13 maj…Â Â 12…

13 maj…

 

 

12 maj….Dag i barncancerns tecken…om Tillhörighetens eld….

 

 

PÃ¥ nÃ¥got sätt har vi sedan första dagen medlemsskap i tvÃ¥ barncancerföreningar: Västra och Södra. Märkligt att skriva orden, men det föll sig naturligt………..

 

Lördagmorgon stuvade vi in två glada och i olika grad förväntansfulla barn i bilen. Framför dem satt deras föräldrar med en sinnesstämning som ingen av dem egentligen kunde, eller ens ville, försöka sig på att förklara. Ens för sig själva. I en annan bil som lämnade Halmstad en stund senare satt farmor, farfar, faster Mia och kusin Filip på väg mot samma destination: Möllegården i hjärtat av Österlen, Skånes fantastiskt vackra landskapspärla!

 

Vägbeskrivningen fungerade ua. och vi bokstavligt talat sveptes dit av en vind som plötsligt vunnit sin frihet och fått möjlighet att ta igen förlorad tid. Det blåste. Oj, vad det blåste!

Men i denna faktiska yttre kyla som kröp innanför skinn och märg, fanns också på platsen en annan kraft som mer omedvetet, mindre utstuderat och genuint påverkade temperaturen. Den upplevda, inre, temperaturen. Värmen. Den värme som alstrades av de närvarande människorna. Obekanta ansikten som sken upp i ett leende när vi nalkades dem, välkända, saknade anleten som uttryckte ärlig kärlek när vi möttes i en efterlängtad kram. Moas mamma Jennie, var där. Henrik, som trots hans egen sons leukemi, hela tiden stöttade oss under behandlingarna i Lund, hade en framträdande roll som ett slags konferencier, fick minnena att återkomma i en skarp version. Cecilia och Niclas som vi träffat några gånger under gemensamma resor med BCF (dock aldrig utan Hanna) var där och bidrog aktivt till att alla aktiviteter kunde genomföras under dagen.

 

Lekplats som invigdes, godisregn, fiskdamm, hopptorn, studsmatta, mat och dryck i mängder, ansiktsmÃ¥lning, sÃ¥ng, standup med Lena Frisk (tror att hon heter sÃ¥), motorcykelÃ¥kning (som Sara ÄLSKADE!) – trivselfaktorn var hög!

 

Jag frös, men i mitt inre kände jag hela tiden en blossande värme. Gemenskapens värme. Tillhörighetens eld om jag får lov att sväva ut i en egen form av filosofisk fundering.

 

 

Alla ni som pÃ¥ olika sätt är med/har varit med i föreningen och gjort denna dag möjlig: TACK. Ordet ser kanske i sig oansenligt ut men innebörden och kraften i betydelsen är den största. Vid sidan av kämparna, själva anledningen till att dessa dagar överhuvudtaget behöver finnas, är NI mina hjältar. Och imorgon fÃ¥r JAG uppleva ännu en födelsedag. Ibland känns det sÃ¥ fruktansvärt orättvist………………………..

 

 

 

 

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

6-7 maj…

”Pappa – fÃ¥vet Sha!”

Va? Hannas uttryck! Idag påkallade Alva sin pappas uppmärksamhet om ett av hans favoritbarnprogram: Fåret Shaun.

Märklig situation. Igen.

AMOR VINCIT  OMNIA

/ pappa Niklas

6 maj… Vilken ynnest det är att fÃ¥ umgÃ¥s med människor man trivs med och kan vara sig sig själv med utan att ens initiera en tanke pÃ¥ att behöva förställa sig… TACK FÖR IKVÄLL! Och välkomna hem farmor och farfar – vi har saknat er mer än ni kanske förstÃ¥r! Massmis med AMOR VINCIT OMNIA

FORTS 4 maj…Â…

FORTS 4 maj…

 

 

 

Om Jimmy – pÃ¥ väg att bli utförsäkrad efter att ha förlorat sin älskade dotter till monstret………………

 

 

 

Länken nedan: En av anledningarna till min uppgivna och förtvivlade sinnesstämning. Samhället…Har vi verkligen hamnat pÃ¥ rätt spÃ¥r…??????????

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14776693.ab

 

 

Jag var själv pÃ¥ väg dithän men en annan handläggare grep in och visade medmänsklighet. Handläggarna har ingen avundsvärd situation – det är inte de som presenterar ramarna.

 

 

 

 

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas

3-4 maj…

……………….

Jag har lovat mig själv att aldrig blanda in politik i detta sammanhang. Men, som är ganska lätt att utläsa, lyckades jag dåligt i förra inlägget. Min upplevelse är att samhället krattar gången, uppmuntrar, för den enskilde att ta för sig av vad helst samhället genererar. En samtida ekvation som rimmar dåligt med mina värderingar.

Naturligtvis har Hannas öde om inte format, så i högsta grad hjälpt till att understryka uppfattningen som dominerar mitt väsen. Vilka värden är viktiga???

Jag brottas för tillfället med att försöka finna en korrelation mellan mina egna värden och de, uttalade och outtalade, som genomsyrar samhället idag.

Alltför ofta ser jag den inte. Men ”felet” är kanske inte samhällets. Det beror nog istället snarare pÃ¥ att min levnadsfilosofi är sprungen ur en dröm om hur jag tror att Hanna skulle ha velat att vi levde vÃ¥ra liv….

Saknar dig. SÃ¥ fruktansvärt, obeskrivligt mycket…………………………..

AMOR VINCIT  OMNIA

/ pappa Niklas

1-2 maj…

Cyniska vindar….

Av nÃ¥gon anledning har saknaden efter min dotter blivit svÃ¥r att hantera de senaste kvällarna…nätterna. Somnade vid halvsex pÃ¥ morgonen häromnatten….Jag undrar sonika ”Varför nu? Varför sÃ¥ pÃ¥tagligt?”

Kanske är det för att människor i den perifera omgivningen fortsätter leva efter premisser och motton som gör allt annat än gÃ¥ hand i hand med altruistiska förhÃ¥llningssätt och levnadsregler….? SÃ¥ länge resultatet av gärningarna kommer MIG till gagn spelar själva gärningen mindre, för att inte säga ingen, roll….?

Kvällens gala pÃ¥ TV4 känns därför som en skräddarsydd företeelse inte enkom för dess fantastiska syfte per se, utan även som en nödvändig knuff för min egen krackelerande tro pÃ¥ att människan i grund och botten alltid vill väl………………..

Vi var pÃ¥ ett intressant och givande Förstamajtal idag, där en vän i egenskap av partiets huvudtalare även hon beskrev hur samhället blivit, vart vi är pÃ¥ väg. Tack Veronica för ett fint tal, som faktiskt fick mig – hur temporärt det nu än mÃ¥ komma att bli – att Ã¥terfÃ¥ en del av min borttappade tro pÃ¥ ett varmt och medmänskligt samhällsklimat, bort frÃ¥n idéer om att roffa Ã¥t sig bäst vi kan.

Om en mÃ¥nad skulle vi fira Hannas tioÃ¥rsdag…………………………………….

AMOR VINCIT  OMNIA

/ pappa Niklas

26-27 april……

26-27 april…

 

 

 

NÃ¥got att tänka pÃ¥….

 

 

 

Det vi har gjort för oss själva, dör med oss.

Det vi gjort för andra och världen förblir och är odödligt.

 

  

Vilket arv vill vi lämna efter oss, bÃ¥de vad gäller gärning, beteende och värderingar……………?

 

 

 

  

AMOR VINCIT  OMNIA

 

/ pappa Niklas