26 januari…
Tisdag. Sara fick återigen träffa sina kompisar på dagis även om hon först inte ville gå ”Men mamma, jag har ju så mycket att göra här hemma!” Vilken underbar kommentar!
Under förmiddagen fick farfar och jag rycka ut eftersom morfar inte fick igång sin bil. 17 grader minus – då fallerar batteriet på Ford….I alla fall morfars! Men med lite laddning så löste det sig. Vi passade även på att hämta hem Mia när vi var i närheten. Under tiden upptog Kicki tydligen ett för henne gammalt kärt kommunikationsmedel: Mejlande! Det poppade upp en mängd svar under för- och eftermiddagen, vilket är jättetrevligt! Tack till alla som korresponderade! Kicki har varit riktigt sprudlande idag, vilket är fantastiskt att se! Hoppas att detta håller i sig!
Min syster gav mig en ny bok av Sharma i present! Nu väntar även den på att bli uppslukad och (sönder?)analyserad! Men Sharma har blivit en stor personlig favorit – det känns som om hans ord alltid har funnits på nattduksbordet. Men han är faktiskt en ny bekantskap – i alla fall för mig.
Det blev några riktigt trevliga diskussioner med ”våra gäster”, men samtliga lämnade huset innan Sara kom hem. Tyvärr. När vi låg och läste Bamse undrade hon om det inte hade varit några ”gäster” här idag!?! Hon ÄLSKAR sina ”gäster”.
Utan gäster blir det mycket spelande, så även idag. Men även om det självfallet blev några partier ”Muffinspelet” så alternerade vi med några andra spel idag!
Konstverket i hallen blev nästan färdigt för vernissage också! Tavlan är så vacker………….
Några avslutande tankar kring innehållet i ”Alkemisten”.
Kärnan i boken handlar om vikten av att Leva sitt levnadsöde. Coelho vill få oss att aldrig ge upp våra innersta drömmar -att helt enkelt följa de tecken som enligt honom ständigt visar sig.
Han väcker mitt intresse med sitt resonemang om Entusiasmens språk vilket enligt honom är ett fenomen som uppstått ur
”sådant som gjordes med kärlek och en avsikt, därför att man sökte efter något man trodde på eller hett längtade efter.” (Coelho)
Jag översätter naturligtvis detta till att ha en passion, ett brinnande intresse, för en företeelse, syssla etc., som självklart underlättar – för att inte säga är en förutsättning – för hur vägen mot resultatet ser ut och vilken kvalitet som det färdiga resultatet kommer att uppvisa. Att leva sitt levnadsöde handlar därför om att lyckas välja en väg där man utan ansträngning kan bibehålla och ”långsiktigt normalisera” sitt engagemang och sin entusiasm! Förutom att vårt eget liv fylls med meningsfullhet och glädje får detta också automatiskt en positiv ”bieffekt” – se det sista citatet nedan…
Motivation, engagemang, intresse och nyfikenhet är verbala storheter som känns väsentliga i sammanhanget.
Följ ditt hjärta! Då kan det aldrig bli fel…Majoriteten av oss bär sannolikt på en (onödig!) rädsla för att förlora det vi har. Men Coelho vill få oss att kasta bort det oket från våra axlar! I boken läggs stor vikt vid att medvetandegöra hur vi inte behöver frukta det okända, vilket här måste bli synonymt med skrämmande, eftersom vi alla besitter förmågan att uppnå sina drömmars mål! Det är inte lätt att utan skyddsnät kasta sig ut i en ny okänd värld.
Många kanske lever i en någorlunda trygg materiell värld där ett sådant ”avsteg” kan föra med sig stora ekonomiska svårigheter…inledningsvis…Men frågan är ändå om man gör rätt om man istället för att försöka leva sitt levnadsöde (om sådana tecken har uppenbarats eller att man tydligt vantrivs med sin livssituation) ändå väljer att stanna kvar i sin ”trygga hamn” under föresvävningar att man ”är för gammal”, ”det krävs för mycket”, ”saknar utbildning” etc. Hur många av oss har, handen på hjärtat, levt våra liv till dags dato utan att ställa sig frågan ”Varför gjorde jag inte det när jag hade chansen…?”…………………………………..
Ingen av oss vill ligga på dödsbädden och bittert ångra att vi inte följde vårt hjärta i det läget…………
Följande citat får illustrera det egentliga och smått fantastiska syftet med Alkemin (om vi bortser från den gängse definitionen där alkemi sågs som ett fåfängt försök att försöka förvandla mindre ädla metaller såsom bly, till guld); Alkemisterna
”visar att om vi anstränger oss att vara bättre än vi är blir också allt runt omkring oss bättre.”
Tänk om alla människor kunde leva efter den devisen………………………………………….
Amor Vincit Omnia 
/ Pappa Niklas
Kommentera