Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

   31 maj….Dagen före…
 

Åtta hjärtan. Ett för varje år…Hannagull…
 
Betraktelser kring ett liv som släcktes alldeles för tidigt…
 
 
Idag på eftermiddagen upplevde vi en surrealistisk scen där Kicki och våra två tjejer bakade en tårta till Hannas födelsedag i morgon…Att använda definitioner som makaber och absurd vore att förringa betydelsen av vår på många sätt symboliska handling. Därför använder jag hellre ordet otrolig.
 

1 juni: Hannas födelsedag…

Imorgon inträffar så det datum som för åtta år sedan åsåg de två lyckligaste människorna på jorden. Vårt efterlängtade barn – en fantastiskt vacker dotter – föddes! Världen har aldrig skådat lyckligare människor – det står jag för.

Tänk att JAG skulle få vara med om ett mänskligt mirakel! MIN dotter!

Det fanns inga hinder. Olyckor, sjukdomar och tragiska händelser existerade inte i vår värld. Vi levde plötsligt i en idyllisk värld, en värld som vi nu är plågsamt medvetna om aldrig någonsin kan infinna sig igen…Inte i vår värld. Oskuldsfullheten och renheten har gått förlorad på vägen. Dessa vackra adjektiv kan aldrig mer färga vår tillvaro. 

Vårt mirakel, vår vackra flicka – till det yttre men framförallt hennes inre, är död.

En morgon i september 2007 började plötsligt en kamp på liv och död, en kamp som skulle vara i över två år. En kamp mot ett övermänskligt monster som aldrig gav vår prinsessa någon chans – ingen möjlighet att vinna. Men vilken fighter hon var! ÄR! Hon gav sig inte utan strid och när hon till slut insåg att hon inte skulle bemästra monstret, valde hon att koncentrera sig på att göra oss andra förberedda på det oundvikliga, det slutgiltiga… Och hon gjorde det genom att lugna oss, trösta oss, stärka oss, med oerhört små medel och små nyanser: Hennes leende, hennes kramar som hon gav med sin rörliga arm och genom hennes magiska ögon…Hennes blickar…ögonkast…Sättet på vilket hennes ögon sökte upp den närvarande personens ögon…DEN ömma, blida, varma blicken fri från all form av illvilja och totalt genomsyrad av genuin kärlekden blicken är kanske det främsta tecknet på villkorslös kärlek som jag har fått äran att uppleva. Någonsin.

Vår dotter… 
Hanna och hennes ”Mommo” hade ett speciellt band mellan sig. ”Mommo” dog en månad efter att Hanna hade insjuknat. Men ”Mommo” fick aldrig ens veta vad som hade invaderat Hannas vackra huvud. Det räckte med ovisshet..

Ovissheten och den påtagliga rädslan för att det var något allvarligt med Hanna räckte för att stoppa ett till synes friskt 67-årigt hjärta. En då femårig Hanna reagerade med en förtvivlan som sällan har skådats. Vad hade dessa två underbara människor egentligen som band dem samman så tydligt?

Hanna var lika mycket ”Mommos” som hon var Kickis och min. Nästan. Om det nu överhuvudtaget går att göra anspråk på rätten till en annan människa…?
Oavsett svar fortsätter ”bevisen” på deras exceptionellt nära relation genom tydlig yttre symbolik: Deras gravstenar som står mittemot varandra – liksom bevakar varandra – med cirka fyra meters mellanrum…en symbolik som med rätta kan definieras såsom…evig

1 juni. GLÄDJENS dag…? Går det att upprätthålla samma status? Jag vet ärligt talat inte. Men vi kommer att göra vad vi kan! Om vädret tillåter kommer vi att träffas vid graven under eftermiddagen. Träffas och minnas! Minnas hur den vackraste själen av oss alla förgyllde våra liv under en kort men intensiv tid. Minnas hur en temperamentsfull flicka hatade att förlora. Minnas hur hennes sista, avgörande kamp, till slut gjorde världen till en fattigare plats att leva i.

Och sedan övertyga varandra om att HANNA ÄR på en fantastisk plats dit fantastiska själar förs när tiden är inne.

För så är det!
______________……________________……_________________
 
Jag älskar mina tjejer, alla fyra.

 Amor Vincit Omnia   …Hanna ÄR kärleken……

/ Pappa Niklas
 

Annonser

Read Full Post »

    30 maj….MORS DAG…

Igår deltog vi på Jonathans – tjejernas kusin – konfirmation. Ett fint ögonblick, ett positivt minne i huvudsak för ungdomarna själva. Naturligtvis.
 
Ändå väljer jag att föra fram en händelse som sannolikt uppfattades som vacker och stämningsfull för nittioåtta personer av hundra. De övriga två var Kicki och jag….
 
En kvintett bestående av femtonåriga tjejer framförde en – som jag uppfattade – egen vald sång som skulle passa in på en konfirmations lämplighetslista. De valde Eric Claptons ”Tears in heaven”, en ”hyllningssång” till deras hastigt avlidne femårige son…
 
”Would you know my name, if I saw you in heaven…?”
 
Just då. Där. I det ögonblicket, upphörde samtiden att existera för mig. För Kicki.
 
Exakt sju månader tidigare kunde denna låt ha sjungits av vår fantastiska vän Anneli, på vår omänskligt underbara dotters begravning….Jag kommer inte ens ihåg anledningen till varför vi valde bort den. Det berodde förmodligen på att de sånger vi valde, samtliga hade/har stor emotionell betydelse för oss. Intimt förknippade med speciella minnen – episoder – som inkluderade Hanna: ”Fågel blå”, ”She”, ”Unforgetable” och ”En sång till friheten” (Du är det finaste jag vet…). Så var det förvisso.

Likväl upplevde vi att sången var riktad till oss. Vilket den naturligtvis inte var.
Min tanke efter att ha ”samlat ihop mig”, var om någon i församlingen (äntligen passade det uttrycket in som handen i…!) tog notis om vår reaktion? Sannolikt inte…..
 
Vid sidan av detta var det en mysig konfirmation med en aktiv Jonne Bonne Räkost (Jonathan). Den pojken har blivit stor – i dubbel bemärkelse!

Idag har vi uppmärksammat mödrarna i familjen. Sara hade ritat en magiskt vacker teckning och överlämnade denna tillsammans med ett presentkort på en stunds avkopplande massage och en varm och öm KRAM! Alva bara log!

Det gjorde förhoppningsvis även Hanna…

Eftermiddagen/kvällen tillbringades hemma hos farmor och farfar tillsammans med Mia och Filip. Hoppas och tror att även farmor kommer att uppskatta en avkopplande massage inom en snar framtid.

 
1 juni…Hannas åttaårsdag…..

Mia berättade att hon hade mött Kristina – en av Hannas båda lärarinnor – och hon förklarade att den nuvarande lärarinnan för Hannas klass tänker uppmärksamma Hannas födelsedag på något sätt. När jag hör sådant brister jag nästan ut i gråt. Av glädje. Av stolthet. Av lättnad över att Hanna inte glöms bort. Hon gick ju endast två terminer på skolan men har förmodligen ändå hunnit sätta sin prägel och påverkat många på skolan. Det är nog så. Jag VILL att det SKA VARA så! Hanna – min underbara dotter….

Återkommer med fler tankar kring denna dag.
 
______________……________________……_________________
 
Hoppas att Lovas familj får en någorlunda fridfull natt. De behöver det.
 Amor Vincit Omnia   …Hanna ÄR kärleken……

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

28 maj har övergått i 29 maj……
 

  
 GRATTIS MAMMA KICKI PÅ MORSDAG LITE I FÖRSKOTT!
DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA OCH MEST OMTÄNKSAMMA MAMMA!
 
      VI ÄLSKAR DIG ”SÅ MYCKET SÅ DET INTE ÄR KLOKT!”
”MASSMIS MED!” / Alva, Sara och Hanna i Himlen (och pappa Niklas!) 
 
  GRATTIS TILL DIG OCKSÅ MAMMA (FARMOR)!
    JAG ÄLSKAR DIG!  / Niklas
 
Grattis Mia och Lotta! Grattis till alla mammor i vår omedelbara omgivning! Grattis till alla kvinnor vi känner som har fått uppleva gåvan och glädjen över att få bli ”MAMMA”! Grattis…Jag skulle kunna hålla på i oändlighet….
 
Naturligtvis ska vi uppmärksamma alla mammor! Ni är ENASTÅENDE! Inte ens den – enligt uppgift! – obeskrivliga smärtan vid själva födseln avskräcker er! Ni är helt enkelt anmärkningsvärda! GRATTIS!
 
Men…
Alla andra kvinnor då? som inget hellre vill än att få uppleva den unika känslan av att vara ”mamma”…Var finns ni?
Ni ska absolut inte exkluderas! Inte i min värld!
Visst, jag är medveten om att det existerar något obskyrt som heter ”Internationella Kvinnodagen”…
 
Jaha..
 
Vad betyder det? Hur ska vi uppmärksamma er kvinnor då – just den dagen? För mig framträder enbart en mängd frågetecken när jag intensivt försöker reflektera kring fenomenet ”Kvinnodagen”. Jag vet inte ens vilket datum dagen infaller!
 
Nej, för mig blir ”Mors dag” en bättre dag – en mera lämplig dag – att faktiskt uppmärksamma ALLA kvinnor. Det är ni mer än väl värda………


En stor del av mina tankar finns självfallet hos Lovas familj. Det är sannolikt höjden av absurditet och snedvriden kronologi att veta – ATT KÄNNA – exakt vad Lovas föräldrar gör just nu…Det är inte rätt. Det kommer aldrig att vara rätt.

Det är så djävla fel det någonsin kan bli!
Pontus skulle ha varit sexton år. Simon 15. Lova blev sex år. Hanna…vår älskade, fina, godhjärtade Hanna…På tisdag skulle du ha fyllt åtta år….Det går inte att ta in. JAG SAKNAR DIG SÅ OMÄNSKLIGT MYCKET…..

___________……___________……____________……___________

 
En annan sak. Det är…lustigt…? Kanske till och med synkronistiskt…(?).
 
Under de senaste veckorna när viss hjärnkapacitet verkar ha återvänt till sin ”värd” har jag blivit motvilligt medveten om att egocentriska tankar regerar över min tankeverksamhet. Eller kanske inte regerar, utan, för en framträdande tillvaro.
Detta har jag förvisso också relaterat till tidigare.
 
För några dagar sedan presenterade Birgitta en bok med den tilltalande titeln ”Rensa i själen”, skriven av den för mig okända författaren Jane Scrivner. Bokens kärna handlar om att läsaren ska genomgå ett 30-dagarsprogram som förenklat kan definieras som ”en övning i att upptäcka dig själv och att tro på dig själv.” (Scrivner)
 
Intressant.
 
Fortsättningen fick mig att lyfta på ögonbrynen och knappt märkbart nicka gillande:
 
”Att tänka på dig själv är inte själviskt: om du är lycklig och nöjd med livet kommer din lycka och förnöjsamhet att smitta av sig på andra. Vi vet att skratt smittar – det gör klagan också.”
 
Det är ju därför jag lägger ner så mycket energi på att försöka komma upp till min egen psykiskt-emotionella minimigrundplattform! Att svart på vitt få en form av legitimt bevis på att en stor del av mitt ”själviska” fokus egentligen inte ska uppfattas som själviskt, är en stor lättnad, ett bekymmer mindre att brottas med! Tack Scrivner!
 
Jag har en uppriktig föresats om att läsa hennes bok och kommer sannolikt att fördjupa mig i några enskilda punkter. Här presenteras initialt samtliga steg eller uppgifter som ingår i hennes program:
 
Dag 1 & 2          Le & Avsätt tid för dig själv
Dag 3 & 4          Använd din kreativitet & Gör något som du egentligen inte vågar
Dag 5 & 6          Lär dig något nytt & Bara vara-dag
Dag 7 & 8/9      Lyssna till din inre röst & Använd din fantasi
Dag 10 & 11      Ta reda på hur andra uppfattar dig & Rensa i hjärnan
Dag 12 & 13      En förändring är lika bra som vila & Förändring som katalysator
Dag 14 & 15      Ta en behandling & Förgyll någons dag – och din egen
Dag 16 & 17      Positivt tänkande & Drömmar och önskningar
Dag 18 & 19      Lär dig fem nya saker & Din femårsplan
Dag 20 & 21      Tiga är guld & Lek och ha roligt
Dag 22 & 23      Bara vara-dag (igen) & En energikick för hjärnan
Dag 24 & 25      Självkänsla & Rita din dag
Dag 26 & 27      Affirmationer och visualisering & Förändra ditt humör
Dag 28 & 29      Bara vara-dag (ånyo) & Ditt eget mantra och din egen meditation
Dag 30               Tid för eftertanke
 
Principen är sedan att rensa bort dem från våra sinnen genom att symboliskt bocka av dem alltefter…
 

Lördagen inrymmer bland annat en bekräftelse av dopets sakrament för släktens femtonåring. Konfirmation i kyrkan! Det ser vi onekligen fram emot, Räkosten!
 
Amor Vincit Omnia    Hanna är kärleken….

/Pappa Niklas

Read Full Post »

27 maj….

 

Ännu ett Meningsfullt liv……

 

…har tagit slut…
 
 
Igår nåddes jag av den tragiska nyheten att Lova inte orkade längre….
 
Natten till lördagen drog hon sitt sista andetag och jag behöver naturligtvis inte förklara vad hon lämnade sin familj i..
Men jag gör det ändå: EVIG SORG OCH SAKNAD.
 
Jag hade hoppats få finnas där – på andra sidan Sverige, i en annan ände av fiberoptiska ledningar – för familjen, under de sista dagarna…timmarna…
Men av någon oförklarlig, mystisk anledning, ville de högre makterna (?) något annat….
Ett par timmar innan Lova somnade in kraschade hårddisken på vår laptop…
 
Därför förlorade jag mitt verktyg att aktivt följa med vad som visade sig bli Lovas sista tid. Varför blev det så????
Hanna har av bisarra, förtvivlade, oförståeliga anledningar fått ännu en ”lekkamrat” på den plats hon befinner sig nu.

Den oändligt vackra- PERFEKTA – plats dit alla fullärda, fullälskade och FULLÄNDADE människor – barn – kommer efter detta liv.
 
Hanna min Hanna…
 
1 juni…Hannas åttaårsdag…..
 
Tack Anneli och Linda för allt idag!
Tack Ronald och Håkan (och Tobbe och Klas) för ert arbete och slit med att få ordning på datorn! Ovärderligt!
______________……________________……_________________
 
”Cause this is my life my friend…”

 Amor Vincit Omnia   …Hanna ÄR kärleken……

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

26 maj….

 
Ett Meningsfullt liv……

 

”lite doft stannar alltid kvar på handen som ger rosor.” (del av kinesiskt talesätt)
 
 
Livet

Är det någon som blir klok på detta märkliga fenomen? 
Är det ens meningen att vi ska bli det?
Jag ställer mig frågande…
 
I fredags hände något.
En normal reaktion på det inträffade hade varit frustration, besvikelse kanske till och med ilska. Jag blev mer eller mindre förkrossad
 
Helt ställd. Oskyddad. Blottlagd. Naken…..
Datorn lade helt plötsligt av. Hårddisken kraschade….Ridå….
För gemene man framkallar en dylik krasch känslor som irritation och eventuellt också tankar på nya, onödiga utgifter (så även jag..i allra högsta grad även jag!)
 
Men för mig handlar det också om ett förlorat terapeutiskt instrument, ett verktyg för bearbetning och ett redskap för att sätta ord på min aktuella sinnesstämning. Min hjälp-till-självhjälp försvann, till synes utan egentlig anledning.
 
Frånvaron av inlägg har således varit allt annat än frivillig eller självvald. Den har varit påtvingad och vid det här laget inser vi att påtvingade företeelser ofta för med sig negativa konsekvenser för vederbörande. För mig….
 
”Olycksprofeter” och skeptiker till det allrådande elektroniska samhället har länge påtalat och varnat för systemets sårbarhet. Tanken hade aldrig föresvävat mig om hur sårbar jag var…….
 
Lördagen var ingen bra dag. Söndagen ägnades tack och lov åt morfars 70-årsdag som firades hemma hos oss. Distraktion heter det visst i speciella akademiska kretsar…. 
 
Jag har fortfarande ingen dator. Nu lånar jag farfars eftersom mitt behov av att få ur mig min upplevda frustration blivit alltför stort. Men förhoppningsvis är min egen laptop (med ny hårddisk) tillbaka imorgon och då kan jag äntligen fortsätta den aktiva terapin med mig själv.

___________….___________….____________….____________
 
Sharma hävdar att vi aldrig kommer att nå en känsla av att ha ett meningsfullt liv om vi inte slutar upp med att jaga efter materiell (? min anmärkning) framgång. Att detta tankesätt tilltalar även mig torde vid det här laget vara uppenbart. Viktigt
är istället att sträva efter att ”verkligen betyda något” (Sharma).
 
”Det finns ingen högre religion än att tjäna mänskligheten. Att arbeta för det allmänna bästa är den största trosbekännelsen.”
 
Albert Schweitzers tankar för oss obönhörligen till resonemangets kärnfrågeställning:
 
Hur kan jag göra nytta för andra?
 
Nu är vi inne på sanna altruistiska tankegångar, som jag själv vurmar för men som jag under en längre period tyvärr varit i princip oförmögen att anamma och praktisera. Jag har olyckligtvis tvingats inse att jag har behövt fokusera på mig själv för att försöka nå åtminstone en slags ”minimifunktionsnivå”. ”Påtvingad egocentricitet”…?
 
Aj då…
 
Altruism – för enkelhetens skull använder vi en avskalad definition ”osjälviskhet” – är även enligt mina perspektiv en källa för att nå vad Sharma benämner ”mänsklighetens viktigaste sanning”: Människan kan inte jaga efter framgång – den kommer till oss…
 
Sharma ser framgång som ett oavsiktligt men likväl oundvikligt resultat av ett altruistiskt leverne.
Episoden (när Gandhi reste genom Indien med tåg) som berättar hur Gandhi ger detta tankesätt ett ansikte är illustrativt:
 
”När han steg av vagnen som han hade färdats i tappade han sin ena sko. Den hamnade på järnvägsrälsen, långt utom räckhåll. Istället för att bekymra sig om hur han skulle få tillbaka skon gjorde han något som överraskade hans ressällskap: han tog av sig den andra skon och kastade iväg den så att den hamnade intill den första. När människorna omkring Gandhi frågade honom varför han gjorde så, log han och svarade: ‘Nu kommer stackaren som hittar den första skon att få ett helt par som han kan använda.”

Dagens Visdomsord lånar jag återigen av Sharma:
 
”Tjäna dina medmänniskor”
 
1 juni närmar sig med oroväckande hastighet. Då skulle Hanna ha fyllt åtta år…..
 Amor Vincit Omnia   …Hanna ÄR kärleken……

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

21 maj….forts

 
Att utnyttja ”motgångar” till vår fördel…

 

”De största prövningarna i livet bär alltid på livets största gåvor.”
 
När till och med min ”favorit livsfilosof” Robin Sharma framhäver att det ur den största mänskliga tragedin – som det ju innebär att förlora sitt högt älskade barn – ska skönjas och formas för vederbörande en ny slags verklighet som bär på något stort, ett slags uppvaknande där individen – hur motsägelsefullt det än må låta i mina öron… – får möjlighet att berika sitt medvetande och därmed också få en rikare verklighet – då blir jag faktiskt aningen skeptisk…
 
”Et tu Sharma” …
 
”Även du min Sharma?” Till och med Sharma. Inga andra jämförelser med Caesar och Brutus för övrigt…
 
”Motgångar” som Sharma använder sig av i sammanhanget känns av förklarliga skäl inte riktigt adekvat för att beskriva den förtvivlan som vi upplever över Hannas bortgång. Katastrofal tragedi eller tragisk katastrof ligger närmare sanningen. Men egentligen räcker inte dessa definitioner heller…

En av förgrundsgestalterna inom existentialismen, Albert Camus, förordade liknande tankar som Sharma senare anslöt sig till:

 ”Mitt i vintern lärde jag mig att inom mig bodde en oövervinnerlig sommar.”

Även om jag trots idoga försök att intala och övertala mig själv om att man har en poäng kommer jag ALDRIG någonsin att förlika mig vid tanken på att kunna se något som helst positivt med Hannas död…

Men så slog det mig plötsligt. Det är ju inte anhängarna till dessa åsikter menar. De vill självfallet föra fram och poängtera människans inneboende mod och förmåga att finna på råd att bemästra och övervinna även de värsta, omänskliga situationer en människa överhuvudtaget kan utsättas för. Det kan ju ligga något i det resonemanget…?
___________….___________….____________….____________

Idag gick jag en lååång promenad i mina hemtrakter tillsammans med min chef. Istället för att ”som brukligt är” diskutera situationen på ett kontor över en kopp kaffe – eller i bästa fall två – föreslog jag ”ett vandrande samtal” där kreativiteten fick fritt spelrum och bästa möjliga förutsättningar. Det blev ett samtal om barnen, om människor vi mötte, om henne och naturligtvis om mig. Det blev ett lättsamt, avslappnat ”möte” och min känsla efteråt var att vi strävar efter samma mål. Hoppas att operaföreställningen blev en härlig upplevelse!

Och Conny: Unna dig och övriga i festsällskapet en riktigt superhärlig kväll för det är du/ni så väl värda!
 
Dagens Visdomsord hämtar jag direkt från Sharmas aldrig sinande idébank:
 
”Försök föreställa dig en rikare verklighet!”
 
Hur besvärlig en situation än kan verka har människan begåvats med förmågan att betrakta och närma sig denna ur ett nytt perspektiv. Vi är precis som Sharma också påpekar den enda varelsen på vår jord som har givits förmåga att ta oss ur apatiska tillstånd såsom känslan av maktlöshet. Vi kan…Jag ska bara intala mig själv också…

 Bär med Sharmas ord på er väg genom livet:

”Vi ser inte världen som den är utan som vi är.”…

 Så var det sagt…

 Amor Vincit Omnia   …Hanna ÄR kärleken……

/ Pappa Niklas
 

Read Full Post »

21 maj…

Bifogar en länk till ”prinsessbakelserna”!

http://193.13.121.120/visafamiljebild.asp?oid=430683

Dessutom: GRATTIS CONNY!!!

Read Full Post »

Older Posts »