkta framgång är att leva varje dag helt och fullt.” (Breathnach)

Precis.
Men – nota bene – äkta framgång ÄR INTE detsamma för alla människor! Den varierar, varför det inte finns en generell, universaldefinition av begreppet.

 ________________……_________________……___________________
 
Sara lekte idag med fyra-fem nya kompisar på dagis! Helt fantastiskt och äntligen kan vi tillåta oss att slappna av och lägga vår dyrbara och begränsade energi på företeelser som vi önskar och VILL!
 
Det är bara ett fel i den här bilden…och ett ”ganska” avgörande sådant. Jag ljög. Sara har inte alls lekt med fyra eller fem dagiskompisar idag. Hon lekte ensam. Som vanligt…
Jag önskar att vi kunde säga att ”allt löser sig bara vi ger det tid…”
DET” handlar ju ”bara” om vår dotters – vår prinsessa – välbefinnande, om hennes liv!………
 
Vi avvaktar och inväntar vad fredagen kan ge… 
 
Tisdagseftermiddagen inleddes i en fotostudio i närheten av Viktoriagatan. Prinsessbakelserna (Kias påhitt!) fick då känna på hur det är att samspela med en fotograf och en kamera! Fotografen hade uppenbarligen stor vana av mindre barn och utförde ett magnifikt arbete! Det blev ett oväntat (?) känsloladdat ögonblick eftersom många minnen gjorde sig obehagligt tydligt påminda…Bilden kommer i varje fall att publiceras i Hallandsposten inom kort. Håll utkik!
 
Dagens Visdomsord belyser och för fram ett i min värld väsentligt budskap:
 
”Skilj på Äkta framgång och den som jag vill kalla ”Ytliga framgång”, som så många av oss försöker uppnå .”

 
Vem det var som yttrade orden i inledningen?

Ralph Waldo Emerson…Vem annars…?

Amor Vincit Omnia  

/ Pappa Niklas

Read Full Post »

Older Posts »