18 maj…..

Om obehagliga likheter…

 

 

Ett barn försvinner. Varje förälders mardröm. Idag kunde jag höra hur Mari Ljungstedt i radio (mix Megapol) redogjorde för bakgrunden till hennes senaste novell. Hon beskrev hur hon får sina fötter omhändertagna (vilket märkligt uttryck i sammanhanget!) i en liten ateljé på en Kanarieö alltmedan den kvinnliga fackmannens unga dotter leker på den andra sidan draperiet, en plats som för ögonblicket är obevakat av modern. När butiksinnehavaren, tillika modern, stunden senare kallar på sin dotter får hon inget svar. Dottern är borta.

 

Detta inträffade i verkligheten och i verkligheten kom dottern lyckligt intrippande till den oroliga modern sekunden senare. Hon hade bara fått syn på något som fångat hennes uppmärksamhet och fått henne att gå ut på trottoaren för att stilla sin nyfikenhet. Hon kom således tillbaka. I Mari Ljungstedts fantasi kom barnet inte tillbaka. En bok blev till.

 

När jag för tre år sedan fick idén att skriva en roman om en pappas reaktion när hans barn kidnappas kunde jag inte ana att ”samma” idé skulle initieras i en av våra mest välkända författares medvetande. 2010 – första resan utan Hanna, till kanarieöarna, – formulerade jag i min hjärna ett biografiskt manus om en sorgdrabbad pappas reaktion och hänsynslösa kamp att med ALLA medel finna sin kidnappade dotter. Några har tagit del av inledningen. När jag hörde inslaget i radion blev jag….träffad som av en målsökande robot. Touché.

 

Om två veckor ”fyller” Hanna – Lilla Fågel Blå - 11 år.

 

Romanen innehåller idag 35 sidor. Ramhandlingen finns. Huvudpersonerna likaså. Bakgrunden (förklaringen) och slutet är på plats. Titeln är ”Lilla Fågel Blå – innan sorgen klingat ut”. Semibiografisk thriller. Jag vet inte. Kanske att Sara och Alva en dag ska kunna få ta del av en förtvivlad pappas desperata tankar, känslor och handlingar i en fruktansvärd situation. Kanske.

 

Massmis med.

 

 

 

Amor Vincit Omnia

/ pappa Niklas

 

13 maj.

´Massmis med  till er alla som gjorde ”min” dag till en minnesvärd sådan! Tack Kick….:)

Minnesfonden har dessutom återigen fått påfyllning. Tack…:)

 

Och som bekant: Amor Vincit Omnia

/ Niklas

Älskade Niklas!! Vi tjejer älskar dig sååå mycket!! Du är bäst!!

2 maj…..

Om påfyllning…

 

 

Så. Vår mellersta dotter är plötsligt…störst…äldst…………….

Fast ändå inte. Hanna kommer naturligtvis alltid vara…storasyster.

 

Hennes Minnesfond har återigen fått påfyllning. Vi blir lika rörda varje gång vi nås av beskedet! Tack! Tack! Tack! Sidan är uppdaterad.

 

 

 

 

Amor Vincit Omnia

/ pappa Niklas

 

29 april…..
Om 7…4 och 13………………………………………………….:(

 

 

Sju, fyra och tretton. Vad döljer sig egentligen bakom dessa oansenliga siffror? Vän av ordning – eller snarare total brist på denna – vet att undertecknad (precis som vissa andra, eller hur Kia?!!!) lever sitt liv starkt påverkad av vissa datum då allt förändrades.

 

29 april. Dagen innan Valborgsmässoafton, en högtid vi – om jag inte är fel på det – uppmärksammar i ett försök att undgå onda andars, olika väsens och häxors påverkan på oss (?). Sju, fyra och tretton. 29 april har vår Livlina, vår mellersta prinsessa, vår underbara Sara, levt i 7 år, 4 månader och 13 dagar. Vad är det då som gör detta så speciellt?

 

Formeln för dödens intåg i våra liv. Hanna levde i 7 år, 4 månader och 13 dagar. 29 april är Sara ”i kapp”…………..

 

Jag kunde faktiskt inte föreställa mig hur detta datum skulle påverka mig även om jag – vis av erfarenhet av andra ödesdigra datum- naturligtvis borde ha förstått, borde ha räknat med magnituden……………………….big bang…………………

 

Igår kväll satt vi fyra timmar på akuten eftersom vår Soluppgång sprungit på ett asfalterat promenadstråk, snubblat och farit in med ansiktet före i en stenmur. Näsa och kind som bokstavligen pumpade ut blod och en tapper prinsessa som med all önskvärd tydlighet lät världen känna – och förstå – en uppriktigt skrämd och förtvivlad flickas osminkade reaktion. Sjukhus.

 

7, 4, 13.

 

Det finns dagar då jag som pappa till tre unika människor undrar om det finns en högre personifierad makt som ämnar spela mig ett spratt. Ett fruktansvärt obehagligt, känslolöst och hänsynslöst sådant.

 

I morgon, på morgonen, är Sara plötsligt äldst bland syskonen. DEN upplevelsen är……obeskrivlig och så surrealistisk en upplevelse förmår bli……………..

 

 

 

Amor Vincit Omnia/ pappa Niklas

26 april…..
Om underbara barn…

 

 

Igår kväll kom vi hem vid 21-tiden. Jag hade själv varit på styrelsemöte (kassör på Saras skola) och övriga i familjen (jag kom dit efteråt!) hade varit hos gudmor eftersom hon fyllde år och vi firade hennes födelsedag tillsammans med hennes närmaste familj. I sig en ynnest! Tack Linda för underbart god mat och förlåt för att vi höll er uppe så ”sent”...ja ni förstår vad jag menar….!

 

När vi trötta men otroligt glada kom hem satte sig Alva (3 ÅR!!!) tillrätta i den nötta och nedsuttna soffan. Det tog inte lång tid förrän hon sa något som fick mig att skratta…högt…!:

 

 

- ”Pappa? Kan du sätta på nyheterna?”

 

 

 

Vad månde bliva………………….?

 

 

 

Amor Vincit Omnia/ pappa Niklas

 

14 april…..

Om 14 och fler drabbade…

 

 

14 april. 14 oktober. Tre och ett halvt år. Tid passerar, sorgen får nya ansikten, nya uttryck. Saknaden är….outsinlig, i sanning allerstädes närvarande i våra liv….

 

Idag fick familj nummer 21 ett litet men förhoppningsvis uppskattat och välkommet bidrag från Hannas Minnesfond.

 

 

Minnessidan är uppdaterad…

 

 

 

Amor Vincit Omnia

/ pappa Niklas