Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2012

30 -31 maj… …

30 -31 maj…
 
 
1 juni…Om hur   Rött hjärtaRöd ros  och  Fest  blev  Brustet hjärta  , Vissen ros  och  Gråter
 
 
10 år. Ett decennium. Det är knappt tre månader sedan som barnens äldsta kusin plötsligt uppfyllde kriterierna för att tillgodoräkna sig två. Undertecknad tillhör skaran som legitimt kan räkna in fyra stycken enligt jordelivets åldersmätsticka.
 
Alla barn som föddes och som genom sin blotta existens förgyllde världen 1 juni 2002 fyller tio år på fredag. Men alla gör det inte nere hos oss på jorden…..Några få, av skäl vi kommer att stånga oss blodiga mot att försöka finna svaren på, firar istället sin STORA dag på annan plats, i en annan dimension. Hanna är en av dem……
 
10. Denna för fotbollsälskare så mytomspunna siffra. Numero 10. Artisten. Stjärnan. 10 år. Vi fick 7 år, 4 månader och 13 dagar tillsammans Hanna! Beroende på vilken referensram vi väljer att använda kan denna tid rubriceras som lång, ”normal” eller kort. Eller som i särskilda fall…Alltför kort. Oberoende referensram kommer dock denna tid för alltid att klassas som ovärderlig, vidunderlig. Hanna lärde oss allt. Jag har insett det.
 
Vad vore livet utan hennes kortvariga men enastående närvaro? Svaret framgår naturligtvis redan i den smått färgade, vagt ledande (!) frågeställningen! Men ändå. Kickis och mitt (och jag vågar påstå några till) liv skulle inte vara detsamma utan henne. Naturligtvis inte! Våra liv har redan nu kommit ett gott stycke på livets berg-och dalliknande resa. Ursprungliga, diametralt olika, känslor har avlöst varandra. Euforisk lycka och glädje har fört en pågående kamp mot bottenlös sorg och förtvivlan. Berg-och dalbanan har innehållit (innehåller!) otroliga ögonblick där lyckan nästan vällt omkull mig, övermannat mig, där jag bokstavligen fått vända blicken uppåt med den retoriska frågan om detta verkligen är möjligt??! Ursprunglighet är ordet. I båda ändar. Det vore självfallet konstigt om individen – människan – inte påverkades av dessa enorma emotionell-psykiska svängningar. I nöd och lust. Precis som vi (offentligt) lovade varandra inför en påtagligt rörd präst februari 2008. Då hade vi ännu Hanna hos oss. Påtagligt märkt av sjukdomen. Skallig, blek, utmattad, men av någon oförklarlig anledning inte utmärglad. Jag tror att Hanna ändå kände glädje över att hennes föräldrar valde att visa varandra det yttre samhälleliga beviset för menad evig samhörighet , ville för varandra knyta banden ännu hårdare…om möjligt…Hymens band. Kärlekens band, tillika tillhörighetens band.
 
Hanna fyller tio år på fredag. 1 juni. Den outsägliga lyckans dag. För det är precis så vi känner! För precis som 14 oktober för evigt kommer att förknippas med mörker och tomrum och sorg, kommer 1 juni att för alltid kopplas samman med ljus, med glädje och med budskap om sann lycka!
 
Därför kommer vi att som vanligt fira födelsedagen, och, precis som de senaste två åren, kommer vi att göra detta vid platsen för vår välbehövliga sinnesro – gravplatsen. Vi är där vid tretiden.
 
Vill man, och möjlighet finns, komma är man mer än välkommen att närvara och vara med och hedra vår underbara, vår enormt saknade tioåring.
 
10 år……………………..
 
 
 
Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta  Rött hjärta
 

 

Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek
Annonser

Read Full Post »

26 maj…  Om…

26 maj…

 
 
Om barns potential, om Sanna Nova Emilia…
 
 
Människor finns överallt. De flesta flimrar förbi i förbifarten utan att lämna avtryck hos den förbipasserande. Ömsesidig relation. Samma uttryck. Tänk vilka fantastiska människoöden vi alla går miste om! Kanske – sannolikt – skulle någon av alla de okända du mötte på stan idag ha kunnat påverka dig och fylla på din nedåtgående, sinande energi! Tillfällen som dyker upp, försvinner lika snabbt men som likväl ständigt återkommer. Utan att vi ens reflekterar kring potentialen som går oss förbi….
 
Barns potential. Barns oskuldsfulla iver att utforska sin omgivning. Barns lekfulla godtrogenhet som alla föds med men som vi alltför tidigt lär oss att behärska, i meningen hålla tillbaka och dölja. Barn. Att tillåtas vara….barn.
 
En torsdagskväll begav vi oss till staden som motsvaras av ”ÄTA” i åramsan som jag gissar flertalet har hört vid något tillfälle i skolan: ”Laga – Ni – Äta – Vi”. Kicki hade fått förhinder varför det enkom blev min syster och jag som styrde kosan de fyra milen mot biblioteket i Falkenberg. Föreläsning. En föreläsning som vi båda såg fram emot med förväntan och nyfiken spänning. Sanna Nova Emilia. Det har gått mer än två år sedan jag fick hennes bok ”Bara ett andetag bort” där hon på ett otroligt känslosamt och finstämt sätt klädde sin sorg efter sin älskade dotters plötsliga död i ord. Boken fann undertecknad i precis rätt tid och orden letade sig utan motstånd in i mitt innersta och lämnade efter sig ett väsen i mindre akut kaos. Vi hade mejlkontakt och jag hoppas att jag där och då förmådde förklara vad boken betydde för mig. Jag minns inte riktigt.
 
Men det jag ändå kommer ihåg från den surrealistiska tiden är att jag lovade mig själv att när…om…jag träffade Sanna skulle jag samla mina samtida känslor i en enda kram som liksom skulle få symbolisera min glädje och tacksamhet över att hon dels förmådde berätta om sina upplevelser och dels att boken fann sin väg hem till mig, via min syster. Så, efter en sprudlande, levande, tänkvärd och otroligt inspirerande föreläsning där alla närvarande uppmuntrats till glädjeyttringar i form av skratt och dans (!) gick jag fram till Sanna. Det kändes som om hon förstod vem jag var redan innan jag hunnit färdigt min torftiga presentation eftersom kramen blev…ömsesidig på något sätt. Det kändes i alla fall så för mig.
 
Tack Sanna för att du lever budskapet som jag hänvisade till här ovan om våra barn. Tack för att du fortsätter sprida kunskap och medvetenhet om barns inneboende potential och varför denna är så essentiell! Om någon läser dessa rader: Försök få tag i hennes nya bok – Ni kommer att få många aha-upplevelser som per se fungerar som ren och skär inspiration! Boken heter ”Att lära med hjärtat – När kunskap och värde blir ett”.
  
 
Rött hjärta
 
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
 

Read Full Post »

23-24 maj… …

23-24 maj…

 
 
Vår tappra lilla ”Soluppgång”…
 
 
Kvart i fem (16.45) kom vi till Uppvaket och möttes av en liten Smörblomma försjunken i djup sömn på artificiellt och påtvingat vis. Högljudda, lite raspiga snarkningar visade att hon inte ämnade vakna ännu på en stund. Operationen hade gått bra!!!
 
Utmed den avslappnade kroppen låg hennes vänsterarm invirad i ett absurt stort paket. Spikar som fixerar armbågen i rätt läge och ett gips som nödvändigt stöd doldes väl av en blå linda. Blå. Naturligtvis.
 
Vi blev hemförlovade och natten innehöll också en del sömn för alla inblandade. Tack för det! Idag har Alva uppenbart förmått vänja sig vid sin nya situation och springer omkring som vanligt (nåja!), även om det ibland kommer ett ”aj, de jö ont i amen”. Besynnerligt och fullkomligt makalöst att så små barn finner sig i nya (rimligtvis begränsande!) situationer!
 
Mina tjejer…Älskar dessa ”så mycket så det inte är klokt….”!
 
Rött hjärta
 
Imorgon händer på förhand många spännande saker. Återkommer.
 

Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta

 
/ pappa Niklas

Read Full Post »

22 maj…  Pl…

22 maj…

 
 
Plötsligt händer det…
 
 
Måndagkväll. Kicki fejade med något i vardagsrummet medan jag själv höll på med disken (vi har ju ingen diskmaskin…). Klockan närmade sig 18.45. Sara och Alva busade runt i köket och jag njöt av deras spontana, hjärtliga skratt även om Alva gjorde sitt bästa för att reta upp sin storasyster.
 
Vad var det? En dov duns följt av hjärtskärande skrik. Alvas skrik. Vänster arm hänger utmed kroppen…
 
Ilfart till akuten. Lång väntan på röntgen. Suddiga bilder. Ny röntgen. Fem timmar efter att vi anmält vår närvaro lämnade vi sjukhuset med en oerhört tapper tvååring med gipsad arm. Armbågen bruten. Tvärsigenom.
Nu på morgonen ringde läkarna och förklarade att man hade gjort en second opinion och beslutat att operation var nödvändig. Skit. Oro. Ängslan. Fruktan. Fastande. Väntande. Beredda på att åka upp på given (telefon)signal. Alva, två år. ”Nej, gumman, du får inte äta eftersom du…bla, bla, bla..:”
 
Sövning. HATAR sövningar……………..
 
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

20 maj…  Ki…

20 maj…

 
 
Kickis reflektioner…med hennes egna ord!:
 
 

Helgen 19-20 maj-2012

 

Vi träffades på Skånegatan ”Q”. Vi var 7 tjejer varav 4 av dem jag aldrig träffat innan. Annika och jag kom ihop och Adde som bjudit in oss.

Vi började med att meditera. Adde öppnade alla chakran en efter en. Sedan fick vi se oss gå på en stig, förbi ett blomsterhav, mot vatten, varmt och skönt, gick i vattenkanten såg ett fartyg, vitt. Såg en båt, rodde till skeppet, såg en repstege, klättrade över kanten, satte mig på en bänk. ”Mamma, mamma!” Hanna kom springande mot mig och hoppade upp i min famn!! Som vi kramades! Min mamma kom också, kramades och sa att de alltid är med oss, hur mycket hon älskar oss. Jag är så lycklig!! Första gången sedan dessa 2 gick över fick jag återigen krama dem!!!!! Vi sa vi ses igen och jag fick rotillbaka till stranden, där hittade jag en fin slät vit sten.

Tårarna rann när jag vaknade ur meditationen och kunde nästan inte sluta – så lycklig var jag!! 

Sedan fick vi dra ett band som var våra liv. Jag fick ett cerise, slätt och fint med en knut på ena mitten..stor sorg betydde den. Annars så enligt bandet är jag rak, mjuk, ärlig, härlig med styrka. Tja det kan jag väl ta…(”X”:s tolkning av mitt band om mig).

Sedan hade vi varsin sak från en levande. ”Y” fick Niklas armband, kände att det var en man, lång och mörkhårig. Nu mår han bra och står med fötterna på jorden, sedan fick hon ta ur det ur kuvertet.

Min tur…kände först ingenting…började gunga fram och tillbaka, sedan rös jag 4 ggr genom kroppen och alla tittade ovanför mitt huvud…det rök, ellernåt som alla de andra 6 såg, sedan pratade jag med annan röst och sa massor. Det var en tjej som satt i rullstol – därav gunget. mm mm mm.

Sedan så fick vi gå bakåt. Bak i förra liv!!! Spännande!!

Jag var en man i träskor för länge sedan. Såg ett hav längre fram. Gick hem och när jag öppnade dörren så tittade jag in i ögonen på en familjemedlem – det var Alva!!! Mitt dödsögonblick var fint med familjen runt mig och ett ljus kom jag sedan till. Vet inte vem som tog emot mig dock. Sen tillbaka till nuet.

Adde fick Hannas armband i kuvert att analysera.

Hon kände en gammal själ. Ont i huvudet och ångest. Trygghet och kärlek. Kunde inte säga om det var en ung eller gammal som gjort detta. Sa att det betyder mycket för mig och att jag aldrig ska släppa det.

Sedan fick ”X” tag i mammas armband. Tog sig åt hjärtat – ont och pratade om värme och kärlek. Kvinna.

Jag var helt uttömd så jag fick inte fram mycket om en sked….

Hem och förfärligt trött, huvudvärk men fantastiskt överlycklig mamma!!!!

 

Dag2

 

Fått under natten stänga av min vita blomma 3ggr i natt. Svettigt…

De andra där när vi kom.

Började med att meditera. Fick efter en vandring möta mina djur; hare och rådjur!

Sedan så skulle vi vara 2 och 2. Jag såg in i ”Z:s”framtid….och också hennes farmors mamma som pysslar i hennes kök nu och alltid.

Sedan såg jag ”X:s” pappa. Beskrev vad jag såg och såg sedan att ”X” satt och grät. Hon tyckte allt stämde och först nu kunde sörja sin far.

Sedan gick vi ner och guidades fram till våra personliga guider. De var bakom en vit dörr efter att gått genom eld och vatten. Där stod han, en mockaklädd man med svart, långt hår. Åkte med honom in i mig själv på en scooter till hjärtat – vi borstade bort lite mörka fläckar men han tyckte att det var förvånande fint och lätt hjärta. Sen stack vi till lungorna och sopade rent där. Pratade med varandra om vilka fler organ vi skulle till – drog till levern och sköldkörteln och borstade rent. Sedan upp till auran. Min är röd och rund ovanför huvudet, Sopade den slät och fin och sedan var det dags för avsked. Lämnade den vita dörren på glänt så att vi lätt kan komma till varandra igen!!

Var i djup dvala och ville inte riktigt komma tillbaka nu med stängda chakran fast med ett blad öppet…..inför nya möten med mig och andra!!!!!!! Som vill och vågar….

  
 
AMOR VINCIT  OMNIA
 
/ pappa Niklas
 

Read Full Post »

19-20 maj…

 
 
Tankar kring tidigare ”ingress”: Anmärkningsvärd diskrepans….och lika essentiell som oväntad eufori!
 
Jag skulle ljuga om jag inte påstod att det högg till i hjärtat när Julia i kvällens ”Kvällen är din” inför kameran beskrev hur hennes bästis dog av ”cancer i hjärnan”. Tänk att se lilla Julia, snart tio år, så fint och värdigt förklara sin oro för sin storebror och samtidigt förstå att hon sannolikt aldrig kommer att glömma Hanna…Vår dotter.
Hoppas att Jonathan blir stärkt av sin upplevelse och får extra glöd till att förverkliga sina drömmar! Hur dessa nu än kommer att gestalta sig.
 
 
Rött hjärta
 
Men det var nu inte kring detta jag hade tänkt ägna mina funderingar. Nej, istället är det två fenomen som man med fog skulle kunna härleda till mystikens domäner eller i alla fall till gruppen svårförklarliga företeelser. Det första handlar om ett slags fenomen eller kanske snarare förmåga, som jag (har förstått) ”rustades” med efter Hannas död, och som jag sedan några månader tillbaka insett har gått förlorad: Nämligen gåvan att kunna uppleva naturen, landskapet, omgivningarna i en förstärkt, artificiellt färgsatt och mångdimensionell version. Jag minns om än vagt att jag bla har nämnt hur jag vid ett tillfälle under en promenad runt Sperlingsholm upplevde hur naturen nästan mötte mig, konfronterade mig på ett behagfullt, angenämt sätt och där mina sinnen sannolikt var vidöppna, och kanske inte bara då för det påtagliga……………..
 
Om jag inte missminner mig var det under denna planlösa vandring som gläntan med myllrande fasaner plötsligt visades mig. Det finns fler exempel som belyser denna Redfieldska gåva som givits mig temporärt (?) och som jag nu tyvärr inte längre förmår återfinna. Jag upptäckte avsaknaden häromdagen när jag under en promenad för ett ögonblick stannade upp, betraktade min omgivning, försökte se bortom lövverket men tvingades inse att upplevelsen inskränktes till autentisk återgivning. Matta färger.  Konturlös, intetsägande omgivning. Lövverk som istället verkade fly bort…….Plötsligt insåg jag att jag inte längre kunde förnimma världen såsom jag förmått göra under närmare två år, och att jag inte heller kunde ange tidpunkt för förlusten. DETTA kanske är det mest anmärkningsvärda, det mest obehagliga i sammanhanget…….Eller…..en helt naturlig utveckling….?
 
Det andra ämnet, som befäster den aktuella och ambivalenta diskrepansen mellan känslan av förlust och eufori, handlar om vad Kicki är med om under två dagar, lördag och söndag. Hon somnade tidigt ikväll, helt dränerad på energi efter att bokstavligt talat ha fått kommunicera denna med…ja gissa vilka…?
 
Jag kommer att försöka återge hennes egna ord, hennes egen upplevelse, inom kort. Eller ännu hellre…Be henne att själv sätta ord på de fantastiska fenomen hon är/har varit med om! Livet är….för alltid. Försök komma ihåg det. Jag ryser när jag skriver detta. Återkommer.
 
  
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

19 maj…

 
 
Anmärkningsvärd diskrepans….och lika essentiell som oväntad eufori!
 
 
Återkommer till detta lite senare! Ville bara först berätta att Hannas bästa kompis, Julia, storebror Jonathan är med i kvällens program ”Kvällen är din” på TV4. Har aldrig tidigare tittat på programmet men kommer naturligtvis att göra det idag!
 
Rött hjärta
 
Tänk vad som väntar oss…………………….
 
 
Rött hjärta Rött hjärta AMOR Rött hjärta VINCIT  Rött hjärta OMNIA Rött hjärta
 
/ pappa Niklas
I kärlek

Read Full Post »

Older Posts »