30 april….

 
 Hoppas att alla i vår omgivning får en mysig Valborgsmässoafton!
 
 
Det är för mycket som går i fel riktning just nu.

Men jag vill ändå framhålla två positiva händelser idag: Tack Helena för ditt spontana besök och för allt du hade med dig till tjejerna och oss! Vi älskar spontana visiter!

Och så måste jag framhålla hur roligt det var att träffa moster Britt idag! Det har åtminstone passerat 20 år sedan vi senast sågs och ändå kändes det helt naturligt och avslappnat att umgås! Underbart att träffas Britt!

Hoppas att du och övriga gäster på Lisas och Joakims (min kusin) bröllop får en fantastisk upplevelse imorgon!

Lisa och Joakim:

  Från djupet av våra hjärtan: GRATTIS!!!
 
Ni får se till att ha roligt så att det räcker till för oss också! LOVA DET! 
______________……_______________……______________
 
I förrgår blev jag bekant med ett citat av Pogo eller Walt Kelly som han väl egentligen heter. Det lyder:
 
”Vi har mött fienden i oss själva.”
 
Hur svårt det än är så måste vi kanske ibland acceptera att vi själva är vår största och värsta fiende…
Min egen erfarenhet visar i alla fall på hur insikten om detta gör att jag försöker finna andra orsaker, omständigheter kring mitt misslyckande/tillkortakommande/brist på välbefinnande (eller vilken term vi väljer att använda i sammanhanget) som helt enkelt är fantasifoster skapade av mitt eget medvetande som ett slags falskt skydd mot min sårbara integritet eller …stolthet (?).
 
Breathnach gräver betydligt djupare och resonerar kring människans två inneboende väsen: Det goda, sanna jaget och dennas ”onda tvillingsyster”: vårt ego.
I Breathnachs värld för detta dikotomiska motsatspar en inbördes kamp om att ta herravälde över individen och utgången av den kampen är naturligtvis avgörande för individens välbefinnande. 
 
Vårt Ego anför två livsfarliga krigshärer – eller fenomen – i den dagliga kampen om makten över våra tankegångar i vårt vardagsliv:
Rädsla och Skrämsel.
 
Jag behöver knappast redogöra för hur dessa begrepp påverkar oss såväl fysiskt som emotionellt och psykiskt. Människan upplever rädsla i många vitt skilda situationer och vi känner oftast igen de fysiska yttringarna som verkar uppstå per automatik. Mitt obehag av att vistas i stora folksamlingar och bland okända människor är helt nytt för mig och en erfarenhet som jag gärna hade varit utan. Jag är obehagligt medveten om bakgrunden och orsaken till mitt obehag, likväl är det svårt att erkänna för mig själv att jag de facto känner som jag gör! Mitt ego har tydligen vunnit slaget mot mitt sanna jag. Slaget…INTE KRIGET!
 
Jag tror att resonemanget bottnar i påtvingade utsvävningar från det trygga i vår vardag, i vårt liv. För mig råder förvisso inga tvivel om detta. Den funktionella människan Niklas, existerar faktiskt fortfarande. I mitt hem, tillsammans med mina nära och kära. I naturen, ensam eller med mina nära och kära. I aktiviteter där jag tillåts koncentrera mig på EN företeelse i taget, inte fler. Då fungerar jag.
Precis som jag är övertygad om att Sara behöver en trygg plattform att utgå ifrån i varje situation, behöver också jag i allra högsta grad detsamma. Trygghet. Mycket av min trygghet försvann när min älskade förstfödda lämnade oss…
 
Egot finns enligt Breathnach i många förklädnader. Den kan således även visa sig som en vänlig, viskande röst, kusligt lik vår intuitiva inre röst, som försöker förleda oss med falska och farliga ”uppmuntringar” som i klartext går emot de tillvägagångssätt som vi innerst inne känner som sanna och äkta.
 
Dagens Visdomsord handlar om att finna strategier till att överlista vår så kallade inre fiende som sannolikt alla människor härbärgerar:
 
”Försök att synliggöra mönstret i din självsaboterande verksamhet”
 
När vi lyckas med detta ska vi enligt Breathnach, vara i besittning av nyckeln till att överlista vår inre fiende…vårt ego.

 
 Jag kan inte riktigt förlika mig vid tanken på att må så dåligt som jag gör just nu……Jag känner att jag inte längre är med i situationerna och det gör mig förtvivlad……

Men…Nu övergår snart april i maj. Om en månad skulle Hanna fylla 8 år.
 
Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

Forts…29 april….
 
Jag kunde dock inte gå och lägga mig utan att visa en underbar leende Hanna som faktiskt verkade uppskatta en puss av sin pappa! Fotot är från de de sista veckorna när Hanna inte kunde lämna sängen. Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska publicera bilder från hennes sista tid eller inte, och i samspråk med Kicki har vi valt att dela med oss av en Hanna som in i det sista förmådde väcka en sådan oerhörd glädje hos alla oss som fick äran att vara nära henne! Jag ämnar också inom kort att publicera en bild där hennes underbara ögon blir i fokus.

 
Hanna – denna genomunderbara människa…

 

Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

29 april….
 
Grumligt.

Precis så har jag upplevt min dag idag.

Kicki har återigen fått dra ett stort lass för att ro hem situationen.

Min migrän vägrar släppa taget om mig och själva smärtan är inte det värsta. Det är känslan av otillräcklighet och att tvingas förlita sig på att Kicki kan hantera situationen. Vilket hon ju oftast gör – med bravur dessutom.

Tack…

Nu ska jag försöka komma till ro och hoppas att Morfeus denna gång lyckas besegra den kraft som orsakar huvudvärk….
 
Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

28-29 april forts…

Tittade in på Hallandspostens hemsida och klickade på fliken ”folk och familj” – då kom HANNA upp…Reportagen från Busfabriken och nekrologen verkar vara uppdaterade.

Jag sitter och tittar på en förstoring av bilden från Legoland…Hela Hannas ansikte fyller skärmen och saknaden efter henne fyller mig med en outsäglig saknad och förtvivlan…JAG ÄLSKAR HENNE SÅ OFANTLIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Read Full Post »

28 april….
 
 
En händelserik dag med planering av dop och ett kärt återseende av farmor och farfar!

  VÄLKOMNA HEM FRÅN ER TIDSMÄSSIGT LÅNGA RESA!

Sara vår Sara.

Det finns tillfällen när en människa instinktivt reagerar med förvåning och, kanske inte direkt med förfäran, men med en obestämd känsla av obehag…

När vi idag fick beskåda en scen där Sara i rollen som storasyster satt böjd över Alva i sin babysitter och förde följande monolog gick en ilning genom våra kroppar:

 ”Alva – Hur har du haft det på dagis idag? Har du ätit ordentligt? Vem har du lekt med idag? Har du inte lekt med någon? Jaha, du ville leka själv…” Et cetera, et cetera.

Ok…(Kicki, det räcker nog nu…Vi får nog verkligen inse att vi upplevs som tjatiga och att vi omedvetet förvärrar situationen genom att vi utan att riktigt inse det lägger psykisk press på vår prinsessa…)

Vårt ”uppvaknande” i brist på lämpliga uttryck, skedde egentligen redan i mitten av förra veckan när något hos oss förklarade att vi måste hanteras varligt med Sara, och inte ständigt ställa samma frågor, som hon ALLTID måste uppfatta som ett nederlag; ”Eftersom hon inte heller idag lekte med någon kan inte heller vi föräldrar känna någon tilfredsställelse…” Mitt skräckscenario är just nu att vi de facto har utsatt Sara för psykisk press hur omedvetet det än må vara.

Idag fick vi tyvärr ett illustrativt exempel på att mina farhågor besannats genom att Sara i LEKEN utförde en form av rollspel kring sin vardag. Det beviset hade jag gärna varit utan även om det tydligt poängterade allvaret i vårt upprepade, felaktiga beteende gentemot Sara. Hädanefter (vi har dock som sagt insett problemet tidigare) kommer vi inte att – som jag inser att Sara kan uppleva situationen – ”ställa henne mot väggen” med våra – i sanning all välmening! – oerhört besvärande frågor kring hennes umgänge på dagis.

Men, nota bene, vi kommer självfallet inte att nöja oss med nuvarande situation utan kommer även i fortsättningen att föra dagliga diskussioner med personalen om hur den aktuella dagen har varit och vilka åtgärder man har vidtagit för att aktivt försöka lösa upp knutarna och skapa en förskoleavdelning som inkluderar samtliga barn i alla situationer.

Idag fick rektorn äntligen situationen klar för sig, vilket naturligtvis även inkluderar vetskap om Saras bakgrund. Mitt intryck var att hon lyssnade och uppriktigt ville försöka åstadkomma en bra situation för Sara. Vi är inte ute efter några omvälvande reformer utan vår primära önskan är att få alla berörda att tänka till och reflektera kring en situation innan en förändring ens kan initieras. Nästa steg i vårt fall är att rektorn kallar till ett möte med personalen och genomför en form av ”brainstorming” för att därigenom finna lämpliga utvägar och tillvägagångssätt. När detta är avklarat kommer vi föräldrar att informeras och därefter får vi se var vi landar……

Men, om inte det enskilda barnet anses som verksamhetens kärna, då förstår jag ingenting längre….
________________……_________________……_________________
 

Idag har vi träffat vår doppräst, som för övrigt är samma man som har vigt oss och begravt Hanna….

Dopakten är därmed fastslagen med psalmer och allt! Även en av faddrarna kom hem till oss lite senare och blev upplyst om genomförandet. Faddrarna har som alla vet en aktiv roll i proceduren – inte minst dessa båda………

Och avslutningsvis vill jag ännu en gång hälsa farmor och farfar – mina föräldrar! – varmt välkomna hem! Vi har saknat er!

 
 
Amor Vincit Omnia    Hanna e ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

27 april forts…

Det finns en ny bild i fotoalbumet där Hanna ler mot kameran. Den är från Hotel Legoland i juni -09 och är en av de sista bilderna på Hanna då vi fortfarande närde hopp. Det är också den bilden som vi valde att ha  på ”programmet” i kyrkan…..En av mina favoritbilder och ändå, eller kanske därför, kan jag inte hålla tillbaka tårarna…

Jag får inte in att hon inte finns mer…

Read Full Post »

27 april….
 
 

”Vilken väg du än väljer,
 så finns det alltid någon
 som säger att du har fel.
 Det dyker alltid upp svårigheter
 som frestar dig att tro,
 att dina kritiker har rätt.
 Att ha bestämda riktlinjer
 och följa dem till slutet
 kräver mod.”
  
Jag lägger ganska mycket energi på att finna mitt individuella kall, att blottlägga min egen uppfattning om vad som är äkta framgång för mig. Livet är till för att levas fullödigt och äkta och detta är känslor som kanske inte alltid infaller automatiskt i våra liv. Det krävs sannolikt en stor mängd REFLEKTION också! 
 
Tidigare inlägg har innehållit en hel del tankar och teorier i ämnet men jag vill ändå ytterligare poängtera hur essentiellt det förvisso är för oss att anamma detta förhållningssätt, denna infallsvinkel på livet självt!
 
Äkta framgång (enligt Breathnach) innehåller visdomsord som att känna sann trivsel i arbetslivet och att få ge sina nära och kära de kärleksbevis som vi längtar efter att få ge dem! Äkta framgång handlar också om att leva med vetskapen om att om detta var vår sista dag på jorden skulle vi inte känna någon ånger eller bitterhet över hur dagen gestaltade sig. Vidare beskriver konceptet hur vi har uppnått en trygghet där vi kan acceptera våra begränsningar, där vi kan försonas med vårt förflutna och där vi även vågar bejaka våra passioner!
 
”Äkta framgång handlar inte om att samla på hög utan om att avstå, eftersom allt man har är allt man behöver. Äkta framgång är att känna sig nöjd med att vara den man är, sätta värde på det förflutna, fira det man presterat och se med respekt på den sträcka man redan avverkat. Äkta framgång är att nå den punkt då det är lika viktigt att vara som att göra.”…”Äkta framgång är att leva varje dag helt och fullt.” (Breathnach)

Precis.
Men – nota bene – äkta framgång ÄR INTE detsamma för alla människor! Den varierar, varför det inte finns en generell, universaldefinition av begreppet.

 ________________……_________________……___________________
 
Sara lekte idag med fyra-fem nya kompisar på dagis! Helt fantastiskt och äntligen kan vi tillåta oss att slappna av och lägga vår dyrbara och begränsade energi på företeelser som vi önskar och VILL!
 
Det är bara ett fel i den här bilden…och ett ”ganska” avgörande sådant. Jag ljög. Sara har inte alls lekt med fyra eller fem dagiskompisar idag. Hon lekte ensam. Som vanligt…
Jag önskar att vi kunde säga att ”allt löser sig bara vi ger det tid…”
”DET” handlar ju ”bara” om vår dotters – vår prinsessa – välbefinnande, om hennes liv!………
 
Vi avvaktar och inväntar vad fredagen kan ge… 
 
Tisdagseftermiddagen inleddes i en fotostudio i närheten av Viktoriagatan. Prinsessbakelserna (Kias påhitt!) fick då känna på hur det är att samspela med en fotograf och en kamera! Fotografen hade uppenbarligen stor vana av mindre barn och utförde ett magnifikt arbete! Det blev ett oväntat (?) känsloladdat ögonblick eftersom många minnen gjorde sig obehagligt tydligt påminda…Bilden kommer i varje fall att publiceras i Hallandsposten inom kort. Håll utkik!
 
Dagens Visdomsord belyser och för fram ett i min värld väsentligt budskap:
 
”Skilj på Äkta framgång och den som jag vill kalla ”Ytliga framgång”, som så många av oss försöker uppnå .”

 
Vem det var som yttrade orden i inledningen?

Ralph Waldo Emerson…Vem annars…?

Amor Vincit Omnia  

/ Pappa Niklas

Read Full Post »

26 april….
 
 

Idag har inte allt gått i moll. Jag är så tacksam för att mitt melankoliska lynne inte håller i sig längre perioder för det vet jag ärligt talat inte om jag hade kunnat hantera…
 
Saras dag på dagis kan liknas vid en känd litterär titel; ”På västfronten intet nytt”…

Det är ju just detta som är problemet: Inget nytt att rapportera. Inga förändringar överhuvudtaget. Idag fick vi veta att hon hade ätit bra och att hon hade sytt färdigt sin vackra gröna duk…Ok…Båda beskeden togs onekligen tacksamt emot av två föräldrar ivrigt trånande efter positiva rapporter från dagispersonalen! Tro inget annat!

Men…visst var det väl så att det fanns ytterligare en aspekt som vi föräldrar gärna hade fått positiva besked om? Eller har vi varit alltför otydliga……

Ergo, Sara hade tillåtits leka på egen hand eftersom hon ”inte ville leka med någon av de andra barnen”. Vi drog vår egen slutsats att hon inte heller ville delta i någon av de fåtala pågående aktiviteterna som utgjorde dagens fulla utbud……….?

Det finns två primära alternativ – möjliga scenarion – på hur utfallet för Sara kommer att bli: Antingen kommer hon ut ur situationen som ”en vinnare”, där hennes grundtrygghet har tillåtit henne att ligga lågt och successivt och i eget tempo funnit sin tydliga och stabila roll i gruppen (vilket jag ser som högst troligt då Sara är en ENASTÅENDE och klok människa)eller så kommer denna ”Laissez-faire – pedagogik” att påverka Sara under onödigt lång – och oerhört olycklig – tid framöver. Svaret finns där, i en nära eller avlägsen framtid. Den som lever får se…………….

 _______________…….________________……._________________

 Coco Chanel sa en gång att:

”En interiör är den naturliga projektionen av din själ.”

Jag tyckte egentligen om formuleringen redan första gången jag läste citatet, men i min dåvarnde livssituation tillät jag mig inte att reflektera över innebörden. Idag kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde nonchalera det även om jag är helt medveten om de processer – de livserfarenheter – som lett mig (eg: plågat mig) till den plattform som numera utgör min referensram.

Vad det i det här fallet handlar om är att nå insikten om vårt sanna jag och hur detta fantastiska uppvaknande sedan öppnar nya dörrar som vi tidigare inte ens varit medvetna om.

Först NU blir vi kanske medvetna om våra sanna drömmar – eller fantasier -och om hur själva förverkligandet av vår fantasi ska se ut! Den naturliga projektionen av din själ!

Breathnach menar att dylika personliga förvandlingar (som vägen mot INRE RIKEDOM handlar om!) måste ske varsamt och använder begreppet ”liminal övergångsperiod” för att illustrera hur vi lämnar något vagt , som knappt går att uppfatta, och går mot ett tydligt och omvälvande UPPVAKNANDE!

Det är således en process som måste få ta sin tid – den går inte att påskyndas.

Om vi överför resonemanget till en företeelse som vi känner att vi (fam Liliequist) behöver förändra: det spatiala hemmet – (d v s möblering osv) kan det vara på sin plats att citera ingen mindre än Jane austen: 

”Åh, ingenting går upp mot att vara hemma om man vill ha det riktigt mysigt.” (J. Austen)

Under Hannas sjukdomstid kom vi i kontakt med ett flertal människor med olika mediala förmågor och gemensamt för dessa var att de i olika grad hänvisade till ett (för mig då) okänt fenomen FENG SHUI. Jag trodde sannolikt att det rörde sig om en sorts asiatisk kampsport eller liknande. Min extremt enkla tolkning av begreppet berättar att vi omger oss av positiv och negativ rymd som i sin tur genererar positiv respektive negativ energi.

Även om ingen uttalat rådde oss till att se över och inventera vår direkta fysiska omgivning, var det precis det vi så sakteliga försökte anamma. Vi har också – omedvetet – anammat uppmaningen om att det är en process som inte får, kan, påskyndas…

Idag har Kicki kastat ut en vardagsrumsmatta och lyckats med konststycket att göra matsalsmöbeln ungefär hälften så stor! Det är bara att stämma in i FENG SHUI-anhängarnas hyllningskör: Detta frigör energi! Det är nästan så att det går att ta på den! Eftersom allt är någon form av energi och att energi är såväl liv som död, är det inte svårt att inse vad så kallad negativ rymd och dennes automatiska följeslagare negativ energi gör med vår mänskliga hälsa…Vi kan inte underskatta budskapet i Feng Shui….

”Citatmaskinen” Winston Churchill hävdade mycket klarsynt att:

”Vi formar våra bostäder och efteråt formar våra bostäder oss.” Det är förvisso ett vanligt fenomen men kanske inte   det mest optimala scenariot….

Den filosofiske ikonen, Thoreau, ansluter sig till liknande tankegångar när han poängterade vikten av att undgå komplicerade situationer och miljöer. Han uppmanade oss till att: ”Förenkla, Förenkla, Förenkla.”

Einstein prickar som så många gånger rätt i sitt antagande: ”Sök enkelhet ur oredan.”

 ________________……_________________……___________________

Dagens Visdomsord lånar jag av Breathnach som uppmanar oss till följande:

”Tänk den här veckan på att du med lite mod och kreativitet kan hitta det andrum du behöver. Du kanske tror att du bara rensar skräp ur en rörig låda eller pusslar med åtaganden för att få tid att skapa ordning i ditt hem. Men din själ vet bättre.”

Fenh Shui handlar i mångt och mycket om att finna harmoni, hälsa, rikedom och lycka i sina liv genom genomtänkt och inspirerad inredning av hemmet. Naturligtvis finns det en lång rad verktyg och formler för att helt kunna förverkliga fenomenet enligt den ursprungliga tanken. Men vi måste börja någonstans, i liten skala, och processen är som sagt ”ickepåskyndbar”………………….

 
Amor Vincit Omnia    Hanna e ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

25 april….
 

Söndagkväll…

 
 GRATTIS LINDA!
 

Ännu en helg att lägga till handlingarna.

Lördagen innehöll ett par händelser som på olika sätt påverkade min sinnesstämning. Den första var planerad eftersom vi ville ha en picknick vid graven för att som jag tidigare har proklamerat införliva gravplatsen som en naturlig plats och självklar företeelse i våra liv. Och hur makabert och motsägelsefullt det än må låta vill vi göra allt för att levandegöra Hannas sista viloplats. Vi vill inte – som egentligen kanske är en primär funktion – att kyrkogården ska bli som ett monument eller något slags maosoleum dit man ska gå för att liksom betyga sin vördnad. Liv och rörelse!

Men det är ändå här på kyrkogården som jag personligen upplever min största sinnesro, ett lugn och en behaglig sinnesfrid. Här mår jag sannolikt så bra som jag överhuvudtaget är kapabel till i dagsläget. Känslan som dominerade var således ”tillfredsställelse”……….Men…

Lördagskvällen tillbringades hemma hos Fagerbergs något som i vanlig ordning var hur mysigt som helst. Saras kompis, Agnes, var dock aningen trött….God mat och trevliga människor utgjorde en perfekt inramning. Men lika plötsligt som oväntat förändrades mitt tillfälliga, men ack så efterlängtade, tillstånd av välbefinnande av en händelse som spelade på betingning i den absoluta, grundläggande, behaviouristiska skolan:

I Agnes rum låg Agnes och Sara och tittade på just den film som vi räknar som Hannas sista filmupplevelse…

Jag hade själv varit med och föreslagit att de skulle ”varva ner” framför en film, men hade inte i min vildaste fantasi ens tänkt tanken på att de skulle välja just DEN dvd:n. När jag med Alva mot min axel smög in i det mörklagda rummet och möttes av en scen där Lillefot och Sera var inbegripna i ett av sina många äventyr, hände något inom mig. Plötsligt befann jag mig på en annan plats och en annan tid och jag tittade rakt in i Hannas mörka, så genomgripande bruna, ögon som utan att ha förmåga att verbalt kommunicera ändå berättade att

 ”jag kommer snart att lämna dig, pappa – försök att inte vara för ledsen…”

”Var Hanna där?” Det var ju verkligt! Jag sökte med blicken efter henne med förnyat hopp men det enda jag uppfattade var Agnes lugna, tysta snarkningar och hur min prinsessa Sara inte kunde ta blicken från TV:n….

Det är först nu som jag inser att det jag upplevde där och då var en exakt tillbakablick på en situation under Hannas sista skälvande timmar i varje fall de sista där hon var vaken och synligt medveten om sin omgivning.

Hursomhelst kunde jag inte hantera situationen. Jag är inte ens på det klara med om jag berättade något för de andra om mina upplevelser men de måste ha förstått att allt inte stod rätt till med mig eftersom jag ville lämna arenan…omedelbart.

Tyvärr har känslan av att Hanna inte med oss längre inte velat lämna mig idag heller. Min sinnesstämning är därför inte den allra mest ljusa för tillfället och jag hoppas (och VET!) att du Linda och övriga ”kalasdeltagare” förstår att vi verkligen ville vara med och ta del av den oerhört väldoftande maten som jag gärna också hade smakat av! TACK för att ni visar att det är ok att inte alltid vara på topp! Det betyder så oerhört mycket – inte minst för mig personligen.

Imorgon är det måndag. Då ska Sara till dagis. Den nya avdelningen…

God natt.

 Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

24 april….
 

 
 Imorgon (25) fyller Linda år! GRATTIS!
 

Amor Vincit Omnia    Hanna ÄR ju kärleken…

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »